Bistra Sverige here I am. Det är nytt år anno 2003. Januari och kylan är påtaglig både utanför och inombords.
Har ett förhållande farang/farang och en dotter precis kommen in i puberteten.
Förhållandet är urdåligt och blir sämre och sämre för varje timma som går.
Något måste göras – olika försök har gjorts för att ”stabilisera” förhållandet och det har blivit bättre från och till. Vi har en gemensam dotter och hon är inne i en känslig period. Allt går i cykler – jag vet men oavsett hur många hänsyn för vilket ansvar man har så finns det ett stopp någonstans. Detta stopp var nu, det har det varit ”från” tillräckligt. En resa är beställd sedan i slutet av 2002 och 26 januari 03 skall det bära av mot Thailand för första gången. Spännande. Man har ju hört och läst mycket om detta mytomspunna land och nu skulle man själv åka dit. Ja, just det, själv. Kunde man verkligen åka till landet på andra sidan jordklotet själv, alldeles ensam? Familjefar som man var gjorde man ju det mesta familjevis. Men nu var denna resa tänkt som ett avstamp bort från något och samtidigt mot något annat. Vad visste jag inte men som sagt något måste göras. Kylan var outhärdlig och i Thailand var det väl varmt? I Thailand var väl alla glada – har ju sett foto där alla log så fint och om väder-rapporterna stämde så skulle det bli väldigt varmt dit jag skulle.
Bangkok here I come. Taxin tog mig till Nana Hotel och där skulle jag tillbringa mina allra första 2 dygn i detta land där alla log. Checka in och ta en dusch kanske lägga sig på sängen och slappa lite för att samla ihop tankar efter att ha blivit ”våldtagen” av den burdusa värmen och fått så många vackra leenden av så många vackra damer på så kort tid. ”Alla” verkade vara som om dom ville bli mina vänner för alltid. Jag stensomnade. Vaknade framåt kvällningen och hade drömt något kopiöst, visste inte riktigt vad som var dröm och vad som var sanning, vad skulle ske? I don`t know. Vad jag visste var att jag behövde fräscha till mig och få i mig en matbit. Får i mig någon öl och ut på ”stan” bar det. Oj oj. Damer, damer överallt. Where you go? Go with me! Hmm, jag är hungrig på mat och mot mat var det som gällde men visst blev man frestad att göra allt annat än triviala ting som att få buken tillfredställd. Erkänner det... Klarade mig från att umgås med någon i min stora sköna säng och mina tankar på de där hemma mixades med alla intryck som mina första 2 dygn i denna stora stad gav mig. Efter att ha införskaffat mig en ny resväska och bytt ut min gamla Instamatic-kamera till något mer modernt och digitalt så skulle det bära av mot Pattaya. Hade funderat många år på att åka till Pattaya men tiden hade aldrig varit rätt och jag trodde nog att besök i den gamla fiskebyn aldrig skulle bli av för mig. Jag skulle få hålla tillgodo med berättelser som andra berättade-trodde jag ja.
Pattaya here I come. Welcome Plaza Hotel på sai song var målet och dit kom jag omtumlad. Jag visste inte om vad jag såg verkligen fanns. Innan chauffören fick släppa av mig vid hotellet så hade jag önskat att han drog en repa runt i denna by så jag fick se omgivningarna och kunna bekanta mig lite. Hade ny kamera, ny resväska, ett sönderslaget förhållande hemmavid, semester och pengar på fickan, vad skulle kunna gå fel?
Hade vilat ut på hotellet, skött personlig hygien och fått i mig någon öl. Måste ju ut i vimlet och ut i vimlet bar det. Människor och trafik precis överallt, hur skulle jag klara mig här utan att bli överkörd och hur skulle jag kunna hitta tillbaka till hotellet om jag nu inte blev överkörd? Hade plitat ned telefonnumret till hotellet i mobilen och litade på att jag skulle kunna ringa och få någon sådan där ”motosajsnubbe” att få instruktioner på hur han skulle köra för att få mig hem till tryggheten på hotellet. Promenad, promenad och mer promenad med ”pitstop” för att ta en cig och bara beskåda detta himmelrike/helvete som gud skapat eller om det var amerikanarna. Framåt kvällningen hade jag hittat Scandinavia Bar nere på beach road/soi 13. Fullsmockat med folk och där hade man trevligt med både bargäster och de som arbetade på detta norska tillhåll. Ring Ring – någon ringde i klockan och mödomshinnan på resultat av ringande ställdes fram bland flaskor och glas på bardisken. Mat – soppa. Vad är detta? Hade ju hört att när det ringdes i klockan på en bar så skulle alla få något att dricka. Samma som du drack när klockan ringde hade jag fått förklarat innan jag reste. Icke. I denna bar var det vad han som ringde drack alternativt åt och det var soppa. För all del denna soppa som serverades var himmelsgod och hon som serverade denna soppa skulle 7 månader senare komma till mig på besök i Sverige.
Bistra Sverige here I am again. Smälta intryck och planera för framtid. Vad göra, hur göra, när?
Tankar far kors och tvärs och jag har drabbats av ”gula febern”. Arbetar några månader och till slut brister det. Jag måste tillbaka till landet där alla ler. Beställer biljett, tar ledigt och reser ned igen till detta himmelrike eller är det helvete.
Thailand here I come again. Damen som serverat denna goda soppa och som hade leende bredare och större än Mick Jagger skulle besökas. Det var besök i bl.a Isaan, Bangkok, Hua Hin och Pattaya igen. Allt gav bestående intryck. Jag hade funnit ro för själen – jag hade funnit en dambekantskap roligare och trevligare än någon annan jag nånsin träffat.
Verkligheten kommer ikapp. Måste arbeta – många människor gör det oavsett man vill eller ej. Man behöver pengar – så även jag. Hem bar det.
Bistra Sverige here I am again. Arbetar några månader igen och till slut brister det igen. Jag måste tillbaka till landet där alla ler. Beställer biljett igen, tar ledigt igen och reser ned igen till detta himmelrike eller är det helvete.
Thailand here I come. Smälter samman mer och mer med damen, guld införskaffas, lever i sus och dus, inga jag säger inga bekymmer bara välmående och inga hinder någonstans bara flow. Det ordnas visum för besök i landet Sverige, damen med det breda leendet ville dit och så blev det.
Sverige here we are. Hade bokat in oss med Thai airways TG 960, resan flöt på bra och livet var topp. Anländer Stockholm på en av det årets varmaste dagar allt enligt svensk dagspress och folk omkring mig flämtade. Dambekantskapen numera uppdaterad till flickvän från Thailand sade till mig: ”Vad kallt det är i Sverige, kan du låna mig en jacka”. Hmm, börjar ju bra detta. Min kära kvinna det blir kallare och kallare blev det.
3 månader förflöt med arbete och intensivt umgänge med damen. Besök hos släkt, vänner och kompisar. Runt i Sverige vi for, Danmark och Norge besöktes. Liv i sus och dus. Hann klämma in förlovning och efterföljande giftermål också på detta korta och intensiva besök från den thailändska dambekantskapen. Man kan om man vill. Varför tänka efter före när man kan tänka efter, efter.
Tänka efter, efter, är något jag ofta fått göra. Har gjort många misstag eftersom jag är något impulsiv emellanåt men har också då fått erfarenheter jag aldrig annars skulle fått. Har svårt att hitta balansen. Ibland tänks det efter före, för mycket och för länge. Inte bra. Missar då tillfällen. Nåväl, även jag skall väl komma till himmelen någon gång oavsett impulsiv eller ”think to mutt” som man ibland hört någon liten chokladbit på 50 kg sagt med ljuv stämma in i min hörselgång.
Damen åker tillbaka till Thailand och jag får arbeta igen och komma hem till en tom lägenhet med en tom säng. Inte topp. Måste göra något. Är ju gift och har frun på andra sidan jorden.
Vad göra – jo, beställa biljett igen så man kan fira nya året med fru också blir det. Biljett beställes, ledighet ordnas och resa till Thailand igen. 4 resor samma år. Härligt men samtidigt helvetiskt med detta återseende för att inom kort ta farväl igen. Ups and downs. Påfrestande.
Thailand here I come. På menyn står besök i damens hemby och även kringresande runt till olika familjemedlemmar i landet. Är i himmelriket, tror jag. Slipper slask och snö och snart är det nytt år.
Det har varit ett annorlunda år 2003 och 2004 skall bli ett ännu bättre år – om det nu kan bli så?
Nytt år firas in i Pattaya och allt är topp. Men mörker på himmelen, jag måste hem och arbeta,igen.
Hej på en stund vi ses i Sverige.
Vad vill jag ha sagt med detta? Vet ej – kände bara för att skriva just nu och fingrarna dansar ju så fint på tangentbordet så jag fortsätter väl. Läsa mer?
-----
. Hoppas att ditt liv blir topp med lycka och välmående!
