Tips å råd ang svärmor

Dom flesta Thai jag träffat som gör liknande utspel. Gör det inte av girighet. Men om grannen kommer och skryter om vilka enorma belopp som deras farang har så tappar ju svärmor ansiktet förmodligen.

Inte allt för ofta så är storyn om farangen som skänker stort ett påhitt för att höja sin status i byn.

Det blir ett spel mellan grannar vem som har flinkast apa/ rikast farang.

 

Det enda som gäller i detta är att sätta ner foten och visa svärmor att hon genom detta förolämpoar dig/fär dig att tappa ansiktet.

Och slutar det inte så skulle i alla fall jag överväga en flytt till centralare delar av surin enligt din tjejs förslag.

Trots allt så finns det nog ganska mycket att företa sig i surin som inte har med alkohol att göra.

 

Och hur det nu är så tänker fattiga Thailändare inte speciellt långsiktigt och rationellt. Vilket gör att gärna dylika kan poppa upp gång efter annan.

Finns en ung tjej utanför byn som har en engelsman å han skickar 60 000thb i månaden till henne å då tror ju alla att alla faranger kan skicka lika mycket

Kan du inte berätta lite för oss om ditt innehållsrika liv. Kunde bli en kul tråd.

Väntar med spänning

Finns en ung tjej utanför byn som har en engelsman å han skickar 60 000thb i månaden till henne å då tror ju alla att alla faranger kan skicka lika mycket

Allt man hör behöver inte vara sant. Det överdrivs nog ganska mycket när det gäller pengar, inte bara när det gäller Thai.

Fritz..

Finns en ung tjej utanför byn som har en engelsman å han skickar 60 000thb i månaden till henne å då tror ju alla att alla faranger kan skicka lika mycket

Med stor sannolikhet så har din svärmor hört detta och upplever då dig som snål som inte bidrar med lika mycket som engelsmannen. Vilket per automatik sänker hennes ställning i byn.

Vill minnas att en kompis till mig som är gift med en tjej från fillipinerna. Varav tjejen jobbade som hotellstäderska.

Kom hem till sin man och bekllagade sig över hur snål han var. Då Thaitjejerna på jobbet fick lön som fickpengar varvid deras gubbar även betalade dom feta bidrag utanför detta + att gubben stog för alla omkostnader.

Dom flesta på detta forum vet att så skulle det bara kunna gå till i undantagsfall. Och då skulle tjejen defenetivt slippa jobba ö.h.t.

Men Thailändska tjejer överdriver gärna ekonomiska spörsmål. Och därav så blir det gärna en tävling om vem som har rikast farang.

Förklara för svärmor att hon får skryta i byn om vilka fantasibelopp hon vill (varav du inte kommer att skvallra på henne). Men kräver hon för mycket av dig internt så tappar hon hela kakan!

Spela Monopol med tanten

och låt henne vinna

sedan kan hon, utan att ljuga, berätta för hela byn hur många tomter och fastigheter hon äger.

Och hur det nu är så tänker fattiga Thailändare inte speciellt långsiktigt och rationellt. Vilket gör att gärna dylika kan poppa upp gång efter annan.

Exactemente, även mindre bemedlade svenskar tänker ju kortsiktigt och irrationellt.

Dom flesta Thai jag träffat som gör liknande utspel. Gör det inte av girighet. Men om grannen kommer och skryter om vilka enorma belopp som deras farang har så tappar ju svärmor ansiktet förmodligen.

Inte allt för ofta så är storyn om farangen som skänker stort ett påhitt för att höja sin status i byn.

Det blir ett spel mellan grannar vem som har flinkast apa/ rikast farang.

 

Det enda som gäller i detta är att sätta ner foten och visa svärmor att hon genom detta förolämpoar dig/fär dig att tappa ansiktet.

Och slutar det inte så skulle i alla fall jag överväga en flytt till centralare delar av surin enligt din tjejs förslag.

Trots allt så finns det nog ganska mycket att företa sig i surin som inte har med alkohol att göra.

 

Och hur det nu är så tänker fattiga Thailändare inte speciellt långsiktigt och rationellt. Vilket gör att gärna dylika kan poppa upp gång efter annan.

Till våra grannar o div. låneförsök säger  min fru alltid att jag har skitdåligt jobb o pytteliten lön så vi får det knappt att gå runt vilket

ju inte är långt ifrån sanningen,hehe..

Finns en ung tjej utanför byn som har en engelsman å han skickar 60 000thb i månaden till henne å då tror ju alla att alla faranger kan skicka lika mycket

Måste berätta en sann historia sedan jag började hålla till i byn. På den tiden levde svärmor, hon har aldrig tiggt pengar om hon inte haft verkligt behov av dem. Frugans barn bodde då hemma hos svärmor så vi skickade pengar till deras uppehälle och givetvis också så att svärmor kunde klara sig.

Till saken hör att svärmors gamla hus var på upphällningen den tiden. Så frugans syskon och falangen hjälptes åt så att hon skulle få ett bättre hus. Det gamla huset var ett hemskt träslott på gingliga pålar: Eftersom frugans bröder och svåger alla var i byggsvängen så var arbetskraften gratis och material inköptes billigt. Vi återvann trät från det gamla huset till övervånning och golv uppe samt bärande träbalkar i golv uppe samt tak.

Medans vi planerade bygget gick det rykten att en granntjej skulle flytta hem till sina föräldrar. Hon var gift med en amerikan så det var väldigt märkvärdigt då han hade riktigt gott om pengar. Hon brukade komma hem på songkran och sprida pengar omkring sig under ett par dagar och visa upp en icke ringa andel guld. Annars så jobbade hon i en lampaffär i Pattaya. De hade om än sämre hus än svärmor men nu skulle det bli andra bullar av.

Svärmors hus blev klart och så kom dom hem med amerikanen. Han hade jobbat som soldat och kunde tydligen få pension och avgångsvederlag vid 40 år. Så hade det blivit. De hade räknat ihop att allt som allt skulle han få 50 miljoner Bath i avgångsvederlag, så han fick allmänt gå under smeknamnet "hasiplan" = 50 miljoner. Det var väldigt märkvärdigt då han kom. Han drack bara falang wiskey och åt inte ris och thaimat. Utan de tog mat med stora köttstycken och potatis från ett hotel i stan. De gick förbi vårt hus några ggr och jag hejade men hon sa bara till honom att gå vidare. Likaväl gick jag förbi deras hus några gånger och började prata med honom, men han aldrig många ord innan hon skrek till honom att komma in och äta mat på en gång.

Så en dag så hade de pratat med frugans svågern som var elektriker och beställt en takfläkt som han skulle montera. Naturligtvis var detta eftersom vi hade takfläktar i flera rum i svärmors hus och pratade om att installera AC. Han installerade denna enda takfläkt i deras sovrum. Under tiden som svågern och en av bröderna var där och satte upp takfläkten så gick jag dit under förevändning att jag skulle hämta hem dem för att äta mat. Den verkliga anledningen var att prata några ord med hasiplan och se hur det såg ut i deras lilla trähus. Som vanligt kom jag bara i närheten av deras hus ca 100m från svärmors hus innan jag blev bortkörd och amerikanen inkörd. Vid den tiden hade det tagit slut på potatis och kött och whiskeyn hade blivit utbytt mot Chang.

Vid den tiden började folk förstå att den märkvärdigt rika amerikanen inte var så rik som de trodde.  När man nämnde smeknamnet hasiplan så var det många som drog på smilbanden. Men de närmaste släktingarna till dom, av vilka jag var kompis med en stor del, skröt fortfarande om hur rik han var. I många fall sken det igenom att det mest var för att inte tappa ansiktet då de tidigare också skrutit om hur rik han var, en annan anledning var ju för att inte stöta sig med hasiplan's fru.

Nästa år så hade hasiplan gått över från Chang till Lao Kao. Nämnde man då smeknamnet hasiplan så blev det riktigt stora leenden som respons.  

Man ska va snäll vid svärmor, utan henne hade ju ente tösen funnits.- Se för övrigt mitt inlägg i:

Ha det gött med edra svärmödrar

Måste berätta en sann historia sedan jag började hålla till i byn. På den tiden levde svärmor, hon har aldrig tiggt pengar om hon inte haft verkligt behov av dem. Frugans barn bodde då hemma hos svärmor så vi skickade pengar till deras uppehälle och givetvis också så att svärmor kunde klara sig.

 

Till saken hör att svärmors gamla hus var på upphällningen den tiden. Så frugans syskon och falangen hjälptes åt så att hon skulle få ett bättre hus. Det gamla huset var ett hemskt träslott på gingliga pålar: Eftersom frugans bröder och svåger alla var i byggsvängen så var arbetskraften gratis och material inköptes billigt. Vi återvann trät från det gamla huset till övervånning och golv uppe samt bärande träbalkar i golv uppe samt tak.

 

Medans vi planerade bygget gick det rykten att en granntjej skulle flytta hem till sina föräldrar. Hon var gift med en amerikan så det var väldigt märkvärdigt då han hade riktigt gott om pengar. Hon brukade komma hem på songkran och sprida pengar omkring sig under ett par dagar och visa upp en icke ringa andel guld. Annars så jobbade hon i en lampaffär i Pattaya. De hade om än sämre hus än svärmor men nu skulle det bli andra bullar av.

 

Svärmors hus blev klart och så kom dom hem med amerikanen. Han hade jobbat som soldat och kunde tydligen få pension och avgångsvederlag vid 40 år. Så hade det blivit. De hade räknat ihop att allt som allt skulle han få 50 miljoner Bath i avgångsvederlag, så han fick allmänt gå under smeknamnet "hasiplan" = 50 miljoner. Det var väldigt märkvärdigt då han kom. Han drack bara falang wiskey och åt inte ris och thaimat. Utan de tog mat med stora köttstycken och potatis från ett hotel i stan. De gick förbi vårt hus några ggr och jag hejade men hon sa bara till honom att gå vidare. Likaväl gick jag förbi deras hus några gånger och började prata med honom, men han aldrig många ord innan hon skrek till honom att komma in och äta mat på en gång.

 

Så en dag så hade de pratat med frugans svågern som var elektriker och beställt en takfläkt som han skulle montera. Naturligtvis var detta eftersom vi hade takfläktar i flera rum i svärmors hus och pratade om att installera AC. Han installerade denna enda takfläkt i deras sovrum. Under tiden som svågern och en av bröderna var där och satte upp takfläkten så gick jag dit under förevändning att jag skulle hämta hem dem för att äta mat. Den verkliga anledningen var att prata några ord med hasiplan och se hur det såg ut i deras lilla trähus. Som vanligt kom jag bara i närheten av deras hus ca 100m från svärmors hus innan jag blev bortkörd och amerikanen inkörd. Vid den tiden hade det tagit slut på potatis och kött och whiskeyn hade blivit utbytt mot Chang.

 

Vid den tiden började folk förstå att den märkvärdigt rika amerikanen inte var så rik som de trodde.  När man nämnde smeknamnet hasiplan så var det många som drog på smilbanden. Men de närmaste släktingarna till dom, av vilka jag var kompis med en stor del, skröt fortfarande om hur rik han var. I många fall sken det igenom att det mest var för att inte tappa ansiktet då de tidigare också skrutit om hur rik han var, en annan anledning var ju för att inte stöta sig med hasiplan's fru.

 

Nästa år så hade hasiplan gått över från Chang till Lao Kao. Nämnde man då smeknamnet hasiplan så blev det riktigt stora leenden som respons.  

Tragiskt

Finns en ung tjej utanför byn som har en engelsman å han skickar 60 000thb i månaden till henne å då tror ju alla att alla faranger kan skicka lika mycket

Har spenderat mer än 10 år i vår Surinby och otaliga är de byarykten av liknande art man hört om diverse faranger som dykt upp. Men det brukar efter något år alltid visa sig bara bli en tumme av alla de falsarier som spritts. Så byborna börjar nog vara ganska luttrade vid det här laget.

Själv har jag tur och svärföräldrarnas lider inte av någon onödig skrytsamhet. De säger alltid till sin frågvisa omgivning att vi (dvs jag och min fru) inte har några pengar och själv kör vi samma stil. Brukar på skoj, inför andra, kalla oss för "farang kiinok och sao baan någ" (fågelskitsfarangen och bonnatösen) vilket alltid ger upphov till en massa fnitter och leenden.

Men tror ingen i byn att man har några pengar så behöver ingen heller bli avundsjuk eller missunsam, funkar bra för oss. Och skulle det mot förmodan gälla något som är viktigt på riktigt så vet svärföräldrarna att vi har den ekonomiska förmågan även om den inte syns på utsidan.

Hoppas det löser sig för er!

Det kan ju mycket väl vara sant att denna falang som skickar 60.000 bath att han kanske har gjort det 1 gång för t.ex hjälpa till med något i familjen eller vad det nu kan vara och så kör dom med att han gör det varje månad för att skryta i byn fast ha egentligen i vanliga fall skickar 5000 bath/mån

Jag träffade en man från Zürich i Kanchanaburi som de flesta i byn trodde skickade 30.000bath per månad.

Han var avundsjuk på mig som hade råd att resa till Thailand flera gånger per år. Han brukade ha råd med  2 resor per 3 år, och att skicka 4000 bath per månad.

Mitt ex. trodde på den storyn och ville naturligtvis att jag skulle ge mer än han.

Leif

Tragiskt

Absolut tragiskt!

Jag tror ändå att hon lärde sig något lite grann i varje fall, av den historien som blev följden av de obefintliga rikedomarna. Han fick ju ut en engångssumma när han slutade som militär, sedan fick han resten som en summa varje månad eller år. Han hade hus i USA som han betalade på varje månad. De fick en dotter en stund efter det att de kom till byn. När hon var ca 4 år gammal åkte de till USA för att han skulle söka arbete och dottern skulle få växa upp i USA. Det här var ju ca 25 år sedan och hon har varit hem några ggr efter det att de flyttade till USA. Men då har det tydligen aldrig varit något skryt om pengar.

Om han var en sådan toffel som man kan tro det vet jag inte. Men hon förstod ju att jag skulle berätta hela historien som hon berättat om deras rikedomar, om jag fick prata med honom.

Jag var glad för att det skulle flytta in en falangkompis som granne. Men den glädjen varade ju inte länge. För frugan var det en enda stor pina när dessa miljonärer skulle komma till byn. Hennes status som enda falang fru i byn skulle ju skjutas i sank när miljonärerna kom som grannar. För mig så kändes det bra att jag aldrig gett mig ut för att vara någon annan än den jag var och aldrig hade gett mig ut för att ha pengar. Det dröjde inte länge innan frugan insåg att jag hade rätt och att skryta om hur mycket pengar man hade inte var någon hitt. Speciellt om man drog till för att förbättra sanningen.

Efter den här historien så pratade ju många om falangerna i byn. De insåg ju också att de 50 miljonerna bara var skryt. Eftersom de lät föräldrarna bo kvar i ett träruckel, när alla väntade att det skulle byggas stora slott, var det ju uppenbart. Numera tror jag nog precis som Kim, att vilken falang som än kommer till byn får upp till bevis innan något snack om stora rikedomar tros på rakt av. 

Som en tjej sa till mig förra veckan. "Ask for money=No love. Not ask for money=Love.

Kan ju vara så jävla enkelt kanske.

Micke