Det gnälls och klagas mycket på Thailand i dessa dagar. Och visst kan man ge de kritiska rösterna rätt i mångt och mycket. Men vi får inte glömma bort det som vi tycker om i landet. Borde vi inte skriva lite mera om detta för att väga upp allt negativt?
Idag fick jag punktering på cykeln. Jag var 14 km från hotellet och det hände i obygden uppe i Pa Daet i Chiang Rai-provinsen. Det var bara att vända och börja knata tillbaka. Hoppas på att det skulle komma en songthaew.
Jag hade bara hunnit något hundratal meter så kom en dam vid namn Pookie med raska steg ut från en gårdstomt. Hon undrade varför jag gick med cykeln? Hade det hänt något? Jag pekade på mitt tomma framdäck. Tack vare henne stod jag några minuter senare vid byhålans cykelverkstad, som jag aldrig hade hittat utan henne.
Farbrorn inne i verkstaden släppte genast det han hade för händerna och slängde sig över min indisponibla cykel. En kvart senare var punkteringen lagad och - håll i er nu - han ville ha 10 baht för jobbet. Jag gav honom en tjuga och närmast skämdes ändå för det billiga priset. Farbrorn blev dock så glad att han tog i hand och tackade. Thailändsk vänlighet och service när den är som bäst!
Hemma lagar jag mina punkor själv så jag törs inte ens spekulera i vad det skulle ha kostat i Sverige och hur länge jag skulle ha fått vänta.
