De flesta katoeyer är väl transexuella om jag har förstått saken rätt. Han är med andra ord en kvinna som fötts i en mans kropp. Han har säkert våndats över detta under större delen av sitt liv och nu först samlat ihop så pass mycket pengar så att det räcker till en operation. Att gå och inte känna sig "hemma" i sin egen kropp måste vara ett så stort problem att det är svårt för någon annan att ens försöka att sätta sig in i dennes problem.
Men det anmärkningsvärda är ändå hur man kan hålla de känslorna och tankarna för sig själv och inte dela med sig av dem till sin livspartner. Man är ju ett par och ett sådant beslut påverkar ju i allra högsta grad relationen. Jag kan föreställa mig att man kan fortsätta att älska varandra men det kommer ändå aldrig att bli det samma igen av olika anledningar.
Dels så blir den fysiska gemenskapen helt annorlunda. De som säger att det inte är så viktigt ljuger. Sex är enligt mig en mycket viktig del och har man ett bra samliv så brukar ett första tecken på att något är fel i relationen vara att det blir sämre och tråkigare och kanske inte lika ofta förekommande som tidigare. Som man är det ju lätt att säga att det finns ju stavar och andra leksaker som kan använda sig av för att kompensera förlusten, eventuellt en sk "strap-on". Men det tror inte jag på. Det finns väl inget som fullt ut kan ersätta den riktiga varan? Personligheten kommer säkert att vara densamma efter som före operationen men det kommer ändå säkert att saknas något och om man kan vänja sig vid det vet jag inte.
Det är också svårt att som man sätta sig in i hur det skulle vara om ens egen partner skulle släppa en sådan "bomb". Det är en helt annan sak eftersom man då skulle dela sitt liv med en man efter operationen. Då spelar det nog ingen roll hur mycket man än älskar sin partner skulle jag tro. Man har ju valt att leva med en kvinna och inte med en man. I fallet med en kateoy så lever de ju redan som kvinnor och omställningen från att leva som kvinna med manligt kön, till att leva som kvinna med en kvinnas kön känns i varje fall som enklare för en utomstående.
Men det värsta är nog sveket i sig. Jag kan inte kalla det för något annat för det är precis så jag upplever att det är. Att svikas av sin partner är aldrig lätt och jag är inte säker på att jag skulle klara av att gå vidare i livet tillsammans med någon som svikit mig på det viset. Det skulle hela tiden ligga och gnaga i mig. -Vad blir det nästa gång? Kan jag någonsin lita på min partner igen?
Att bli sviken och/eller bedragen kan te sig på olika sätt men ett könsbyte där man själv varit ovetande och inte getts möjligheten att yttra sig i saken på förhand måste tillhöra något av den värsta sortens svek.
Att det sedan finns barn med i bilden komplicerar saken ytterligare. Den ni har redan nu kommer säkert inte att påverkas men jag funderar på hur lämpligt det kan vara att skaffa ett barn till i den rådande situationen? Du har inte en aning om hur det här kommer att påverka vare sig dig själv eller er relation på sikt. Kan du tänka dig att fortsätta leva tillsammans med din partner även efter en operation? Om din partner väljer att avstå från en operation av hänsyn till vad du tycker, hur lycklig kommer han att vara sedan? Han har avstått sin dröm för att göra dig till viljes men kommer säkert att få en personlig reaktion på det beslutet. Innan du vet säkert så är det nog bättre för alla parter att avvakta.
Jag är inte säker på att det var till någon hjälp men vill ändå försöka att komma med några synpunkter. Har aldrig hört talas om något liknande förr heller. Det är en så svår fråga så synpunkter är det enda man kan ha. RFSL eller någon liknande organisation kanske kan hänvisa er till någon kurator eller liknande som ni kan få prata med innan ni åker för att besöka läkaren. Kanske finns det andra par som gått igenom något liknande som ni kan få prata med.
Hoppas att det löser sig för er och att du återkommer hit. Om inte annat så för att få skriva av dig lite. Det kan vara nog så viktigt.
Låter väldigt osannolikt isåfall