Känner mig extremt glad idag, så jag delar med mig.
Allt började när jag landade i Bangkok, var ute och rörde mig lite, sen träffade jag en snäll och trevlig flicka (alla thai är snälla), men denna tjej och jag snackade en hel del.
Jag visste då att jag skulle ut till Koh Chang dagen efter.
Men under hela tiden på Koh Chang dök denna flicka upp i mitt huvud, hon gjorde mig glad och när jag är glad blir andra glada *påpeka*.
Iaf, dagarna på Koh Chang började gå mitt sitt slut, men polaren sa "vi stannar i 2 dagar till", "i helsike heller" tänkte jag som hade henne på min hjärna, drog den tänkta dagen iväg själv till Bangkok igen.
Såg till att ha hotell på samma gata i Sukumwit soi 4 som tidigare, sen drog jag dit jag var sist jag träffade henne.
Frågade lite folk som jag kännde igen som jag visste hade sätt oss ihop den dagen.
Ingen visste riktigt vart hon var, de hade inte sätt henne på drygt en vecka.
Fick hjärtstillestop, och började tänka "fan i helvete honken, har du sabbat till det nu igen..."
Men kunde inte få hennes ansikte ur mitt huvud, så jag drog och söp till de följande dagarna.
Sen ca 2 dagar senare glider jag in på ett ställe med en polare, vi sätter och ner och börjar hinka öl som det vore vatten.
Ett par timmar senare, får jag höra "hi there again", vänder mig om och där står hon igen.
Denna gång skulle jag inte tappa bort henne, vi började snacka rätt mycket, polaren tröttnar och drar, kvar är vi två.
Vi snackar om allt mellan himmel och jord, sen kommer vi in på ämnet musik.
Jag nämner att jag ska på en spelning (som också polaren skulle med på egentligen, men han fick ont om cash och valde att banga och inte låna av mig).
Så jag frågar om hon vart på en DJ spelning förut, och hon sa att det hade hon inte.
Började fundera lite då om det skulle va rätt och bjuda med henne och stå för biljetten dit (kostade ändå 1500 baht för en biljett).
Till sist säger jag till henne att jag skulle vilja ta med henne, det blir som en dejt med allt i kostnadsväg står på mig (hade ingen lust att gå ensam, fastän jag kan börja babbla med vem som helst om vad som helst).
Men hon tackar ja vilket är naturligt tror jag.
Dock var det ett krux, hade inte förköpt biljetterna, så dagen efter drar jag med henne på biljett jakt, börjar med ett Internet café för att visa sidan och all info för henne som kunde staden bättre än mig.
Hon ville ta skytrain, jag tänkte "hell no!" så taxi blev det, och vi skulle till Zen i BKK, men inte det lättaste, då det finns flera Zen ställen, vi irrar runt som dårar och ringer kontakt nummret.
Det är också brådis för efter en viss tidpunkt ökar biljettpriset.
Efter drygt 2 timmar hittar vi rätt och det är Zen Central World 6e våningen och en CUstomer service som låg helt gömt.
Vi plockar upp biljetterna, sen drar vi och käkar (mat i andra hand när man letar biljetter).
Sen snackar vi lite mer (nu har vi lärt oss känna varandra under drygt 4-5 dagar), och hon tar med mig till sin bostad som hon delar med en vän, men säger att hon vill vara med mig under mina sista dagar, "fine" tänkte jag, det blir säkert kul och plockar ihop lite kläder som vi dumpar vid mitt hotell.
På kvällen är spelningen, och vi drar dit och jag har fett kul, hon ser inte lika impad ut först, men sen kommer Dj'erna upp på som är dom bra och börjar snurra sina plattor.
Som ett bomb vänder blir hon ett monster och börjar partaja som en svensk, helt sjukt hon var nästan värre än mig med trance moves o allt vad det nu heter.
Dagen efter pratar vi om kvällen, och hon berättar att det där var nått makalöst hon aldrig vart med om förut och var super glad att jag bjöd med henne.
Ingen som bjudit med henne förut på en sån grej, hon ville se alla bilderna och filmerna vi tog den kvällen.
Sen brände jag ut det till henne som ett minne.
Vi skildes åt min sista dag när det var slut på det roliga (dumma chef, ge mig mer lön o mer semester).
Men vi utväxlade nummer och epost adresser innan.
Sedan dess har vi hållt en bra kontakt, dagligen men det är en liten tidskillnad mellan våra länder så alla tider är inte dom bästa, för att snacka.
Men SMS/MSN/EPOST och SKYPE har fått bli våra vägar.
De senaste dagarna har jag funderat mycket kring henne och allt runt omkring, typ "golddigger" mm.
Gillar henne skarpt, hennes leende, skratt och hur hon är som person.
Skön människa rakt ut helt enkelt.
Men den stora biten är om jag är redo att fortsätta, har levt större delen av mitt liv som singel och vart nöjd med det.
Hade också när jag kom tillbaka 3 saker som jag funderade mycket på kring detta som kunde ha stört ut.
1. Sorg (för en ny vän som gick bort i Koh Chang)
2. Thailands feber.
3. 30års krisen.
Men efter ha samtalat med en präst om olyckan som skedde och snackat med vänner tror jag att den biten är lite mer under kontroll, fortfarande minns jag och sörjer, men pratar mer om den.
Thailands febern har börjart avta sakta inte samma pirr i benen.
30års krisen som många får, går att göra nått åt, ta den i hornen o tyggla den.
Så för en dag sen hade jag en riktig tankestund:
-Om jag bjuder hit henne kommer jag ha råd? - Svar ja. Har ett bra avlönat jobb.
-Hur känner hon om detta? - Svar: långa epost meddelanden skrevs det mycket om detta och jag tolkar det som seriöst.
-mm...
Men nu har jag meddelat henne att jag önskar att hon kommer hit till Sverige och stannar med mig under en besöksperiod för att se om detta är nått som kommer funka.
Hon tvekade lite först, men efter nån dag så fick jag ett "JA" svar.
Idag hade vi en timmas video chat över Skype och snackade om allt möjligt.
Så nu känner jag mig redo för att bjuda över henne hit och visa mitt land och mitt liv jag haft, för jag har sätt hennes liv en hel del i BKK.
Måste innan nu bara rensa bort kreditkortsskulden man drog på sig när man levde som en kung under semester (för övrigt min första riktiga semester någonsin..så den skulle få kosta).
Men den löser man ut denna månad, sen är det en buffert som skall spara ihop för dels hennes biljett och saker jag vet hon kan tänkas behöva när hon kommer hit sen.
Och sen givetvis, alla papper skall fixas.
Som tur är där har jag en vän som gjort detta och har bra mycket koll på läget.
Sen återstår det bara att se att saker och ting flyter på som önskan går (men det kan ju alltid gå helt fel).
Men som min mor alltid sa till mig "Man får inget veta om man inte testar!", tror jag ska köra efter hennes ord på den biten.
//H
PS: Saknar henne sjukt mycket just nu.
ds.
och brudar där borta. 
.
)
) Sen kan ni börja med att kolla in Svedala tillsammans.
och se till att du köper biljetten - skicka inga pengar till biljettköp. Står lilla Noi med 40-50 000 THB i handen samtidigt som Steve, Ole eller Gunter är i stan så är det nog fara värt att frestelsen blir för för stark. (Finns mycket kompetens här på MPR om hur du säkrar upp det finansiella, blåsningar är ju inte helt ovanliga tyvärr.)
Det var nästan 2,5 månader det. 
