Tja Luttrad,
Du räknar fel, 80% på lönen upp till en viss nivå.
Arbetsgivaravgifter,semesterersättning, pension, försäkringsar ingår ej.
Min revisor säger ungefär 70%.
Alltså:
Lön 100 sek, kostnad 170 sek - 80 sek = 90sek, bidraget är alltså ca 47%
Inför varje sådan bidragsanställning så kontrollerar AF om man har haft det tidigare och det resulterat i en tillsvidareanställning.
Puss
Erkki
Hej Erkki.
Ursäkta mitt sena svar, men jag har haft annat att göra.
Det du med stöd av din revisor skriver förändrar väl i praktiken inte så mycket. En person som söker en anställning utan stöd måste fortfarande vara dubbelt så duktig som en person som söker en anställning med halva lönen betald av skattebetalarna!
Kort sagt. En arbetsgivare kan anställa två personer som får halva lönen betald av skattebetalarna till samma kostnad som att anställa en person där arbetsgivaren själv måste betala hela lönen.
I teorin så skall naturligtvis AF kontrollera en massa saker. I verkligheten verkar det att vara lite si och så med den saken. Det har med jämna mellanrum avslöjats den ena skandalen efter den andra när AF betalat ut stora pengasummor till så kallade "etableringslotsar" med flera klart suspekta åtgärder. Dessa har bara haft ett syfte, nämligen att sätta arbetslösa i så kallade åtgärder så att de i statistiken inte längre kallas för arbetslösa. Att dessa åtgärder i verkligheten har inneburit fullständiga meningslösa utbildningar, leka med datorer och surfa på internet och i åtminstone ett fall titta på film är ointressant för AF, bara arbetslöshetsstatistiken blir bättre!
Det vore märkligt om inte samma sak även gällde med de subventionerade anställningarna. I dessa fall finns det tre inblandade parter, arbetsgivaren som får av skattebetalarna subventionerad arbetskraft, den arbetslöse som får ut en riktig lön för sitt subventionerade arbete istället för ett mycket lägre bidrag och AF som betalar ut skattebetalarnas pengar till arbetsgivaren för att en arbetslös person skall kunna lämna arbetslöshetsstatistiken och därmed glädja AF:s uppdragsgivare politikerna med en bättre arbetslöshetsstatistik. Av dessa tre inblandade är de två första arbetsgivaren och den anställde helt ointresserade av att eventuellt fusk skall avslöjas. Den ene skulle bli av med sin subventionerade arbetskraft, och den andre skulle bli av med sin anställning. Då återstår det att AF skulle ingripa mot ett eventuellt fusk. Detta är inte speciellt troligt, ty först har AF små resurser för att kontrollera detta. Samtidigt som om dom upptäcker fusk hamnar i valet mellan att avslöja det hela och få ytterligare en skandal, och dessutom ytterligare en numera åter arbetslös person på halsen, eller låtsas som att det regnar och låta det hela fortsätta som om ingenting hänt! Alla inblandade blir då lyckliga och glada, arbetsgivaren, den anställde och handläggaren på AF som har lyckats att få en bidragsförsörjd arbetslös i arbete!
Rent praktiskt resulterar dessa bidrag i att en svag grupp på arbetsmarknaden kan få ett av skattebetalarna subventionerat arbete. Men dessa bidrag innebär samtidigt att den grupp på arbetsmarknaden som inte är riktigt lika svag blir utestängda från arbetsmarknaden. Denna grupp har för låga kvalifikationer för att av egen kraft kunna få ett arbete, samtidigt som de inte kan få ett arbete genom bidrag från skattebetalarna. Detta blir en ond cirkel då denna grupp helt hamnar mellan stolarna. Dom är inte tillräckligt svaga för att kunna få subventionerade anställningar, samtidigt som de är för okvalificerade för att kunna få ett vanligt osubventionerat arbete!
Tanken med dessa bidrag är god, samtidigt som det rent praktiskt resulterar i att en annan grupp istället slås ut från arbetsmarknaden. Om detta inte är att ställa grupp mot grupp, vad är det då?
Med Vänlig Hälsning.
Luttrad.