1 timme sedan, skrev HuaHindinnge:
Såg du inte på Dalllas, Dynasty, Falcon Crest, Glamour?
Nej, faktiskt inte. Läste lite om dessa som jag uppfattade som skräpserier.. Mest Amerikanskt skit tror jag.
Och så, varför ? Varför har thailändare så svårt på att vilja lära sig något nytt ? Tänker bl.a. på när svärföräldrarnas hus skulle byggas till. Då anlitades några lokala murare som också skulle göra ett nytt kök, lägga klinkers och sätta upp kakel m.m. Det fanns ritningar och beskrivningar på hur det skulle göras. Omedelbart började problemen och protesterna. Så kan man inte göra. Svågern Ziia från Bangkok fick snart åka upp och berätta hur det var tänkt.
Hjälpte det. Nej, nej. Det går inte att göra så på grund av .... o.s.v. Hantverkarna blev så arga så de hotade med stryk om han inte gav sig av. Så efter några veckor var det mesta ändå klart och hantverkarna kliade sina huvuden och tittade förundrat och mycket stolta på vad de hade skapat. Det näst intill omöjliga hade gjorts. Under whiskey-drickande kunde de sedan skryta över hur duktiga de hade varit. Man häpnar.
Och så, varför. Varför har thailändare så svårt med att skilja mellan mitt och ditt ( företrädesvis ? på landsbygden ) ? Efter ett par år kom familjen Rospigg och hälsade på svärföräldrarna. Inspekterade det nya f.d. fina köket som hade omvandlats till något som såg ut som ett förråd. På bänkarna stod en massa köksmaskiner travade bredvid varandra. Mikron, riskokare, kaffekokare, vattenkokare, ny riskokare, ytterligare en vatten-kokare, stor glasbunke med hembränd sprit med insekter, odiskade dricksglas i en lång rad. Ovanpå dessa saker var det kartonger och en hel del annan bråte. Diskhon såg rostig ut i dammet och vattenkranen hade slutat fungera..... Rutten mat hittades i plastbunkar. Jag frågade varför svärmor inte hade ställt in dessa i nyinköpta kylskåpet i stället för det gamla utslitna. I kylskåpet låg mest några gamla okända grönsaker och en lite ödla. Jag frågade om de tänkte äta ödlan eller om svärfar möjligen tänkte använda den i till nästa omgång sprit. Åter igen tittade gamlingarna på varandra och förstod ingenting.
Då det var dags att börja återanvända mikron så frågade min fru efter adaptern som hade suttit i vägguttaget. Dödstyst tills svärföräldrarna började skruva på sig, och tyst började samspråka. Var det inte NN som kom och frågade om han fick låna mumlade svärfar, eller var det ....? Det blev bara att köpa en ny adapter. Thailand har ju ingen riktig standard på sina el-uttag. Märkligt.
Tänkte så på hur det hade varit några år tidigare. Jag hade köpt och givit några handverktyg till den rätt ohändige svärfar. Kraftig hammare, ett par sågar, passande tänger.
Min fru förvarnade att det är inte som i Sverige där jag hade en stor uppsättning verktyg inklusive flera svetsar och tryckluft. ( Dessa sköter jag noggrant om, de har ju kostat pengar. )
Vid kontroll hittade jag rostiga tänger liggande ute bland hönsen, En spade hos en granne, kraftiga hammarskaftet avslaget, hand-sågarna sönder och övriga verktyg skingrade för vinden. Som ett ordspråk säger: man skall inte kasta pärlor till svinen.