Håller med föregående skribenterna.
Oftast är det låneord antingen från sanskrit, pali, engelska eller andra språk.
Man försöker behålla alla bokstäver som finns i originalspråket - men vissa av konsonanterna uttalas inte när man har förthailändskat det. Då löser man det med att skriva "garann-tecken/" ovanpå det ordet som inte ska uttalas. Ibland bara en konsonant eller ibland för två konsonanter - men man skriver bara ett tecken.
När du läser Buriram+j och garann-tecken kan du bara glömma j+garanntecken.
---
Sen är det Tr som låter som S på thai.
Det finns en regel som liknar Skj -det är bara någon snubbe om har betstämt att skj, sk, stj ska låta som ske-ljudet när de följs av i e y ä ö. Och på thai blir Tr som S. Så är det bara ka.
---
Det är vissa regler om inte har någon logik i det. Men - när vi lär oss svenska får vi komma ihåg vissa regler också ka, till exempel att i e y ä ö kan få g att låta som j osv.
---
En tröst kan vara att när du lärt dig de reglerna - kommer du att kunna läsa det jättelätt.
För thai låter som det stavas. (Om man kommer ihåg de reglerna som behövs.)
Mycket enklare än engelska.
--
Grattis till dig som kommit så långt med thailändska.
En morot är att - när man kan läsa litteraturer från ett land kommer man att förstå landet på ett annat sätt.
Du har mycket större möjligheter att förstå Thai - när du kan läsa na ka.
---
Vi ska äta nu...
Mvh
Magrood