Thaksin blir av med medaljer - röda demonstrerar

dock har jag ofta hört att framgångsrika Thailändska affärsmän skulle vara av kinesiskt ursprung.

Men så är ju de flesta politiker affärsmän också, precis som militärer och poliser .

Om ni ser er om i asien så skall ni finna att i alla länder är det kineser, kines ättlingar som ägerallt som är värt att äga .Till dr t Han byggde upp hela detta landets telekomunikation, det mesta inom tv,kan i viss mån jämföras med Berluskone i Italien.Tjänade otroligt massa stålar under denna tid.Sedean sålde han allt detta ock gick in i politiken.Vad jag har kunnat läsa mig till lade han ner en stor energi för att hjälpa de fattiga i speciellt norra Thailand.Ordnade mickro lån så att de mindre bemedlade kunde köpa det de behövde för att starta en liten rörelse.Så han fick de GULA i mot sig ,som helst vill att de fattiga inte skall ha röst rätt.Bara ett litet inlägg.

Om ni ser er om i asien så skall ni finna att i alla länder är det kineser, kines ättlingar som ägerallt som är värt att äga .Till dr t Han byggde upp hela detta landets telekomunikation, det mesta inom tv,kan i viss mån jämföras med Berluskone i Italien.Tjänade otroligt massa stålar under denna tid.Sedean sålde han allt detta ock gick in i politiken.Vad jag har kunnat läsa mig till lade han ner en stor energi för att hjälpa de fattiga i speciellt norra Thailand.Ordnade mickro lån så att de mindre bemedlade kunde köpa det de behövde för att starta en liten rörelse.Så han fick de GULA i mot sig ,som helst vill att de fattiga inte skall ha röst rätt.Bara ett litet inlägg.

En mkt viktig parantes som blev hans fall till slut var att han inte salde av sina foretagsintressen innan han gav sig in i politiken. Sen ar resten av din historiebeskrivning onekligen relativ och diskutabel.

Vet inte heller vad Abhisit gör åt de fattigas situation.

Troligen inte mycket eftersom han mest tampas med inrikespolitiska problem känns det som.

Är det inte de röda så är det en polischef som ska utses med en massa stötta fraktioner som följd.

Eller så kommer en viss Saxena hem varpå en massa politiker blir oroliga.

Eller tjafs om konstitution, eller . etc etc.

Dessutom fokuserar han inte på de fattiga specifikt då de är inte hans målgrupp.

Alla Thai är hans målgrupp. Iaf enligt honom själv på hans hemsida.

http://www.abhisit.org/visiondetail.php?cate_id=59

Fast läser man om de politiska planerna så blir man ju inte superentusiastisk direkt.

http://Thailand.prd.go.th/print.php?id=4020&type=inside

Men det kanske finns bättre information på andra ställen?

Hej NoBuzz,

Jag tillhör väl inte den skaran av beundrare som brukar hylla herr Abhisit Vejjajivas gärningar eller applådera att han just nu tillåts regera i Thailand. Det dock lite orättvist att anklaga honom för att dra den icke-urbana samhällsutvecklingen i långbänk. Det har som du skriver aldrig varit hans agenda att försöka bli en ny Robin Hod eller fattigböndernas frälsare. Tvärtom är han som aristokrat en stolt försvarare och förespråkare av PoYai kulturen, där var man och kvinna ska veta sin plats på samhällstrappan utan knyst och gnäll.

Det finns säkert flera anledningar till att kuppmakarna och deras lakejer ”lät” just honom få regera under tiden som man funderar vidare på om Isaan-befolkningen har nått upp till den intellektuella mognadsgrad som de gula kräver av en godkänd valmanskår.

En viktig anledning till att det blev herr Abhisit Vejjajiva är ju också att han är en sådan där härligt beskedlig snubbe som är välutbildad, vältalig, välkammad, och sedan generationer tillbaka är den välmående familjen drillad och väluppfostrad gentemot de verkliga makthavarna i Thailand. Han är med andra ord väldigt foglig och förutsägbar i sitt agerande vilket gör att de grupper som är oroliga för stora och snabba samhällsförändringar kan sova gott om natten.

Att han säger sig vara en premiärminister för hela det ”thailändska” folket, kan ju också tolkas som att han avser att representera den delen populationen som talar just thailändska istället för en mer utpräglad Lao-dialekt.

Vi får väl se om han kan hålla vad han har lovat, dvs att det blir ett demokratiskt ny-val nästa år.

Då kan han ju avgå med flaggan i topp.

Har han lite tur och smidighet så kan han kanske nästan bli lika beundrad som Kung Bhumipol Adulyadej’s favoritkandidat ”Anan Panyarachun” en gång i tiden blev efter det att han fick bli Thailands interimsledare under 1991-1992.

Bara att önska A.V. lycka till med ledarskapet.

Tvärtom är han som aristokrat en stolt försvarare och förespråkare av PoYai kulturen, där var man och kvinna ska veta sin plats på samhällstrappan utan knyst och gnäll.

Det finns säkert flera anledningar till att kuppmakarna och deras lakejer ”lät” just honom få regera under tiden som man funderar vidare på om Isaan-befolkningen har nått upp till den intellektuella mognadsgrad som de gula kräver av en godkänd valmanskår.

En viktig anledning till att det blev herr Abhisit Vejjajiva är ju också att han är en sådan där härligt beskedlig snubbe som är välutbildad, vältalig, välkammad, och sedan generationer tillbaka är den välmående familjen drillad och väluppfostrad gentemot de verkliga makthavarna i Thailand. Han är med andra ord väldigt foglig och förutsägbar i sitt agerande vilket gör att de grupper som är oroliga för stora och snabba samhällsförändringar kan sova gott om natten.

Hej SN,

Fantastiskt!

Vi vanliga långtidsturister kan bara drömma om att komma dessa individer tillräckligt nära för att ens se dem.

Att få hälsa på dem vore skitkul. En egen "Jag känner Lassie" lixom.

Men att som du så ha kommit hela gräddan in på livet så pass att du känner den Thailändska maktelitens känslor, värderingar och interna överenskommelser är ju bara helt avundsvärt.

Grattis!

Hej på dig NoBuzz,

Ha ha,

- Ja visst är det härligt att man i Sverige kan sitta och tro sig förstå och veta vad andra människor tycker och tänker.

Speciellt om det gäller avlägsna premiärministrar eller beundransvärda Hollywood-jyckar som "Lassie" Woff, woff

Visst var det ett smaskigt ben att gnaga på. . . he he

Nu satte jag nästan nudlarna i halsen och tänkte skriva ett inlägg om att den gamle Labbåsarn de senaste veckorna genomgått en metamorfos och kommit ut som en Isan Lover på steroider men så kom jag på att han ofta påtalat att han bara skriver sina inlägg på skoj och att man inte ska tolka hans inlägg bokstavligt utan mer som roliga kåserier.

Även om S-M aldrig hade sagt att man inte ska tolka hans inlägg seriost så hade jag nog inte gjort det ändå, även om de ofta är underhållande och välskrivna. Det blir lätt per automatik lite buskis over det när en svensk borgare som ser likheter mellan Thaksin och Mandela skriver att ett gäng av Thailands rikaste och mest korrumperade affärsmän skulle vara risbondernas frälsare och att de till skillnad från nuvarande premiärminister forsokte avskaffa Pooyai kulturen. Det vore lite grand som om Moderaterna skulle avskaffa Småforetagarnas Riksforbund och Frimurarna.

Jag utgår ifrån att Labbåsarn i själva verket vet att alla hittills sittande thailändska regeringar har representerat den grupp de själva tillhor, dvs absoluta overklassen, och sedan sokt stod från de lägre stående klasserna via olika patroniseringskanaler for att få tillräckligt med roster. Har man ett så pass stort intresse for Thailand som Labbåsarn så kan man omojligt missat det men i kåseriernas värld så är ju tråkig logik inget man nodvändigtvis måste skriva om när populism är så mycket roligare.

Nu satte jag nästan nudlarna i halsen och tänkte skriva ett inlägg om att den gamle Labbåsarn de senaste veckorna genomgått en metamorfos och kommit ut som en Isan Lover på steroider men så kom jag på att han ofta påtalat att han bara skriver sina inlägg på skoj och att man inte ska tolka hans inlägg bokstavligt utan mer som roliga kåserier.

Även om S-M aldrig hade sagt att man inte ska tolka hans inlägg seriost så hade jag nog inte gjort det ändå, även om de ofta är underhållande och välskrivna. Det blir lätt per automatik lite buskis over det när en svensk borgare som ser likheter mellan Thaksin och Mandela skriver att ett gäng av Thailands rikaste och mest korrumperade affärsmän skulle vara risbondernas frälsare och att de till skillnad från nuvarande premiärminister forsokte avskaffa Pooyai kulturen. Det vore lite grand som om Moderaterna skulle avskaffa Småforetagarnas Riksforbund och Frimurarna.

Jag utgår ifrån att Labbåsarn i själva verket vet att alla hittills sittande thailändska regeringar har representerat den grupp de själva tillhor, dvs absoluta overklassen, och sedan sokt stod från de lägre stående klasserna via olika patroniseringskanaler for att få tillräckligt med roster. Har man ett så pass stort intresse for Thailand som Labbåsarn så kan man omojligt missat det men i kåseriernas värld så är ju tråkig logik inget man nodvändigtvis måste skriva om när populism är så mycket roligare.

Se där ja - inte för mycket, och inte för lite textmassa, utan alldeles lagom skrivet med tre snärtigt böljande verser som bjöd på lite uppfostrande visdomsord av farbror Atom. Man tackar och bugar med hela den tilltufsade Labbås-själen.

Angående genomgången personlig metamorfos eller inte, ja det är ju inte så lätt att svara på eftersom det kräver en självdiagnostisering av rang. Vill man eller vågar man verkligen spegla sig på djupet för att få klarhet i frågan?

Mina personliga uppfattningar i politiska frågor beror nog på den aktuella frågan och kanske även på dagshumöret.

Och i mitt fall kan man nog aldrig vara riktigt säker på åt vilket håll som kåseriinläggen lutar. Det är som med statistik där man med valfri fakta kan underbygga i stort sett vilken tes som helst, detta oavsett om annan information har oförskämdheten att peka i motsatt riktning.

Att jag ibland har helt rätt i det jag skriver är väl ett bonus i så fall. Förhoppningsvis kan väl i bästa fall vissa av dessa levererade teser ge upphov till en viss munterhet och eftertanke gällande olika aktuella förhållanden i Thailand. Om inte annat så kan nog mina amatörfilosofier ge näring till en viss debattglädje bland övriga skribenter, och det är ju inte av ondo på ett forum.

Men om man som jag väljer att ge sig på att försöka vara ironisk eller smått satirisk i sina inlägg så är det ingen lätt balansgång om man samtidigt vill vinna acceptans hos rättrogna och känslomässigt laddade thailandresenärer. Skriver man si eller så, så blir det antingen burop eller applåder beroende på tycke och smak. Det är liksom min stil att kommunicera på det viset i samhällspolitiska frågor. Jag tycker att det vore oerhört tråkigt om man redan på förhand visste vilken tanke det är jag vill förmedla i ett inlägg. Roligare då om folk ger sig tid att läsa och begrunda innehållet.

- Nej låt det istället bli en överraskning för läsaren, och att texten väcker en del tankar och frågor.

Varför inte vara mer saklig och genomtänkt förnuftig tänker då vissa personer som med emfas nagelfar texterna efter en oliktänkande tanke eller en gryende misstolkning av uppenbara förhållanden i Thailand?

I deras svart-vita värld tycks det alltid finnas ett sinistert syfte hos den som ställer sig vid sidan och plötsligt gör sin röst hörd på ett lite ovanligt vis. En del av dessa jantelagshämmade personer har faktiskt både uppmanat mig att sluta och frågat mig om varför jag håller på med dessa provokativa politiska pajaskonster och verbala krumbukter istället för att bara koncentrera mig på att försöka stava rätt.

Jag kommer ihåg en gång när jag hade skrivit ett riktigt digert och smått fyndigt kåseri här på Mpr. Då uppenbarade sig en av mina gamla kritiker, och han berättade då lite farbroderligt för mig att om jag bara kunde lära mig att stava rätt så skulle jag eventuellt få lite trovärdighet bland läsarna. Han hade nämligen hittat ett enda felstavat namn i hela texten, och han var så nöjd över sin upptäckt, ha ha. Numera ges dock inte mina inlägg någon notis av denna herre som uppenbarligen har viktigare saker för sig. Det unnar jag honom.

Även om vi i grund och botten bär på ett likartat rättvisepatos så har vi lite olika sätt att verka och kommunicera, och denna allvarsamme rättstavningskritiker broderar istället skickligt verkligheten genom den ständigt medhavda kameralinsen. Hans egna vidhängande texter har dock samma spänningshalt som bruksanvisningen för en magnecyl i FASS. Alla hans personliga antaganden är alltid försiktigt avvägda, och alla utskjutande kanter på textens adjektiv och adverb har noggrant filats bort innan ett inlägg kan publiceras.

Vill jag ägna mig åt denna typ av självscensur – nej tack!

Vill jag att läsaren ska läsa mellan raderna för att tänka efter – ja tack!

Vad det gäller frågan om SiamNilssons eventuella politiska medvetenhet i den tredje skrivna versen av Atom, så kan jag bara instämma i hur han beskriver thailändska regeringspolitiker från överklassen, och deras politiskt sinistra syften och metoder.

Phhuu – nu orkar jag inte ordbajsa mer.

Dags att stiga upp från porslinsfåtöljen inne i författarhörnan och ägna resten av kvällen åt dumburken.

Hej SN,

Fantastiskt!

Vi vanliga långtidsturister kan bara drömma om att komma dessa individer tillräckligt nära för att ens se dem.

Att få hälsa på dem vore skitkul. En egen "Jag känner Lassie" lixom.

Men att som du så ha kommit hela gräddan in på livet så pass att du känner den Thailändska maktelitens känslor, värderingar och interna överenskommelser är ju bara helt avundsvärt.

Grattis!

Du skall nog inte bry dig så mycket om vad S-N har att berätta, i vanlig ordning så vill han ordbajsa utan innehåll, tycker det vore bättre om han förde sin socialistpropaganda på sin egen blogg så man slapp läsa om det här!

som ser likheter mellan Thaksin och Mandela

Ja Herregud

Phhuu – nu orkar jag inte ordbajsa mer.

Det tror jag inte på en sekund!

Det är onekligen så att SN gillar att skriva och underhålla. Och gör detta väl.

Eftersom hans typ av storhet kräver en hel del uppmärksamhet för sin skrivarkonst kanske vi kunde tillägna honom en egen forumdel där han kunde få fokus?

Det är ju egentligen synd att hans briljans måste besudlas av sådana tråkiga saker som trådar om Thailändsk politik.

Själv läser jag ofta i rent avslappnande syfte, mellan mina mentala ansträngningar i jobbet, och känner att min halvdumma hjärna

inte gör SN´s talanger rättvisa då den inte har ork att ta till sig hans bipolära trixerier.

Vad skönt då att ha dem samlade på ett ställe där man med glädje kunde frossa när man var kapabel att hänga med.

Och slapp spendera en massa tid på att söka efter dem förstås.

Det är onekligen så att SN gillar att skriva och underhålla. Och gör detta väl.

Eftersom hans typ av storhet kräver en hel del uppmärksamhet för sin skrivarkonst kanske vi kunde tillägna honom en egen forumdel där han kunde få fokus?

Det är ju egentligen synd att hans briljans måste besudlas av sådana tråkiga saker som trådar om Thailändsk politik.

Själv läser jag ofta i rent avslappnande syfte, mellan mina mentala ansträngningar i jobbet, och känner att min halvdumma hjärna

inte gör SN´s talanger rättvisa då den inte har ork att ta till sig hans bipolära trixerier.

Vad skönt då att ha dem samlade på ett ställe där man med glädje kunde frossa när man var kapabel att hänga med.

Och slapp spendera en massa tid på att söka efter dem förstås.

Personligen är jag nog inte tillräckligt intelligent för att förstå SN och hans inlägg.

Visst ser jag vad han skriver, men om hans mål är att skapa debatt, eller som han själv skrev någonstans, kittla våra intellekt. Ja då tror jag han fullständigt skjuter bredvid målet.

Är rätt säker på att många liksom jag, bara efter att ha läst några rader av hans inlägg tröttnar på alla avancerade formuleringar, svårtydda syftningar och därmed slutar läsa.

Får en känsla av att den som uppskattar SN:s inlägg mest är just han själv, för det hjälper inte att skriva 2 kilometer långa inlägg när det ändå inte står något i dem, eller?

Men jag har säkert fel och mitt tillkortakommande när jag läser SN beror säkert som jag inledningsvis skrev på att jag bara inte är tilräckligt smart för att fatta.

Se där ja - inte för mycket, och inte för lite textmassa, utan alldeles lagom skrivet med tre snärtigt böljande verser som bjöd på lite uppfostrande visdomsord av farbror Atom. Man tackar och bugar med hela den tilltufsade Labbås-själen.

Angående genomgången personlig metamorfos eller inte, ja det är ju inte så lätt att svara på eftersom det kräver en självdiagnostisering av rang. Vill man eller vågar man verkligen spegla sig på djupet för att få klarhet i frågan?

Mina personliga uppfattningar i politiska frågor beror nog på den aktuella frågan och kanske även på dagshumöret.

Och i mitt fall kan man nog aldrig vara riktigt säker på åt vilket håll som kåseriinläggen lutar. Det är som med statistik där man med valfri fakta kan underbygga i stort sett vilken tes som helst, detta oavsett om annan information har oförskämdheten att peka i motsatt riktning.

Att jag ibland har helt rätt i det jag skriver är väl ett bonus i så fall. Förhoppningsvis kan väl i bästa fall vissa av dessa levererade teser ge upphov till en viss munterhet och eftertanke gällande olika aktuella förhållanden i Thailand. Om inte annat så kan nog mina amatörfilosofier ge näring till en viss debattglädje bland övriga skribenter, och det är ju inte av ondo på ett forum.

upp från porslinsfåtöljen inne i författarhörnan och ägna resten av kvällen åt dumburken.

S-M,

Du får ursäkta att jag kapar lite, Surin får inforskaffa en storre server om man ska citera dina inlägg i sin helhet .

Jag tycker det är kul med skribenter som har formåga och vilja att skriva långa inlägg. Det är givetvis inte nodvändigt eller ens onskvärt att alltid vara snusfornuftig ens i "allvarliga" diskussioner men din liknelse mellan Thaksin och Mandela får du nog leva med på samma sätt som en viss ex-minister for alltid kommer forknippas med sitt uttalande om internet som en modefluga .

PS. Ska jag tolka det som att du tycker att jag är tråkig när du titulerar mig "Farbror Atom"? Skulle nog tro att jag är minst 10 år yngre än du men den hårda skaraborgska uppväxttiden kanske gjort mig gammal i fortid .

Hej SN,

Fantastiskt!

Vi vanliga långtidsturister kan bara drömma om att komma dessa individer tillräckligt nära för att ens se dem.Att få hälsa på dem vore skitkul. En egen "Jag känner Lassie" lixom.

Men att som du så ha kommit hela gräddan in på livet så pass att du känner den Thailändska maktelitens känslor, värderingar och interna överenskommelser är ju bara helt avundsvärt.

Grattis!

Kanske för att jag tillhör "Bangkok nomenklaturen" så var jag faktikt inbjuden till öppnandet av Loy Krahtong firandet i Rama 8 parken i Bangkok. Ett öppnande som sköttes av Abbhisit och när han var på väg för att skicka iväg sin krahtong i Chao Phraya så gick han igenom en hord journalister där han stannade upp och pratade med en del. Bland annat så fick jag växlat ett par ord med honom.

Så visst kan man komma nära makteliten även om man kommer från en liten byhåla i Sverige...