Tänk på Barnen!

Intressant, vilka är de skolorna?

Bangkok Pattana

NIST

ISB

Harrow's

etc.

Finns ett 10-tal riktigt bra varav 2-3 stycken har ett mkt gott rykte.

Bangkok Pattana

NIST

ISB

Harrow's

etc.

Finns ett 10-tal riktigt bra varav 2-3 stycken har ett mkt gott rykte.

Hur är det med privata thailändska skolor. Vilken klass håller de bästa av dem?

Är det så stor skillnad på privat skola kontra kommunal?förutom priset eller är det statusen?

Skulle vara intressant å höra från nån som har barn i kommunal skola är det så dåligt?

Jag tror definitivt att det är en fördel för barn att få leva i, uppleva och verka i två världar, oavsett om man bor i Thailand och flitigt reser till Sverige eller tvärtom, bor i Sverige och flitigt reser till Thailand.

Men skulle vi tvingas välja bort antingen Sverige eller Thailand så hade vi absolut valt bort Thailand. Som tur är så behöver vi ju inte välja bort.

Utbildas kommer barnen få göra i Sverige även om jag inte hade varit främmande för att låta dom gå ett eller ett par år i thailändsk skola. Vi har inga ambitioner att skapa raketforskare eller presidentkandiater av våra barn så det dom eventuellt skulle tappa i kunskap under ett eller ett par år tror jag nog dom hade haft igen på ett annat plan, t ex i en större självinsikt och livserfarenhet.

Men som sagt, en kombination av dom båda världarna är nog att föredra framför endast en av världarna.

Hur är det med privata thailändska skolor. Vilken klass håller de bästa av dem?

Finns nastan 70 s:k International Schools i Bangkok idag. De flesta av dem ar Thailandska privatskolor och inte namnvart internationella i annat an namn.

Av de "thailandska" ar val typ Ruamrudee den med bast rykte skulle jag tro.

Clion,

Mellan de ovre skiktet av Internationella privatskolor och de kommunala ar det oandlig skillnad. Gar knappast att jamfora.

Intressant, vilka är de skolorna?

Wille har redan svarat och skolorna 1-3 håller absolut världsklass om man ser till antal intagna till topp-10 universiteten i världen. Harrows, Shrewsbury och några andra nya skolor har nästan enbart thailändska studenter och även om de har lika bra lärare, och väl så hoga krav, så tror jag det är en nackdel.

Men som sagt, en kombination av dom båda världarna är nog att föredra framför endast en av världarna.

Precis min åsikt. Man kan även i de flesta fall plussa på med åtminstonde ett gratis språk vilket aldrig skadar. Det gör lite ont i mig när jag hör talas om föräldrar som bara väljer att lära barnen ett språk.

Hur är det med mobbing i thailändska skolor. Jag vet att vissa lärare ägnar sig åt det i högre grad än i Sverige, enligt hörsägen dock. men hur fungerar det bland barnen. Finns det någon generell tendens?

Jag tror definitivt att det är en fördel för barn att få leva i, uppleva och verka i två världar, oavsett om man bor i Thailand och flitigt reser till Sverige eller tvärtom, bor i Sverige och flitigt reser till Thailand.

Men skulle vi tvingas välja bort antingen Sverige eller Thailand så hade vi absolut valt bort Thailand. Som tur är så behöver vi ju inte välja bort.

Utbildas kommer barnen få göra i Sverige även om jag inte hade varit främmande för att låta dom gå ett eller ett par år i thailändsk skola. Vi har inga ambitioner att skapa raketforskare eller presidentkandiater av våra barn så det dom eventuellt skulle tappa i kunskap under ett eller ett par år tror jag nog dom hade haft igen på ett annat plan, t ex i en större självinsikt och livserfarenhet.

Men som sagt, en kombination av dom båda världarna är nog att föredra framför endast en av världarna.

En mycket bra post. Vi har heller ingen ambition att vår dotter ska bli raketforskare, eller ens atomforskare , men jag vill inte riskera att hon inte ens har chansen att bli det om det nu är det hon vill. Att få uppleva olika kulturer och olika sätt att leva och tänka är absolut viktigt. Vi ska låta Atom gå 1-2 veckor på Missionskyrkans dagis i sommar när vi är i Sverige trots att jag är ateist ut i fingerspetsarna. Detta for att dels bättra på sin svenska men framforallt for att få nya erfarenheter. Har man sin svenska hemvist i Tibro så får man oftast forlita sig till Gud for all form av aktivitet .

För vår del var det ganska enkelt; det blev Sverige.

fruns dotter ville inte gå i Thai skola eftersom man där "slår barnen"

Jag vill inte att vår son skall riskera uppleva detta.

Här kommer mina tankar om skillnader för våra barn i Södertälje gentemot Surin.

Vill börja med att säga att det är olagligt för lärare att slå barnen i skolan i Thailand, händer detta kan man se till att det slutar på ett lagligt sätt.

Har själv gjort det och ser att det funkat.

William kom hem en dag med blåmärken på ryggen, inga stora, men tillräckligt för att få både mig och frugan att gå i taket.

Efter diskussioner med både lärare och rektor, såg jag att de fortfarande satt fast i gamla vanor. Lagen om att aga barn i skolan är ju ganska ny i Thailand.

Men att inte prata ut med skolan är ju då inte fel, utan mer ett krav.

Det säger inte att jag är emot disciplin i skolan, men regelrätt misshandel är anledning nog att hota med polisanmälan för att få slut på aga i skolan.

Detta hände en gång och (det är förstås en gång för mycket), men har inte hänt igen.

Fast, disciplinen är fortfarande ett av plusen för den Thailändska skolan i min mening.

Mobbingen i Sverige var inget problem direkt, hände ett par gånger att William kom hem och var ledsen. Inte för att barnen mobbat, utan för att en lärare inte tyckte om William.

En kvinnlig lärare som oftast inte såg ett helt händelseförlopp och skyllde på William. Varje gång... Tråkigt att se att det hände, men det är ungefär likvärdigt med fysisk som psykisk mobbing. Illa.

----------

Sen kan jag tycka att det inte är nåt direkt fel på sjukvården här i Thailand, snabb och bra.

William har en mild astmaliknande sjukdom som kommer och går. När han behöver lite hjälp åker vi till sjukhuset och får den behandling som behövs och vi är klara högst en timme senare.

Säger inte att han inte skulle få behandling i Sverige på samma sätt, men att det skulle ta längre tid och kräva att antingen jag eller frugan skulle behöva ta ledigt ifrån jobbet för att åka med till vårdcentralen eller sjukhuset.

Och eftersom just detta är lättare i Thailand för oss, ser jag detta som en fördel för Thailand. En dag utan lön märks mer i Sverige.

----------

Kommer också att tänka på det sociala för barn i Thailand. Tycker William har en större social umgängeskrets i Thailand än i Sverige, här finns kusiner, kompisar och helt enkelt flera barn att leka med än vad som fanns i Sverige för vår del.

----------

Ett stort plus i vårt fall är även det att vi som föräldrar har mycket mera tid över för våra barn.

Jag kan i min situation, se hur tiden i Sverige, gick åt att jobba. Och här i Thailand, kan jag, fast jag jobbar mycket, på ett helt annat sätt samtidigt vara tillgänglig för barnen.

----------

Vår dotter, 16 år, trivdes i Sverige och pratar fortfarande om och med sina kompisar där.

Men för hennes del verkar det egentligen kvitta vilket land vi bor i. Hon har sitt stora intresse som är Tae-kwon-do och bara hon har det, så verkar allt funka utmärkt.

Sammanfattningsvis kan jag tycka att Sverige ger barnen en bättre start på livet i banor som självständighet, generell grundutbildning och allt som hör till detta.

Medan att växa upp i Thailand är bättre på andra sätt såsom, psykisk trygghet (tror barn i Sverige upplever mera stress) samt mera disciplin.

Det valet vi gjort, att bo i Thailand, känns som rätt för oss.

Tilläggas bör kanske att det finns internationella skolor i Thailand med europeisk lärarplan och europeiska kvaliteter och värderingar som är fullgoda de svenska skolorna (eller t.o.m bättre).

Det jag tänker på är de skolor som erbjuder IB-programmet (numera finns iofs IB tillgängligt för allmänheten i Sverige med genom ett 20-tal gymnasieskolor).

De internationella skolorna med vissa engelskspråkiga lärare, men utan internationell läroplan, är däremot ungefär lika kassa som de Thailändska i att lära ut europeiska värderingar och internationellt "tänk".

Problemet i Thailand är naturligtvis att det är lite dyrt med de bra skolorna.

Men!.. i Thailand kan man alltså få bra skola och bra omgivning.

I Sverige kan man få bra utbildning men måste vara väldigt resursstark för att kunna ha tid för sina barn och familj.

Ett jäkla dilemma jag själv brottas med jättemycket.

Det som däremot gör att det väger över, till förmån för sverige, i mitt fall - är den sociala tryggheten i Sverige.

Om det händer mig något vill jag veta att familjen klarar sig hyffsat iaf.

Och därför lutar det åt hemgång för vår del.

De flesta inläggen i denna tråd (som jag f:ö. tror berör många) handlar om valet mellan

att flytta hem till Sverige eller att låta bli, men ger lika mycket till de som funderar på att flytta till Thailand.

Och det är det ju många som funderar på enligt inlägg överallt på forum'et.

Har själv bara ett barn i (gymnasie)pliktig ålder men väl funderingar i linje med Buzzens avslutande ord:

Den sociala tryggheten för hela familjen.

Viktigt för vårt beslut (hittills) är även risken att råka ut för nånting därborta.

Visst finns det mycket som kan göras bättre av svensk polis, men riktigt så illa som det verkar vara i Thailand,

där frugan vid något tillfälle fann det nödvändigt att skaffa sig pistol, lär det inte bli på ett tag här.

Och det fast hon har nån VIP-polis-bekannt hon kan ringa (säger en del det med)

En annan fråga är klimatet.

Varmt och behagligt säger de flesta, och visst är det skönt med en 2-3 veckors semester där man kanske kan svalka sig i havet.

Men för undertecknade är den fuktiga värmen, utan tillgång till ens en pool, rent ut sagt pestig.

Efter ett tag får den mig att må illa och orsaker apati och jag är milt sagt salig över den kyliga svenska vinden

varje gång vi kommer tillbaka till Landvetter

Vi är just nu 6 i den sammanslagna närmaste familjen som bor i Sverige (eller 12 om man räknar med barnbarnen)

Två (vuxna söner) bor i Thailand, den ena med gf.

Om det vore omröstning just nu röstar jag för att dom ska komma hit

mvh

Skrev nedanstående i tråden som heter "Vaxet" men det passar här också;

Vi har också starka planer på att flytta hem, kanske först om 1 år fast helst vill jag flytta nu.

Frugan är med på flytt för Jasmines och Jimmys skull, men det är ett par saker som försvårar för oss.

Frugan har en 9 årig dotter som bor hos oss på veckorna och hos sin pappa och farmor mfl, de flesta helgerna.

Hon älskar både sin mamma och pappa och det diskuteras just nu hur vi skall göra med Looksorn, skall hon stanna hos sin pappa eller flytta med oss?

Hon vet inte själv vad hon vill och det blir tufft för henne vilket beslut som än fattas.

Hennes pappas familj har det mycket gott ställt så det är inga problem vad avser skolgång för henne.

Däremot så är alla medvetna om att ett svenskt medborgarskap för henne öppnar en massa dörrar i framtiden...

Antagligen blir det nån deal med att hon stannar ett tag i Thailand för att komma efter sedan.

Sedan har vi Min svåger som kraschade sin MC för 8 månader sedan och landade på skallen, utan hjälm förstås...

Han låg i koma i 6 veckor, på sjukhus i 2 månader, på vårdhem i 4 månader och har just flyttat hem igen men är väldigt långsam i skallen, tveksamt om han blir helt återställd.

Extra trist är det att hans fru vill skiljas, OCH behålla deras gemensamma hem själv, helst utan att betala nåt för det (kommer ju inte att bli så, men man kan tycka att hon kunde vara lite trevligare efter 8 års äktenskap.).

Sist så har vi min ensamstående svärmor, som antagligen aldrig skulle trivas i Sverige men som blir rätt ensam om hon stannar i Thailand (hon har 4 bröder och 2 systrar i Bkk med omnejd).

Jag vet inte ens om det är möjligt att flytta med svärmor till Sverige, men jag skall kolla, nån som har ett snabbt svar på frågan? Alltså kan svärmor flytta med oss när vi drar till Sverige?

MVH Tommy

Får väl tillägga att i mitt fall så kommer vi nog stanna i Sverige tills dess fru har Svenskt medborgarskap och kommit in i vardagslivet.

När hon har det, och sett att hon klarar sig själv där, så gör vi (troligen) allt för att ha råd att flytta tillbaka och ha barnen i Internationella skolor i Thailand igen.

(eller något annat tropiskt land med internationella skolor och miljöer)

För naturligtvis vill vi både ha svensk trygghet och thailändskt lyxliv.

Nu är det ju himla svårt att både ha kakan, och äta upp den, men ingen kan väl klandra en för att man försöker?