Thai tonåringar i Sverige

Min styvdotter kom tillsammans med hennes mor för ca 16 månader sen .Hon fyllde 18 år i september förra året. Jag har 3 barn sen tidigare som är äldre än henne , så jag tycker jag kan det där om tonåringar.

Men kan jag Thai tonåringar ? Tycker att hennes mamma släpper henne för mycket och låter henne göra som hon vill . Det har inte att göra med kontroll , utan oro att jag vill veta var hon är.

Vad händer hos er ?

Alkohol ? Hur är era fruar och ni själva med det , vad gör ni ? Ibland känns det som man vill ta tag i dom och säga NI ÄR I SVERIGE NU! men är det då jag som är tråkig och" lagom" ?

Har ni själva bra kontakt med era styvbarn och vilken typ av kontakt har era respektive med dom ?

Måste tillägga att jag oftast har huset fullt med dessa tonåringar. och dom är alltid välkommna. Skulle bara vara intressant att veta vad som händer hemma hos er och höra hur ni gör lite grann.

En sak är väl säker och det är att thai och svenskar har olika syn och metoder för barnuppfostran.

Vårt gemensamma barn har jag till största del tagit ansvar för, men ibland har det varit kulturkrockar.

Hennes grabb har hon styrt stenhårt och det har inte gått så bra. De thailändska värderingarna och de svenska går inte så bra ihop ibland. Han har inte anpassat sig till svenska värderingarna och tror han lever i Thailand om jag hårddrar det.

Lagom är alltid bäst i min mening. Att ge andra råd är svårt. Det viktiga är att hon (i första hand mamman) inser att de lever i Sverige nu, och svenska värderingar är viktiga här!

Är det thaikompisar eller svenska kompisar?

Min sambo har inga barn men jag har sett många runt omkring oss som har stora problem med tonåringarna. Några tonåringar kan skrika åt dem att "jag har inte bett om att få komma hit" och det har de ju en poäng i. Många hamnar i invandrargängen och det brukar ju inte ha någon positiv påverkan. Tror att du är rätt bra på när ungdommarna gärna hänger hos er. Mina barn hade alltid en drös kompisar här och det var det bästa jag visste får då hade man ju koll. Fortsätt att visa att du bryr dig, så många små saknar det idag. Idag kommer en del fortfarande och hälsar på fast det var flera år sedan barnen flyttade.

Med tanke på att hon är 18 år är det nog bäst att ge henne mycket frihet och inte försöka "fostra" henne så mycket. Hon är ju på gränsen till vuxenlivet nu och kommer troligen inte alls acceptera direktiv eller styrande, det bästa man kan göra är nog att ge råd och prata om den oro man har gällande olika saker och risker som finns, men sen är det i stort upp till henne vad hon gör för hon är tillräckligt gammal för att ta stort ansvar.men det är ju bra om hon vet följderna av de beslut hon tar, speciellt om det leder till konflikter.

Hej

Jag är ganska säker att du redan vet. Men jag skriver det ändå. För när man har skräp i ögat brukar det gå bättre att andra hjälper en att pilla bort skräpet, typ.

Och en annan gång får man hjälpa andra.

Alla kan ta bort skräp - men inte från sina egna ögon, typ.

:::

Jag tror att det i första hand får blir mammans uppgift att prata med flickan.

Vill du säga någonting som luktar "gränssättning/uppfostran" är det bäst att du ta upp det med mamman och ni två kommer överens.

Och hon i sin tur förmedlar det som om det var hennes eller åtminstone ert gemensamma beslut.

På det sätten slipper det bli dålig stämning mellan dig och flickan.

Man kan nog inte säga till en tonåring förrän man har byggt upp en bra relation med denne - tror jag.

:::

En bra sak att komma ihåg är "Jag kommer aldrig att bli hennes pappa/mamma".

Så jag kan inte ta den rollen.

Det som har fungerat hos mig med både mitt ex:s barn och Svartens barn är att jag blir glad bara vi känner oss som goda vänner.

:::

I en gammal tråd har jag skrivit lite om vad jag tycker om thailändska ungdomar i Sverige. (#14)

Det är bara min reflektion.

http://www.maipenrai.se/forum/t/1855-personer-som-jag-minns/

:::

Lycka till!

Du kommer att fixa det finfint!

Magrood

Det är en intressant fråga. mamma Dotter brukar vara en krutdurk i sverige. men i Thailand har dottern respekt för sin mor på ett helt annat sätt. Tyvär anser jag det är tvärtom med pojkar. Flickor får en sträng uppfostran medans killen i många fall inte får det..

Jag låter mamma och dotter ta fajten med varandra. Jag försöker endast vara ett stöd för dottern när hon behöver. Det blir bättre och bätre för varje dag. Dottern har nu varit i sverige i snart två år och det märks. Jag ser det som en framgång medans mamma inte är helt övertygad. Men för mamma är skolan och ett framgångsrikt liv för dottern allt. Som dom flesta av oss som har thaifruar från issan förstår. Dottern är absolut inte som svenska tjejer ute och ränner på kvällarna. utan hemma och tjattar på facebok . men det kanske kommer för hon är nu 14 år.Är väldigt duktig i skolan .

Hej

Jag är ganska säker att du redan vet. Men jag skriver det ändå. För när man har skräp i ögat brukar det gå bättre att andra hjälper en att pilla bort skräpet, typ.

Och en annan gång får man hjälpa andra.

Alla kan ta bort skräp - men inte från sina egna ögon, typ.

:::

Jag tror att det i första hand får blir mammans uppgift att prata med flickan.

Vill du säga någonting som luktar "gränssättning/uppfostran" är det bäst att du ta upp det med mamman och ni två kommer överens.

Och hon i sin tur förmedlar det som om det var hennes eller åtminstone ert gemensamma beslut.

På det sätten slipper det bli dålig stämning mellan dig och flickan.

Man kan nog inte säga till en tonåring förrän man har byggt upp en bra relation med denne - tror jag.

:::

En bra sak att komma ihåg är "Jag kommer aldrig att bli hennes pappa/mamma".

Så jag kan inte ta den rollen.

Det som har fungerat hos mig med både mitt ex:s barn och Svartens barn är att jag blir glad bara vi känner oss som goda vänner.

:::

I en gammal tråd har jag skrivit lite om vad jag tycker om thailändska ungdomar i Sverige. (#14)

Det är bara min reflektion.

http://www.maipenrai...-som-jag-minns/

:::

Lycka till!

Du kommer att fixa det finfint!

Magrood

Intressant . Jag har aldrig försökt att bli hennes Pappa, även när hon ropade "pappa" när jag köpte en ny mobil till henne. Men eftersom hon vänder sig till mig mer och mer känner jag mig som hennes pappa. Och jag känner mig mer eller mindre som hennes pappa, jag hjälper henne med allt som hon behöver hjälp med.

Jag tycker också att det är min uppgift , eftersom hon inte vill prata med sin Thailändska pappa. (jag hade en period när mina barn inte pratade med mig ! jävla norrman!)

Intressant . Jag har aldrig försökt att bli hennes Pappa, även när hon ropade "pappa" när jag köpte en ny mobil till henne. Men eftersom hon vänder sig till mig mer och mer känner jag mig som hennes pappa. Och jag känner mig mer eller mindre som hennes pappa, jag hjälper henne med allt som hon behöver hjälp med.

Jag tycker också att det är min uppgift , eftersom hon inte vill prata med sin Thailändska pappa. (jag hade en period när mina barn inte pratade med mig ! jävla norrman!)

Vad sött!

Det låter mycket bra.

Det är bra att man gör pappas "+" uppgifter men inte "försöker" bli en pappa till sina bonusbarn.

Det får de bestämma själva när de känner sig redo för det. Och thailändska barn har väldigt lätt att ta andra vuxna som sina föräldrar.

Det passar bra med svenska män som lätt kan öppna sitt hjärta för ett eller flera bonusbarn.

Faktum att man ställer en fråga innan det blir problem visar ju också att man bryr sig.

Ha det gott!

Magrood

Vad sött!

Det låter mycket bra.

Det är bra att man gör pappas "+" uppgifter men inte "försöker" bli en pappa till sina bonusbarn.

Det får de bestämma själva när de känner sig redo för det. Och thailändska barn har väldigt lätt att ta andra vuxna som sina föräldrar.

Det passar bra med svenska män som lätt kan öppna sitt hjärta för ett eller flera bonusbarn.

Faktum att man ställer en fråga innan det blir problem visar ju också att man bryr sig.

Ha det gott!

Magrood

Jag hör ju att dom kallar min fru för mä eller mama . Men mig kallar dom "mitt namn". Kallar alla Thai barn sina kompisars föräldrar mä eller pa ?

Jag hör ju att dom kallar min fru för mä eller mama . Men mig kallar dom "mitt namn". Kallar alla Thai barn sina kompisars föräldrar mä eller pa ?

Om man känner sig nära varandra.

Jag kallar mina bästa kompisars föräldrar mä och pa också.

Och de gör samma sak när det gäller mina föräldrar.

:::

:::

Mvh

Magrood

Fråga Enis, han verkar ha erfarenhet.

Är hon 18 så tror jag hon klarar sig väl med er hjälp.

Kanske med eller utan om ni inte är snälla

Är hon 18 så tror jag hon klarar sig väl med er hjälp.

Kanske med eller utan om ni inte är snälla

Dessto äldre man är när man kommer dess svårare att knyta kontakter med svenska kompisar. Har hon en bra utbildning från Thailand kan hon kanske en del engelska och kan lättare komma i kontakt med andra, annars är hon bara hänvisad till thailändarna på SFI.

Det kräver en hel del magkänsla att medvetliggöra och lotsa en 18årig tjej och hennes mamma in på den svenska arenan.

Jag hör ju att dom kallar min fru för mä eller mama . Men mig kallar dom "mitt namn". Kallar alla Thai barn sina kompisars föräldrar mä eller pa ?

I yngre stenåldern när jag själv som tonåring tillbringade ett år på landsbygden i Thailand fick jag lära mig att alltid kalla kompisarnas föräldrar för motsvarande "pappa" (pha - พ่อ) och "mamma" (mä - แม่). Allt annat skulle vara oartigt fick jag lära mig och faktum är att jag nu 25 år senare fortfarande inte vet vad kompisarnas föräldrar heter. Mot denna bakgrund är det nog inte så konstigt att dina frus barns kompisar kallar din fru för mamma.

Jag blir aldrig klok på thailändska familjer eller deras syn på släktband. Är man det minsta släkt så är man kusin om man är jämnårig och moster etc. om de är äldre.

Jag kommer ihåg mitt första besök i byn och jag var nästan berädd på att börja räkna tår på min tjej för jag tänkte att här har det inavlats ordentligt!