Vist är det synd om dig och man blir allt lite tårögd över att du i alla dessa år lidit av mina skriverier.
Men det är ju en tröst att du inte lider i det tysta utan gärna förmedlar dina vedermödor till oss alla.
Jo jag förstår att du är tårögd i din ensamhet,men som man bäddar får man ligga
