Trettionio steg mot undergång

Härligt! Ser fram emot resten. Snällt av dig att fungera som guide på detta sätt!  

Har du inte mer från Prince Bodde där nån gång omk 1989 Cra Tråd

Offe

Men plötsligt fungerade kameran igen utan att jag gjort annat än att ta den ur fickan…

Du kanske borde tagit ut den ur fickan två dagar tidigare då.

 

Ojoj. här vill jag gärna skriva nån kommentar men avstår...

Ser ju mycket trevligt ut på båten, skulle jag lätt kunna tänka mig att spendera en kväll på!

Har du inte mer från Prince Bodde där nån gång omk 1989 Cra Tråd

Offe

 

Tyvärr inte, har många bilder från tidigare resor då jag bott där men tyckte just inte det var värt att plåta något denna gång då det mesta var sig likt. Förutom viss personalomsättning.

 

 

Ja, att jag inte tänkte på att ta upp kameran tidigare!

 

Jag såg några manliga försäljare på marknaden och fick viss lust att gå fram och fråga "hur länge har du stått här och haft stånd?", men jag avstod

 

Ja, det var trevligt. Under högsäsong rekommenderar jag bokning några dagar i förväg.

http://www.theriversidechiangmai.com

Det händer att man ställer in båtturerna om vattennivån i floden är för hög.

Herr Chang har talat.

Jag såg några manliga försäljare på marknaden och fick viss lust att gå fram och fråga "hur länge har du stått här och haft stånd?", men jag avstod

Hahaha, den var riktigt rolig!!!

Det borde du testa i Sverige på nån marknad, kommer säkert nån julmarknad i stan snart. Jag filmar dig gärna då

   Bonden skulle åka in till stan och sälja grönsaker på torget.

Men han var lite osäker på om han skulle kunna få ett torgstånd eftersom det var stor marknadsdag. Därför tog han bara med sig en liten lår med grönsaker.
När han kom fram fann han att det var gott om plats och skickade ett telegram hem.
- Har fått stånd. Skicka pigan med stora låren...

Ja, nu har det dröjt lite med fortsättningen av denna tråd. Men jag är av den fasta övertygelsen om att om man inte har lust att skriva ska man inte göra det. Fast nu har jag lust att skriva!

SSC har fått upp sina bilder på Dropbox, så vi kan väl börja där. Eftersom min kamera var kaputt i två dygn. När jag granskar bilderna från SSC kan jag konstatera att han är rätt pigg på självporträtt med sin iPhone 4s. Här får ni en bild från flyget, fler sådana blir kanske.

SSC är minst sagt imponerad av benutrymmet.

Nu hängde jag inte med riktigt… var det bara cola eller sprit också som SSC beställt?

Thai Premium Economy mat… den var väl OK men inte som den business class de hade tidigare.

Äsch, det får bli ett självportträtt till. Det var nog inte bara cola i den drinken

Första måltiden i Thailand för SSC. Men han gillar kyckling skarpt, så det gick bra.

Middagen i Chiang Mai med Beo och Mon var också till belåtenhet.

Vad är det för fjant som sitter där och inte äter något?

Vårt fordon i Chiang Mai. Betalt av… nej, bäst att hålla käft!

Ok då.. ännu ett självporträtt. SSC pumpar upp sig inför bungy jump.

I Doi Sukhet utanför Chiang Mai fick SSC se risfält.

Ja, templet Doi Suthep måste man ju som förstagångsbesökare i Chiang Mai bevista. För mig var det nionde besöket, så jag var måttlig road av tanken på att gå 200+ trappsteg upp dit. Lyckligtvis finns det en linbana upp för oss lata personer. Endast THB 20 tur och retur! Sen tillkommer förstås THB 30 för de faranger som vill gå in i templet. Så jag fick punga ut med THB 100.

Nu kommer vi till några bilder där min kamera inte fungerade. Det är så att Beo och Mon driver en liten verksamhet där man säljer glass och andra snacks till eleverna på en skola. Tyvärr var det lov när vi var där, men SSC fick i varje fall en bild på glassmaskinen som kostade THB 60000.

Det är ett ganska intressant arrangemang. Ett antal företag hyr plats i skolan. Man får ett rum med direkt ingång utifrån, och i detta rum finns ett jalusi som man drar upp när man vill sälja till eleverna direkt i deras skolmatsal. Årshyra för en sådan liten lokal är THB 40000. Jag hoppas det går ihop sig! Nästa resa blir det mer bilder av detta.

Ja, och så besökte vi Hot Springs utanför Chiang Mai. Detta är allt SSC lyckades fotografera. Nu minns jag inte vad en korg med råa ägg kostade, men billigt var det. Det fanns både vanliga hönsägg och någon annan sorts fågelägg till salu. Tanken var att man skulle sänka ner sin inköpta äggkorg i de varma källorna och sedan äta upp äggen.

Det påstods att vattnet var 105 grader Celsius. Tillåt mig tvivla… 5 minuter räckte i vart fall inte för att få äggen hårdkokta. Ej heller 10 minuter… men det det var ganska gott med löskokta ägg med soja!

Nästa anhalt är bergväggar som man klättrar i. Till min irritation är en före detta centralt belägen vid Night Bazaar bar försvunnen. Där står numera ett nybyggt hotell. Mon är dock flitig med sin iPhone och hittar ett annat ställe som vi åker till. Då SSC är sugen på denna typ av aktivitet. Dock ej jag, man jag lånar hans iPhone för att ta lite bilder.

Väggarna är inomhus i en hangarliknande byggnad. De är väl drygt 10 meter höga, med olika lutning. SSC börjar med den lättaste, dvs helt lodrätt.

Instruktören är mycket noggrann med sina anvisningar. SSC får cirka 15 minuters undervisning innan han tillåts klättra upp.

Den lodrätta väggen är inga problem för SSC.

När man vill ner ska man ropa "tension!" (om jag minns rätt) vilket då betyder att personen på marken ska gripa tag i linan fäst på klättraren. Och sen kliver man lugnt och sansat ner längs väggen.

Även Beo gjorde ett försök, men det gick inte så bra. Och nu är SSC iPhones minne fullt så jag kan inte ta fler bilder. Men SSC klarade också andra väggar med 5 och 10% lutning utåt, så han var mycket nöjd.

Se där ja, nu har jag kommit ifatt med några saknade bilder! Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Nu är det dags att lämna Chiang Mai för att besöka exfru Changs hemby med tillhörande släkt. Vi ska via Bangkok flyga till Ubon Ratchathani. Planet till Bangkok går 12.30, och Herr Beo får strikta uppmaningar om att anlända vårt hotell senast 11.00. Det lyckas han med, och vi kommer med planet.

Tyvärr är det av någon anledning väldigt tunt med foton från denna resdag 25 oktober. En intressant detalj dock som jag önskar jag hade fotograferat. I avskedets stund på flygplatsen så waiar Beo och Mon och gör väl en liten inbjudan till handskakning på farangvis.

SSC tänker sig dock andra seder.

"I Sverige kramas vi!"

Och det gör han… även jag

På Suvvan har vi två timmars väntan, och det finns tid för den frukost vi missade i Chiang Mai. Lägg märke till påsen med de inköp SSC gjort hittills. De får liksom inte plats i handbagaget vi nöjer oss med. Men det var ingen flygpersonal som klagade på det.

Vi anländer Ubon Ratchathani, och där väntar exsvåger Chang som utlovat. Klockan är 17.00, och jag kan väl tänka mig ett kort besök i hembyn. Men exsvåger Chang som heter Somchai tycker det är bättre att vi åker direkt till Khemmarat och den resort vi ska bo på i tre nätter. Jaja.

Resan tar cirka en och en halv timme med pickup inköpt av… nej, det håller jag käft om! Somchai hittar förstås till Khemmarat, men resorten… Då jag ändå känner behov av Beer Chang stannar vi för att köpa några. Somchai passar då på att fråga om var denna resort ligger. En mycket vänlig man erbjuder sig att med sin bil visa oss vägen. Och jag har inga foton!

Vi checkar in på den så kallade resorten. Efter det ser vi att det finns en restaurang på området. Både SSC och Somchai är förstås hungriga, så vi går dit. Först lite dryck.

Det verkade som att vi var de enda gästerna.

Det kommer in mat så småningom.

Vadå mat?

Just det, mat är för veklingar! Lite vatten och sås räcker!

Fast… ojdå, detta var starkt kryddat!

Jag blev tilldelad stuga nummer 5, och SSC fick stuga nummer 4.

Jag blev lite missnöjd när man meddelade att det var rökning förbjuden inne i stugan. Fast det löste man galant genom att hämta bord, stolar och askkopp som man ställde på verandan utanför stugan. Wi-Fi fungerade utmärkt även där!

Det blev en tidig kväll… vid incheckning hade man hävdat att frukost finns att få 07.30 till 10.00. Cirka 07.35 besöker jag receptionen, och där ligger två personer och sover. Finkänslig som jag är avvaktar jag lite.

Jag går istället och tar lite foton på stället. Man presenterar sitt namn på thai, och om jag minns rätt uttalas det Lääpong. Vilket då skulle betyda se floden. Så här i efterhand förklarar det en del. Det var nämligen så att kvällen innan (i totalt mörker) tyckte Somchai att jag skulle gå upp tidigt för att ta bilder på Mekongfloden när det var soluppgång.

Jaha, kommer du och hämtar oss då? Nej, det skulle han inte. Och sen blev det lite språkförbistring. Jamen, hur ska jag hitta dit själv? Somchai bara skakar på huvudet.

I dagsljus visar det sig att denna resort i huvudsak är anlagd längs en spikrak väg. Resort i Thailand förknippar jag med mycket grönska och slingriga gångar till trevliga bungalows. Så icke här.

Längs vägen finns då ett antal stugor man kan bo i. Här är dom separerade, vilket är praktiskt om man vill parkera sin bil så nära som möjligt. Om jag förstod rätt så var bygget färdigt för ett halvår sen, så allt var mycket fräscht.

Här var det tänkt att man skulle äta frukost. Personalen dock ej vaken ännu

Men någon hade orkat bära ut varmt vatten i termos och lite pulver. Är detta frukosten?

Här har man byggt ihop stugorna. Vet ej om dessa är billigare, jag betalade THB 650 per natt och stuga för de fristående vi hade.

Jag kommer till vägens ände. Vänta lite nu, kan detta vara Mekongfloden? Plötsligt känner jag mig otroligt dum med tanke på gårdagens konversation med Somchai. Kan bara skylla på mörkret!

Javisst är det Mekongfloden. Jag missade soluppgången, men här i varje fall en bild.

Nu har personalen vaknat och vi får farangfrukost. En precis lagom portion för mig, men SSC vill ha mer. Han får in en tallrik till utan något tillägg på notan.

Somchai anländer lagom efter frukost. Nu ska vi åka till hembyn!

På vägen dit ska det handlas lite mat och dryck. Dock ej kycklingar.

Somchai har tänkt sig bland annat två fiskar som han fångar själv i affärens bassäng.

Butikspersonal tar hand om Somchais utvalda fiskar.

Och väger dom för korrekt pris, THB 220 om jag minns rätt.

Ack ja, vad man skulle kunna prata om här med rätt personer närvarande!

Somchai inhandlar också aluminiumfolie för att kunna grilla fisken.

Det blir ett ytterligare stopp för inhandling av dryck. Jag är väl lite trött och i behov av lite koffein, så jag greppar dessa två M150. Nej, nej, säger den trevliga engelska butiksägaren. Dessa M150 är öppnade och blandade med Lao Kao. Kostnad endast THB 30 till skillnad från de riktiga Lao Kao flaskorna som kostar THB 60. Ja, en del kunder kan inte spendera mer än THB 30. Men lite sprit vill man ha.

En bild på den sympatiske innehavaren Alan från England. Han och hans thaifru har nyligen byggt färdigt detta hus som fungerar som bostad, butik och restaurang. Jag fick en visning av huset, men avstod från att ta bilder mer än denna.

Jag ville köpa ett flat Beer Chang små burkar, men det hade man inte i lager. Alans fruga var dock snabb med att erbjuda sig att åka och köpa i annan butik i närheten. Visst, det blir väl bra och det gjorde hon.

Nu är vi redo att besöka hembyn!

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Den som väntar på något gott..

Ser fram mot fortsättningen HC

Kul att följa med på er resa och även om bilderna missades ibland så skriver/berättar du bra ändå.

Mvh

BBJ

Och i hembyn hamnar vi förstås först vid stenbordet. Som jag för övrigt inhandlat ett antal år sen. Exsvärmor Chang är på gott humör.

Exsvärmormor Chang hälsar oss också välkomna.

Sen får jag tyvärr hoppa över ett antal bilder, då jag vänligt men bestämt blivit ombedd att avstå från publicering.

Jaja… tillbaka till min kära ishink!

Till min glädje innehåller den kalla Beer Chang.

Inne i huset ser det ganska överbelamrat ut. Ska jag säga… min lägenhet är inte bättre!

På gatan utanför har det inte hänt mycket.

Här förbereder exsvåger Juut grillning av fisk.

Han får fjutt på den lilla brasan.

Det behövs grillkol också.

Jag uppmanas inspektera de levande grodor man förvarar i en tunna. Ska vi äta dom också? Nej, dom sparar vi till en annan dag.

Men varför har man lagt en skiva över grodtunnan? Är man oroliga för att grodorna ska hoppa ut?

Nej, skivan är för förbereda fiskarna. En svagt kryddad för farangerna, och en starkt kryddad för thailändarna.

Grillen klarar bara en fisk i taget, så då blir det farangfisken först.

Snälla hundar på denna gata.

Hallå där Herr Chang, nu är er fisk färdig!

Uppenbarligen har exfru Chang gett instruktioner, för vi får steamed rice till fisken.

Klibbigt ris kommer dock fram när den kryddade fisken är klar.

Ähum… vad har exsvåger Juut satt på sig för prydnad?

Exsvärfar Chang med sonson.

Ett intressant fenomen… urdrickta burkar och flaskor samt annat skräp vispas nonchalant av bordet men plockas upp några timmar senare.

Nu blir det besök på den lokala förskolan. Tyvärr ingen undervisning på lördagar, och jag ser att den lekutrustning jag skänkte för ett antal år sen har rostat ordentligt.

Se här en förteckning av skolans nuvarande elever.

Och deras lärare.

Nu vidare till templet som ligger bredvid förskolan. Fråga mig inte vad detta är…

Vid templet finns en liten sjö.

Det finns mycket gott om fisk i denna lilla sjö, och vi uppmuntras köpa fiskmat för ett blygsamt belopp. SSC frågar vad man gör med all fisk. Äter man den? Absolut inte, svarar munken. Mer än så får vi inte veta.

Det var ju lätt att se all fisk i sjön när kastade ut mat till dom. Gjorde sig tyvärr inte så bra på bild.

Munkarna har tillgång till en del modern utrustning.

En vänlig munk poserar villigt med SSC.

Vidare till nästa tempel i närheten! Jag förbluffas något av denna skylt vid damtoaletten.

Jadu SSC, den där trappan orkar jag inte stappla upp! Jag har gjort det förr, så jag kan väl skippa det denna gång

SSC har hört ordet carabao och undrar vad det betyder. Tja, vattenbuffalo säger jag då. Vad är det för djur? Jag inser att jag måste visa honom, och Somchai ringer frenetiskt runt och frågar var folk har sina carabao idag. Till slut får han napp, men jag är lite tveksam…

Vi får också se en dam som sliter helt manuellt med risskörden.

Finns mer från denna dag, men nu får det räcka. Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Till slut får han napp, men jag är lite tveksam…

Same same! Hahaha!

När jag granskar bilderna från SSC kan jag konstatera att han är rätt pigg på självporträtt

Kallas "Selfie" och är poppis idag.

Vi åker vidare, och passerar detta fordon så speciellt för Isaan.

Vi kommer till ett hus, och exsvåger Chang vill gärna visa de odlingar man har där. Hmm… jag ser ganska kvickt att det rör sig om bin. Är man ute efter honung kanske? Ja.

Somchai ska nu visa var honungen hamnar.

Ja, det blir ju i den här… tja, jag saknar ord

Det är väl inte tänkt att man ska äta bi, men man har förstås andra insekter som odlas för det. Här något ätbart som tydligen trivs i äggkartonger.

Allt för att insekterna ska trivas. Somchai berättar att dessa lådor på cirka 2,5 X 1 meter kan innehålla mellan ett och fyra kilo insekter när de är färdigväxta. Han får THB 200 per kilo när han säljer. Jag glömde fråga om han säljer dom levande eller hur han avlivar dom.

Så här matar man insekterna. Ett gult pulver lite här och där i lådan.

Insekterna verkar gilla äggkartongerna. Somchai visar att de insekter som vill sova placerar sig på undersidan.

Nu ska vi inte störa insekterna mer.

Ja, det finns ett antal insektslådor i detta hus.

På väg genom byn passerar vi några ungdomar som spelar fotboll på gatan.

De verkar lite förvånade över dekadenta HC som sitter på flaket med dyna och Beer Chang.

Man blir ju lite nervös när man ser denna chaufför.

På kvällen bestäms det att vi ska gå på karaoke. Först åker vi dock förstås någonstans att äta.

SSC provar lite olika kryddor till riset. Finns ju lite olika!

Vi tar in en flaska whisky, och nu är exsvågrarna i fin form!

Sen vidare till karaoken, en bit utanför Khemmarat. Exsvågrarna tycker att vi ska ett VIP-rum, och ja varför inte?

SSC är lite tveksam… ska vi verkligen gå in där?

Juut försäkrar SSC att det är helt OK.

Nu ska man fixa till vårt VIP-rum.

SSC blir förskräckt när han ser en parkerad bil med vad som ser ut att vara kulhål. Vid närmare inspektion av mig visar det sig vara endast påmålat.

Den avancerade anläggningen.

Vänta lite nu… en myntautomat i VIP-rummet?

Ja, ska man sjunga karaoke måste man ha tiobahtmynt. Personalen erbjuder köp av påsar med tio mynt.

Det finns fyra tjocka pärmar med thailåtar, dock inga faranglåtar. Juut hittar vad han vill sjunga.

Sen blir det lite konstigt. Exsvågrarna tar för för givet att jag och SSC vill ha damsällskap, så de beställer in det. SSC är väl inte helt bekväm med det.

Kom och sätt dig hos HC nu!

Det blev just inte mycket av det, även om damerna blev mer vänliga efter visst intag av sprit. Sen tillbaka till vår resort och kolla på MPR! Not

Fortsättning följer.

Herr Chang har talat.

Och nu kräks jag på denna skitprogramvara som MPR använder. Jag har mödosamt lagt in 32 bilder med tillhörande texter, och råkar klicka fel efter att bild 32 äntligen är uppladdad.

Allt bara försvinner! Jag är mållös över hur någon kan skriva så usel kod…. jag klandrar dock inte Surin P3. Han har inte skrivit koden.

Vadå auto-sparat av MPR? Här fanns inget sparat...

Nu tar jag ledigt från fortsättning i denna tråd i minst en vecka.

Herr Chang har talat.