11 timmar sedan, skrev borje222:
Är väl ungefär som när en annan var liten, man försvann ut, gjorde sig en slangbella eller båge, lekte krig, blev hemropad för lunch. Ut igen, hemropad till kvällen...
Mvh. borje222
Tyvärr är skillnaden att barn numera inte "leker" utan lite hjälp att komma igång. Får de ingen hjälp så är det dator/platta/telefon som gäller. Tyvärr verkar det mer ok att ha "datorn" som barnvakt i Thailand än i Sverige.
/Krille
On 26/12/2016 at 20:06, skrev ReKa:De flesta (alla?) thailändska mammor i bekantskapskretsen verkar inte vara speciellt intresserade av sina barn.
Ok, de sköter om barnen, matar, tvättar, ordnar med deras kläder och så men när det kommer till lek & skoj är det tunt.
I kompisars sve/thai-familjer är det pappan (sve) som står för 100% lek, engagemang med ritblock o.s.v. I andra kompisars familjer (sve/sve) är det c:a 50/50 på lek-fronten.
Detta är inget specifikt för thai utan tycker jag ser samma med indonesiska och filippinska mammor.
Är det bara jag som har haft osis i mitt betraktande eller är det nån som håller med?
Frugan jobbar mån-fre men hinner oftast inte innanför dörren förrän barnen drar i henne och hon leker/gör läxor så mycket hon bara kan med dom.
Jag har annars lite samma tankar som dig att det är vanligare att den svenska mannen är lekledare.
/ SatanG
On 27/12/2016 at 05:53, skrev Conn:Problem hos oss är att att våran dotter 9 år inte har nog med respekt för sin mor .
Det går inte skicka dom själva på shopping och andra aktiviteter utan att dottern tar över och inte gör som sin mamma säger . När hon är ute med mig är hon from som ett lam .
Har en teori att det kan ha med att dottern behärskar det svenska språket bättre än mamma och därför kan hon dominera sin mamma i offentliga situationer
Jag tror mer det har att göra med respekt/konsekvens av sitt handlande. Hos många mammor blir det aldrig några konsekvenser av att bete sig illa medans det oftare görs det med mannen. Därmed frommare barn när de är med pappan. Jag erkänner att min fru är smartare än vad jag är, samt mer pedagogisk. Dvs när femåringen gör fel, beter sig illa förklarar hon för honom medans jag oftare höjer rösten.
/ SatanG
On 2016-12-26 at 8:06 PM, ReKa said:De flesta (alla?) thailändska mammor i bekantskapskretsen verkar inte vara speciellt intresserade av sina barn.
Ok, de sköter om barnen, matar, tvättar, ordnar med deras kläder och så men när det kommer till lek & skoj är det tunt.
I kompisars sve/thai-familjer är det pappan (sve) som står för 100% lek, engagemang med ritblock o.s.v. I andra kompisars familjer (sve/sve) är det c:a 50/50 på lek-fronten.
Detta är inget specifikt för thai utan tycker jag ser samma med indonesiska och filippinska mammor.
Är det bara jag som har haft osis i mitt betraktande eller är det nån som håller med?
Är det något jag lärt mig så är det att det är väldigt svårt att veta hur en familj fungerar innanför bostadens fyra väggar, även om man känner dem relativt väl så kan det vara en stor skillnad mot hur de beter sig publikt. Därav är det svårt att generalisera.
Min erfarenhet är dock att thailändskamammor är minst lika intresserade av sina barn som svenska mammor är men jag håller med om att de kanske inte leker lika mycket med barnen, vilket jag tycker är synd, och det gäller alla asiatiska nationaliteter jag kommit i kontakt med; asiatiska pappor leker dock ännu mindre. Många thailändska och andra asiatiska mammor, framförallt de med hyfsad ekonomi, lägger dock ned enorm tid på att skjutsa sina barn till alla möjliga aktiviteter och överlag att agera som projektledare för deras livs största investering. Låter lite kallt och trist men så ser det ofta ut. Hos oss har jag alltid lekt mer med dottern men frugan har alltid spenderat mycket tid med de estetiska sysslorna som att måla och göra scrap books, hade nog inte gått något vidare om jag skulle hjälpt till med det :)
En annan generalisering är att nog ganska många av de thailändskor som bor i Sverige kommer från fattiga och ofta ganska trasiga familjer där de ofta växt upp utan mor och far. De har tagits om hand av mor- och farföräldrar och det har förmodligen inte blivit så mycket lek där, de tycker kanske därför inte det är så viktigt med lek eller känner sig inte bekväma med det.
Thailändska föräldrar beter sig generellt mot sina barn som svenska föräldrar kanske gjorde för 50-60 år sen. Förr i tiden ansågs ungar klara av leken själv och det skjutsades inte till en massa träningar och lekinrättningar som det görs idag. Och ännu längre tillbaks, när majoriteten i Sverige fortfarande levde i bondesamhället så fick ungarna i princip bara mat, kläder och en sängplats av föräldrarna. I övrigt fick de klara sig själv medan föräldrarna var upptagna med gård, djur, jord- och skogsbruk.
Och eftersom Thailand just håller på att ta sig från jordbruks- till industrisamhälle så är väl synen på barn ungefär vad den var i Sverige när svenskarna gjorde samma språng.
Nästan alla thailändska mammor jag känner i Sverige överlåter promenerandet med barnvagnen och uteleken i parken med småbarnen till de svenska papporna. Finns visserligen undantag, men de bekräftar i princip bara regeln. En annan sak som är ett ytterst thaimammaspecifikt beteende är att småbarnen inte behöver sitta vid bordet och äta som helsvenska barn måste. Istället springer thaimammorna efter med tallriken och matar barnen medan de leker för fullt.
10 minuter sedan, skrev Kim:hailändska föräldrar beter sig generellt mot sina barn som svenska föräldrar kanske gjorde för 50-60 år sen. Förr i tiden ansågs ungar klara av leken själv och det skjutsades inte till en massa träningar och lekinrättningar som det görs idag. Och ännu längre tillbaks, när majoriteten i Sverige fortfarande levde i bondesamhället så fick ungarna i princip bara mat, kläder och en sängplats av föräldrarna. I övrigt fick de klara sig själv medan föräldrarna var upptagna med gård, djur, jord- och skogsbruk.
Och eftersom Thailand just håller på att ta sig från jordbruks- till industrisamhälle så är väl synen på barn ungefär vad den var i Sverige när svenskarna gjorde samma språng.
Du har nog en poäng där, man har nog en fördel då en andra hälft bott i Sverige en tid och sett hur det går till där på 2000 talet, och tagit med de sederna till Thailand.
10 minuter sedan, skrev Kim:En annan sak som är ett ytterst thaimammaspecifikt beteende är att småbarnen inte behöver sitta vid bordet och äta som helsvenska barn måste. Istället springer thaimammorna efter med tallriken och matar barnen medan de leker för fullt.
Något som stör mig väldigt mycket, brukar säga åt vänner o bekanta som beter sig så, hatar o se mödrar som jagar sina barn runt huset med en skål ris och en sked.
1 hour ago, Kim said:Thailändska föräldrar beter sig generellt mot sina barn som svenska föräldrar kanske gjorde för 50-60 år sen. Förr i tiden ansågs ungar klara av leken själv och det skjutsades inte till en massa träningar och lekinrättningar som det görs idag. Och ännu längre tillbaks, när majoriteten i Sverige fortfarande levde i bondesamhället så fick ungarna i princip bara mat, kläder och en sängplats av föräldrarna. I övrigt fick de klara sig själv medan föräldrarna var upptagna med gård, djur, jord- och skogsbruk.
Och eftersom Thailand just håller på att ta sig från jordbruks- till industrisamhälle så är väl synen på barn ungefär vad den var i Sverige när svenskarna gjorde samma språng.
Nästan alla thailändska mammor jag känner i Sverige överlåter promenerandet med barnvagnen och uteleken i parken med småbarnen till de svenska papporna. Finns visserligen undantag, men de bekräftar i princip bara regeln. En annan sak som är ett ytterst thaimammaspecifikt beteende är att småbarnen inte behöver sitta vid bordet och äta som helsvenska barn måste. Istället springer thaimammorna efter med tallriken och matar barnen medan de leker för fullt.
Jag hållet helt med och hade tänkt lägga till något liknande men nyårsfirandet kom emellan. Kungens frånfälle gör dock att byns gemensamma nyårsfirande vid templet är inställt så jag är redan hemma.
När jag och brorsan var hemma samtidigt senast för 1.5 år sedan så diskuterade vi just vårt förhållande till våra far- och morföräldrar. Morfar och mormor var precis som i Hollywoodfilmer där mormor bakade bullar och morfar lekte med oss tills vi somnade. Farmor var också alltid snäll men med farfar var det en handskakning och inte så mycket mer. Det sades alltid att farfar är gammal och trött men faktum är ju att han bara var 46 när jag föddes, bara ett par år äldre än jag är nu, så han han var ju inte så gammal. Farsan hade dock heller aldrig lekt med Farfar och enligt honom var det tydligen ganska normalt på 50-talet, det var snarare min morfars leksamhet som var onormal.
Det kanske bara är vi som är födda på 70-talet och framåt som ser det som naturligt att leka med sina föräldrar och isåfall ligger nog Thailand ungefär 50 år efter. Frugan har många gånger sagt att hennes mor, min svärmor, är hundra gånger bättre som mormor än hon någonsin var som mor.
Jävla daltande med ungarna nu förtiden
6 minutes ago, burrabus said:Jävla daltande med ungarna nu förtiden
Å andra sidan; föräldrar som hjälper till kan leda till att barnen när de växer upp klarar av fundamentala grammatiska regler som att avsluta en mening med punkt och det är inte fy skam.
Låter ju fantastiskt bra. Tyvärr så skiljer sig mina erfarenheter på området markant. Efter 15 år med thai i Göteborg och Thailand så tycker jag att det är tydligt att många thailändska kvinnor är häpnadsväckande usla på att ta hand om sina barn. Ofta verkar de totalt ointresserade av allt annat än göra just själva basservicen för sina barn. Ointresset för att t.ex. följa barnens skolgång, fritidsaktiviteter eller bara att prata mycket med sina barn är påfallande vanligt. Självklart har jag träffat undantag men jag tycker nog att de är ganska få.
Beteendet skiljer sig säkert mellan olika grupper av thaikvinnor i Sverige. Puckon dras som bekant till andra puckon men jag tror att jag har en ganska övergripande bild. Dessutom har jag jobbat som lärare i Göteborgs grundskolor i mer än 15 år och haft en massa elever med thailändsk bakgrund. Det är mycket sällan jag stött på någon thailändska som visar något större intresse för sitt barns skolgång.
Jag tror att den största orsaken till det som jag beskrivit är att många thailändska kvinnor helt enkelt inte orkar med knegarlivet i Sverige. Efter jobbet på t.ex. äldreboendet behöver de ta igen sig och orkar då inte med ungarna. Kvinnorna har liten erfarenhet med sig om vad det innebär att ensam eller med bara sin man ta hand om barnen. I Thailand är det så många som hjälper till så barnen blir inte samma börda att ta hand som i det ensamma Sverige. Många av de kvinnor som tar med sina barn från tidigare förhållanden till Sverige känner ofta sina barn ganska dåligt då de under barnens uppväxt varit frånvarande för att kunna arbeta. Samtidigt är det förstås lätt att i ett nytt land lägga över ansvaret för t.ex. barnens skolgång och fritidsaktiviteter på mannen som kan språket och systemet.
Även om det kanske finns rimliga förklaringar till det som jag beskrivit så finns det förstås gränser. Så jävla svårt är det inte att t.ex. följa med på utvecklingssamtal, följa med på lite fotbollsträningar eller att sitta bredvid sitt barn när barnet gör sina läxor. Även om man inte fattar allt eller kanske väldigt lite så betyder det förstås mycket för barnen att deras mamma är närvarande. Allt för ofta väljer thaikvinnor att lägga ner sin tid på sig själva. Utseende, jobb, kompisar, som tam, spel osv. sätts alltför ofta före barnens bästa.
Neil
Känner verkligen igen mig i Kims beskrivning, varken Lillkrabban eller de thaidamer med barn i min bekantskapskrets ägnar särskild/någon tid till lek med barnen.
Jag har försökt få Lillkrabban att delta i lekarna men det har inte varit så framgångsrikt.
Däremot så har Lillkrabbans mamma (min svärmor) gjort ett strålande jobb där och både lekt och spelat spel med barnbarnen, kanske för att hon inte så ofta var närvarande och lekte med Lillkrabban när hon var liten.
Angående springa runt med maten efter barnen så var det otyg som jag satte stopp för, ris i soffan och överallt var ingen rolig syn.
Mat äts numera vid bordet både i Sverige och Thailand till 90%.
Dock är det fortfarande ofta ris i soffan i Sverige, kanske beroende på att det bara är två meter emellan. 
En annan sak var sovtider, inga regler där i början, vilket var jobbigt när man trött efter jobbet ville ha lite lugn och ro.
De var ofta vakna efter nio på kvällen och var övertrötta och stojade.
Många gånger somnade jag före barnen.
Men Lillkrabban som ville/kunde sova ut på morgonen hade två barn som vaknade sent, sovmorgon för henne, och då självklart somnade sent till kvällen igen.
Allt detta är ändrat nu och jag tror att även Lillkrabban förstår att det är ganska skönt med egen tid på kvällen även om hon ganska ofta somnar samtidigt med barnen.
Känns egentligen inte som det svenska sättet, där föräldrar curlar sina barn uppväxten igenom, är någonting att hylla.
Dagens barn har ett sort problem. Det är att Ipad och datorer gjort att ungarna inte går ut och leker med varandra längre. Det är ett ännu större problem, då föräldrar som vill bryta detta har stora problem. Då om dom tvingar ut sina barn att leka ute så är i alla fall ala kompisar inne.
Som grädde på moset så är tydligen trafiksituationen utanför många skolor (skapad av föräldrar som ska skjutsa sina barn till skolan 500 meter) hemsk och trafikfarlig (men framför allt ohälsosam för barnen som rör sig mindre, då dom missar promenaden till skolan).
Ur detta har då skapats ett behov av att föräldrarna ska aktivera barnen så att dom leker och rör på sig. Vilket knappast kan vara naturligt. Ur detta så har affärsidéer som lekland fötts dit föräldrarna kan åka med sina barn och leka med andra barn. Vilket vi som är äldre, hade naturligt i hemmiljön genom bara att gå ut och träffa kompisar. Jag kommer ihåg när jag var liten på 60 70 talet. Så kunde vi vara ett gäng på 30-40 ungar som lekte burken tillsammans. Man ville inte gå in, man hade ju hur roligt som helst. Och föräldrarna behövde ej aktivera sig i leken.
Den situationen är ju det normala i Thailand. Och då är det naturligtvis lika naturligt för en Thai mamma, att utgå från att den normen gäller i Sverige, och därav ej aktivt delta i barnens lek.
Det är ju bevisat att barn idag mår fysiskt sämre för att dom rör sig mindre. Dock finns det även Thaiföräldrar (speciellt i Bangkok) som inte släpper ut sina barn för att det anses farligt. Vilket gör att barnet får sitta i lägenheten och hålla på med sin dator, samtidigt som magen växer då man drar i sig ofantliga mängder socker och coca cola, samtidigt som man rör sig minimalt.
Datorer och internet är bra. Tyvärr så är det till viss en katastrof för barn. Än värre för oroliga föräldrar, som tror allt ont ska hända barnen (utifrån vad man läser på nätet) så länge dom inte har uppsikt över dom hela tiden.
Vilket gör att dom måste vara hemma och aktiveras av föräldrarna själva.
7 timmar sedan, skrev Gorocco:Känner verkligen igen mig i Kims beskrivning, varken Lillkrabban eller de thaidamer med barn i min bekantskapskrets ägnar särskild/någon tid till lek med barnen.
Jag har försökt få Lillkrabban att delta i lekarna men det har inte varit så framgångsrikt.
Däremot så har Lillkrabbans mamma (min svärmor) gjort ett strålande jobb där och både lekt och spelat spel med barnbarnen, kanske för att hon inte så ofta var närvarande och lekte med Lillkrabban när hon var liten.
Angående springa runt med maten efter barnen så var det otyg som jag satte stopp för, ris i soffan och överallt var ingen rolig syn.
Mat äts numera vid bordet både i Sverige och Thailand till 90%.
Dock är det fortfarande ofta ris i soffan i Sverige, kanske beroende på att det bara är två meter emellan.
En annan sak var sovtider, inga regler där i början, vilket var jobbigt när man trött efter jobbet ville ha lite lugn och ro.
De var ofta vakna efter nio på kvällen och var övertrötta och stojade.
Många gånger somnade jag före barnen.
Men Lillkrabban som ville/kunde sova ut på morgonen hade två barn som vaknade sent, sovmorgon för henne, och då självklart somnade sent till kvällen igen.
Allt detta är ändrat nu och jag tror att även Lillkrabban förstår att det är ganska skönt med egen tid på kvällen även om hon ganska ofta somnar samtidigt med barnen.
Frugan var väldigt dålig till en början både med att gå ut och gå med barnvagn och lite senare att gå ut och leka med barnen i lekparkerna. Antingen så var vi allihopa ute och gjorde något eller så var det bara jag och barnen, aldrig bara hon och barnen vilket förstås skapade en del irritation från min sida eftersom jag ju ännu då var den enda av oss som heltidsarbetade.
Fast med åren i Sverige så har frugan blivit gradvis mer och mer svensk och när barnen var så gamla att jag tyckte att de gott kunde vara ute själv (med lite övervakning från fönstret då och då) så började hon plötsligt vara väldigt mycket ute med dem. Bra på ett sätt eftersom det som plus gjorde att hon lärde känna en himla massa svenska mammor och mer och mer började ta efter deras sätt att ta hand om barnen.
Nu ännu några år senare har ju frugan både en examen och ett heltidsjobb som förskollärare och leker med svenska barn dagarna i ända samtidigt som hon har massor av svenska väninnor så nu funkar hon ungefär som vilken svensk mamma som helst. Hon gör läxor med barnen flera kvällar i veckan, går på föräldramöten och utvecklingssamtal utan mig, skjutsar till träningar, planerar aktiviteter med barnens kompisars föräldrar osv.
Känns väldigt skönt att inte behöva dra hela lasset själv längre.
Så förändringarna kommer med tiden, men går förmodligen fortare eller långsammare beroende på hur snabbt de anammar och kommer in i det svenska samhället med utbildning, jobb, språk, vänner etc.
Allt Kim skrev är helt rätt. Frugan är väldigt mån att barna ska studera och bli något. Eftersom hon själv inte fick chansen . Så vill hon sina barn bästa. Men att leka med dom . Där verkar gränsen gå.
I vårt fall har det varit jag som haft alla kontakter med skolor och annat sen frugan började jobba(när barnet var ca.4 år)frugans skolgång är ju kort och det i kombination med svårigheter med svenska språket gjorde det naturligt att det föll på mig.Så är det fortfarande trots att han är 20 idag,hon älskar sitt barn men orkar inte ge honom den uppmärksamhet jag tror dem behöver.Hon ger honom pengar om han frågar(kläder)
Logga in för att svara.