Hur upplever ni era tonåringar, både i Thailand och annorstädes? Hemma hos oss så har vi ju våran 13 åring, jag e inte hennes pappa men hon säger "papa" varje dag!
Hennes riktiga pappa lämnade henne och min nuvarande fru redan när hon var liten, så hon hatar sin pappa till 100%,det kan man förstå faktiskt!
Men hon och hennes mamma slår det gnistor om varje dag! Hon och jag kommer ganska bra överens men ibland så ser man inte till en enda lite kram eller ett "hej, hur mår du"?
Vad händer i hjärnorna på dessa ungdomar som inte är varken barn och inte vuxna? Kommer ihåg när hon var 6 år gammal, så kramig och go. Man häpnar över allt dom vräker ur sig mot sin mamma! Och man vet framför allt inte om man skall gå i mellan eller ta på sig hörlurar och skruva upp volymen på datorn!
Tror detta ämne måste vara ett av världens mest diskuterade ämne.
Hur har ni andra orkat ta er genom detta?
