Hej
I början av min Thailandskarriär (mitten av åttiotalet) var det sällsynt med falanger runtom på landsbygden.
Jag och en svensk kompis befann oss Taphan Hin, det var sent och mörkt ute och man eldade i några tomma oljefat p.g.a att det var kallt (ca 20 grader), och serverade öl , Whiskey och några enkla rätter framför stationen i stan.
Vi blev sittande med en soldat i uniform och ryggsäck och två män från Pichit, efter några flaskor ville männen ha tag i tjejer och undrade om vi ville hänga med. Det gjorde vi och inte långt från stationen på en liten dåligt upplyst gata fanns det kvällstid ca5 barer med tjejer. Jag hade redan tjej så för mig var det kört, men kompisen var singel och var intresserad. När vi kom fram till första baren skrek alla tjejer och sprang och gömde sig (vi fatta ingenting)
Kompisen gick efter in i huset och då skrek dom ändå mer och började låsa in sig på rummen.
Under tiden kom några tjejer fram till mig och sa att dom var rädda för kompisen som var lång och blek, men undrade om jag ville ha sällskap (jag är liten och satt och blir brun fort), jag visade foto på min dåvarande tjej och tackade nej (priset var 60 baht).
Militären och männen från Pichit fick napp men alla vägrade ha med den där långe och "nästan vanskapta" människan att göra. Priset spelade tydligen ingen roll, han försökte på olika ställen men ingen vågade ens komma nära honom. Så kunde det vara förr i tiden innan falangerna var vanliga.
Där var det ingen fördel att vara 24 år och ljus, lång och vältränad.
Soldaten glömde bort sin ryggsäck och basker som jag tog vara på och lämnade på stället där vi hade träffats, han kom och hämtade dom nästa dag och blev glad.
Mvh Isan Lover