Våren 2009 bosatte vi oss i Pattis igen efter att ha varit i Sverige i 6 månader.
Mina två barn från tidigare äktenskap bodde hos oss och vi hade det ganska fullt upp med skolskjuts och familjeliv.
Frugans bror, "Hup", bodde då tillsammans med fru och deras dotter i Sri Saket och hade precis blivit av med jobben i
fabriken båda hade jobbat i tidigare. Just våren 2009 var det ju kris och många varslades i den aktuella fabriken.
För att hjälpa lite tyckte vi att Hup kunde komma och bo hos oss och söka jobb i Pattis med omnejd.
Sagt och gjort - vi hjälpte honom ekonomiskt med lån till en ny moppe och han fixade sig en moppetaxijacka i närområdet.
Efter några månader hade han skickat pengar till fru och barn, betalat av lite på moppen och jobbade superflitigt.
Han gick upp halv 6 på morgonarna och kom ofta hem vid 8 på kvällen.
Såg honom sitta och vänta på kunder när jag passerade stället han jobbade på.
Eftersom han var så duktig strök vi skulden (ville egentligen bara se att han skötte sig och tog sitt
ansvar) och tyckte att han kunde ta ner fru "Båå" och dotter till Pattis och bo hos oss med.
Dottern kunde gå i skola i Pattis och Båå kunde ju söka jobb på Big C eller motsvarande.
Hon hade nämligen avgångsbetyg från skolan och kunde söka sådana jobb. Något Hup själv inte kunde.
När de hade det ordnat ekonomisk kunde de hyra sig något eget, om de inte ville bo kvar hos oss, och
sedan kunde de ju klara sig själva och få ordning på tillvaron.
Båå och dotter kom ner, dottern började i skolan och i avvaktan på jobb så skulle Båå hjälpa oss hemma eftersom frugan
var gravid. Nu vart det ju inte så mycket hjälpa av utan istället mest sova och vänta på att Hup kom hem med mat och dotter
efter att ha hämtat henne i skolan. Sen blev det att äta, titta på tv och .. tja, inte så mycket mer.
Efter en månad fick vi förklarat att Båå inte kunde jobba på Big C eftersom det var för tungt jobb.
Man var tydligen tvungen att bära varor och lägg upp dem på hyllor etc - jobbigt värre.
Bättre då att börja jobba på Blue Bar som värdinna/inkastare där kompisen från Hups hemby var chef.
Kompisen, som hade nya tuttar och var nygift med 500K baht i Sinsod, hade bara bra saker att säga om jobbet.
Eftersom Båå var ganska söt så fick hon ju jobb direkt och allt hon behövde göra var att göra sig fin,
gå till frissan, klä upp sig - och stå i dörren och säga "välkommen" till förbipasserande faranger.
Hon skulle få både månadslön och dricks och Hup tyckte det hela var jättebra. Båå tyckte det var perfekt.
Jag och frugan tyckte inte det var en vidare bra idé och förstog vartåt det skulle barka och avrådde.
Minns att jag frågade Hup om han inte var rädd att Båå skulle börja "gå" med faranger.
Men han svarade att han litade på henne och att han inte kunde göra så mycket åt det iaf.
Ville hon gå så skulle hon gå iaf. Han var istället glad för att de nu skulle hjälpas åt ekonomiskt.
De nya rutinerna såg nu ut som så att Hub gick upp 6 på morgonen för att börja sitt moppepass.
Sedan kom han hem kl 8 och hämtade dotter som skulle till skolan och åkte och fortsatte att jobba.
Klockan 3 på eftermiddagen hämtade han dotter från skolan, åkte och handlade lite mat och kom hem
och åt med familjen. Sedan kl 16.30 körde han sin fru till Blue Bar och åkte och fortsatte jobba.
Klockan 20.00 kom han hem, duschade och nattade dotter och lade sig att sova lite.
02.00 på natten gick han upp igen och stack och hämta fru Båå från jobbet och sedan några timmars
sömn innan det var dags för nästa dag.
Båå, som blev skjutsad och hämtad från jobbet, låg annars mest och sov.
När vi så bestämde oss för att flytta tillbaka till Sverige så hyrde sig Hup med fru ett rum,vars hyra Hup ensam fick betala, och nu skulle de klara sig själva.
Båå hade redan fått en del SMS frugan hade sett. Från någon farang som skrev "är du säker på att du verkligen vill ha mig?".
Båå, som inte trodde frugan kunde läsa Engelska, lät frugan se meddelanden men ryckte åt sig telefonen när hon upptäckte sitt misstag.
Och svammlade fram någon lam förklaring.
Vid flera tillfällen de sista månaderna innan vi åkte så hade Båå börjat ta sig hem själv på nätterna.
Ofta skulle hon "ut med arbetskompisarna" och skickade mess till Hup om att han inte behövde hämta.
Farangen skulle dessutom börja skicka en liten slant varje månad och Båå frågade frugan om hjälp med
att skaffa fram swiftkod och att SMSa kontouppgifter til honom. Båå förklarade att denne farang hade varit ute
och festat en kväll tillsammans med henne och hennes arbetskamrater, men att ingenting hade hänt.
Och att han bara ville hjälpa henne ekonomiskt eftersom lönen inte var så bra.
Hup köpte förklaringen och tyckte farangen var jättesnäll som ville hjälpa till.
Redan en månad efter att vi åkte till Sverige fick dottern lämna skolan och skickades att bo med Hups syster i Korat.
Hup hade nämligen inte råd att både betala hyra och mat för familjen själv.
Hans inkörda pengar räckte inte och Båå behövde det mesta av sin lön, inklusive pengarna från farangen, till smink och frisörkostnader etc.
Nu är det snart den 1:a December och en engelsman som skickat andra SMS till Båå ska komma tillbaka till Pattis.
Den första farangen har det varit tyst från sedan ett tag och Hup vet inte om han fortfarande skickar pengar eller inte.
Hup och Båå har pratats vid om den nya engelsmannen och Båå säger att när han kommer, och om han vill, så kommer Båå att "gå" med honom.
Båå vill nämligen ha eget hus, egen bil och bli dagligt nyfrisserad hemmafru.
Hup säger, i samtal med frugan, att han inte kommer att kunna acceptera detta och att han kommer att lämna Båå om hon är otrogen.
Frugan har inte hjärta att förklara att Båå troligen redan måste ha "varit" med Engelsmannen.
Och Hup är orolig för sin ekonomi. När de separerar vet han inte var han ska ta vägen.
I samma ögonblick engelsmannen landar så kommer Båå att dra (om engelsmannen inte ångrar sig förstås).
Kanske frågar engelsmannen Båå varför Båå inte väljer en thaiman.
Och kanske svarar Båå att thaimän inte går att lita på.
Själv tycker jag så himla synd om Hup.
Kanske köper jag honom en flyblijett nästa år så han kan komma och plocka bär en hel sommar innan han blir blåst på de pengarna med.
......
En anekdot ur tidigare vardag postad med tillåtelse från fru Buzz.
