Till fots i utkanten av Chiang Mai

Efter två veckors semester med en vecka på Koh Samet och Koh Lanta respektive den senaste månaden välkomnade jag ett besök norrut i landet även om det var på jobb.

Resan gick till Chiang Mai, förvisso ett nedköp eftersom vi ursprungligen skulle till Mae Hong Song men av olika skäl fick styra om till först Chiang Rai och sedan till slut CM.

Veckan spenderades med att försöka öka takten på arbetet med att jobba fram en ny utbildningspolicy för papperslösa barn dvs. illegala invandrare och flyktingar i Thailand. Thailand är just på väg in i andra fasen av en omfattande utbildningsreform och även om ohyggliga framsteg gjorts de senaste åren så är just rätten till utbildning för icke-medborgare en knäckfråga. Detta är ju knappast unikt för Thailand men det är intressant att ett land som Thailand funderar på hur de praktiskt skall lyckas genomföra en reform för hundratusentals barn som Sverige tog beslut om att genomföra för bara någon vecka sedan, och då många svenskar slog bakut direkt. I Thailand verkar det inte vara en fråga om man skall göra det utan hur man skall göra det. Hur som heslt, ursäkta sidospåret, det är inte meningen att diskutera detta i denna tråd.

Vi bodde en bit utanför stan och jag gjorde i hotellet en ny, och mkt trevlig, bekantskap.

Stället hette Horizon Village and Resort!

Ett udda ställe som var mer av en stor park än ett hotell, men ändå riktigt hög standard på rum och service.

http://www.horizonvillage.net/

Parken bjöd på mängder av intressanta kreationer. Eftersom det var en stor park med rejäla avstånd så var det smidigt att låna en golfbil av hotellen och glida runt.

Man stötte på diverse djur längs vägen.

Även Homer var där som det verkade..

Rummet bjöd på en skön utsikt.

Lite udda lås.

Toakonst a la soapy

En av veckans höjdpunkter var en så kallad Dining in the Dark experience som vi hade fixat till för ministeriet men även jag kunde uppleva.

I stil med detta http://www.dininginthedark.com/faq/

Under middagen kändes det och såg ut ungefär så här.

En klockren kväll där vi hade sällskap av ett gäng unga thailändare från en skola dedikerad för blinda i Chiang Mai. De guidade oss lugnt och metodiskt genom en 5 rättersmeny som innehöll allt från soppa till Som Tam (varning för chili..).

Enormt hög kvalite på bilderna som vanligt.

Tack för att du delar med dig Wille.

Mvh/PTG

Tack!

Om jag bara kan sluta sitta och läsa Rocky-stripar skall jag posta lite bilder från några skolbesök vi gjorde också.

Ja,speciellt den sista bilden, den har du verkligen lyckats med

Det låter ju kanon wille!

Vad är det egentligen du jobbar med? Skulle vara kul att veta lite mer om bakgrunden till ditt jobb.

/ Joe

Ja,speciellt den sista bilden, den har du verkligen lyckats med

Tyvär kan jag inte ta åt mig äran för denna då den togs av en intern som skulle för eviga Herr wille under måltiden - behöver kanske inte påpeka att hon glömde slå på blixten. Hon lyckades klämma några med blix också men man är inte så fotogenisk (är man väl aldrig förvisso) när man i kolmörker käkar Grillad Lax med händerna så de lämnar vi utanför denna tråd.

Det låter ju kanon wille!

Vad är det egentligen du jobbar med? Skulle vara kul att veta lite mer om bakgrunden till ditt jobb.

/ Joe

I och med att jag har sagt upp mig för en tid sedan och bara kommer jobba kvar till sommaren så spar jag på den berättelsen ett tag.

Vacker park där och läckra bilder Wille,tack för dem.

Under veckan hanns det med ett par skolbesök också. Första anhalten låg förvisso inte långt från CM men ändå lite svåråtkomligt.

Vi tog vägen över dammen för att spara restid.

Denna bild togs dryga 5 sekunder innan wille blir påhoppad av lopphögen som ligger där och ser så rofylld ut – eller hur, han låg bara och vänta.

Flytvästar var nog en bra ide efter att kollat in vad kaptenen och hans polare hade på lager.

Sen blev det minibuss igen och efter att kört punka och fått smita över till en snutbil istället så kom vi så småningom om fram.

Skolan låg i ett område som är ett naturresarvat och en stor del av befolkningen som bor där saknar medborgarskap men har sedan mer än en två generationer gett upp sitt gamla språk och traditioner och de ser sig kulturellt som Thai.

Det fanns alltid militär på plats både i skolan och byn, officiellt för att informera om olaglig timmerfällning, men det är nog inte omöjligt att de fyllde andra syften också.

Nedklottrade bänkar är inte endast i Sverige

Datorer som kanske aldrig kopplats in..

Anti-röknings information

Innan det blev dags för nästa anhallt skulle det intas lite lokalt käk mitt ute i ingenstans.

På vägen dit möttes man av en orkester sittandes mitt i skogen. Är man ute med jobbet blir det inte så avslappnat alla gånger.

Matsalsbord med soft vy

Maten lämnade för övrigt en del att önska.

Riktigt fina bilder wille

Andra skolan som besöktes var den centralt belägna Wat skolan Wat Papao Learning Centre. Skolan är ett resultat av ett lokalt NGO-projekt som handlade om att sysselsätta barn till papperslösa immigranter i ett av de sk refugee suburbs i utkanten av Chiang Mai. Föräldrar som arbetar i Chiang Mai i bygg eller service sektorn men saknar såväl uppehålls- som arbetstillstånd. Officiellt har utbildning, vård, etc inte kunnat tillhandahållas pga lagar och reglering gällande illegala invandrare. Även utbildning och vård i frivillig regi möts av blandade känslor hos grupperna eftersom det inte är ovanligt att polisen dyker upp för att gripa föräldrar som hämtar upp sina barn osv.

Wat Papao Learning Centre ligger förvisso centralt men servar barn från områden i Chiang Mai’s utkanter vilket innebär att de transporteras fram och tillbaka varje dag. Barnen på Wat Papao tillhör den etniska gruppen Shan eller Tai Jai (http://en.wikipedia.org/wiki/Shan_people ) som den även kallas. I området bor de folk som bott mer än 30 år i Thailand men även de som nyligen kommit över gränsen.

Skolan är än så länge endast årskurs 1-3 samt dagis eftersom resurser för att förlänga med årrskurs 4-6 ännu inte finns. Eftersom vi dök upp på en fredag så hade ungarna på sig traditionella kläder (gäller generellt i de flesta skolor i Chiang Mai) vilket gav lite extra färg till besöket. De flesta av barnen är överåriga dvs. är betydligt äldre än 7 år när de börjar. Vissa av barnen är 11-12 när de börjar åk 1. Även om majoriteten av ungarna är Tai Jjai så är finns det även en mindre grupp Thai från centrala Chiang Mai som av olika skäl inte börjat skolan i tid och anser att det sociala stigmat att vara överårig i en vanlig statlig skola är för starkt så de har sökt sig till Wat Papao.

Wat Papao är en av de mest imponerande skolorna jag besökt i Thailand och då handlar det säkert om nästan 60-70 skolor varav många anses vara “Model schools”. Skolan är på allvar inkluderande i sin metodologi med barnens helhetsutveckling i fokus snarare än akademisk rankning. Än så länge så har skolan inte statlig finansiering eller sköts i statlig regi. Den har administrationens goda minne och polisen har informerats om att de inte får arrestera föräldrar i närheten av skolan osv. Men hur detta skall göras hållbart och inte vara beroende av privata donationer var en hett diskuterad fråga.

Några av skolans lärarinnor.

Småttingarna i förskolan tar sig en power nap efter lunch

Engelska material

Underbart med en ny suverän berättelse från dina serier "Till Fots".

Som alltid fantastiska bilder, bra och intressant skriven berättelse.

Hoppas på flera fotsteg någon annanstans.

Tack för att du vill dela med dig.

Mvh Batleleli

Suveräna bilder som vanlig och en mycket intressant bildtråd