Jag har alltid haft ett visst teknikintresse.
Det började redan vid slutet på 70-talet då en bekants familj byggde datorer. Dessa var enligt byggbeskrivningar i olika
teknikmagasin. Minns speciellt Heathkit H-89 (1979-1983). Jag har för mig att de hade två stycken. Sedan skaffade jag en ZX Spectrum (uppföljaren till ZX80/81), den med gummitangenter.
Därefter Vic 20, sedan Commodores följt av att jag började bygga X86 baserade burkar. Fast nu orkar jag inte hålla på utan köper färdigt.
Jag var inte själv radioamatör, men umgicks med dem. Vi genomförde rävjakter (en sorts radiopejl orientering där man letar efter sändare utrustad med mottagare och hörlurar)
Det var en väldigt familjär sammanhållning bland radioamatörerna. Fick man bekymmer med sin bil och hade handstation med sig kom folk från när och fjärran för att hjälpa till.
Jag hade ingen egen licens eller anropssignal (eller certifikat som det heter idag) med hade väldigt roligt med vänner i de kretsarna.
När mobilen kom lämnade många det intresset.
På 80-talet höll jag på en del med multitimbralt keyboard, midi och sequencerprogram och skapade egen musik. Körde med Amiga 500 och en Kawai, men brukade låna en D50 (eller om det var en M1..?)
Nåväl, vart vill jag komma någonstans... ![]()
Jo, när jag idag sitter på tunnelbanan varje morgon är jag omgiven av robotar (läs medmänniskor) som alla, precis alla, är helt uppslukade av sina gadgets. Det är mobiler, paddor, laptops, pda´s och liknande.
De har inte ögon för annat. Skulle vagnen lyftas upp att ett ufo och kastas ut i stjärnhimlen skulle folk bara vara bekymrade över att deras nyladdade app kanske skulle haverera.
Jag känner inte längre samma gemenskap eller samhörighet med tekniken eller de teknikintresserade. Det liksom upptar hela deras tillvaro och jag får en skräckversion av framtiden på näthinnan, någon George Orwell eller HG Wells har dikterat.
Jag får en panikartad vilja att återvända till någon bortglömd delstat i USA där jag och en grupp Amishfolk kan tala korrekt svenska (ja, eller engelska..) klä oss i kläder där man inte ser ut som söndertrasad uteliggare eller prostituerad, där man bedriver gamla hederliga yrken och aldrig svär.
(Och innan jag blir överröst av debattörer som känner till nackdelarna med Amish - så var det där sista mer symbolsikt sagt, jag tror ni förstår andemeningen)
Vad tycker du? Är teknik av ondo? Vart är vi på väg? Vilken är din historia? Helt klart är att sådant man trodde var helt omöjligt för 30 år sedan är verklighet idag. Så om 30 år..
![]()


