Under normala förhållanden med svenska anställda så skulle det ju ses som brottsligt. Och skulle nog rubriceras som trolöshet mot huvudman om en svensk anställd skulle plocka bär med garantilön och sälja bären vid sidan om.
Och hur lagför man en icke svensk /Icke EU medborgare som säljer vid sidan om?
Allra helst då Thailändaren förmodligen redan befinner sig i Thailand när juridikens kvarnar börjar mala.
Man vill å ena sidan ha garantilön enligt svensk praxis. Men man kan sen göra lite som man har lust i alla fall.
Systemet med betalt per kilo blir då om man tänker efter ganska rättvist.
Och visst skulle man kunna tänka sig garantilön. Men hur gör man då med dom som plockar bra och normalt tjänar en bra slant för att dom sliter på?
Ska dom då endast få ut enligt garantinivå? Och ej få enligt vad dom plockar i verkligheten?
Det är väldigt enkelt att peka ut bärföretagen som bovar som tjänar grova pengar på stackars Thailändare.
Men det måste väl ändå vara så att bärföretagen får in ordentligt med bär för att kunna betala ut löner.
Eller menar ni att företagens ägare ska gå till banken och belåna sitt hus för att kunna täcka dom ständiga förlusterna som naturligtvis uppstår med ett garantilönesystem?
Man måste naturligtvis hålla koll på avarter, som företag som totalt lurar bärplockarna.
Men det måste vara någon typ av balans mellan plockare och företag. Och där måste man mötas på halva vägen.
Vad jag vet som framkom i uppdrag granskning för några år sedan. Så hade dom stora bärinköpsföretagen åtagit sig att instifta fonder som skulle jämna ut mellan åren.
Hur dessa fungerat vet jag ej?