Idag fick fru GD sitt svenska personnummer. Grattis fru GD!
Iväg till banken för att få ett ID-kort.
Inga problem om hon är kund i banken, sa gubben bakom disken.
Det är hon inte, inte än, sa jag, men som min fru ska väl det inte vara några problem?
Gör henne till kund, genast. (fortfarande med ett smil på läppen)
Det går inte, sa gubben, för att bli kund måste hon ha ett ID-kort.
Moment 22, jag vet, (sa han med ett osäkert leende) - du är den andra i dag.
Men vad gör vi då?
Vet ej, sa han, om ni går till polisen kommer dom att skicka hit er.
Ni får nog vänta tills hon blir svensk medborgare.
Men det tar 7 år!
Lägg av nu, jag är ju kund här och har varit det i många år, och jag fick ju ID-kort fast jag inte är svensk.
Ja men du är ju från Danmark, det är inte samma sak, hade han fräckheten att säga.
Leendet försvann snabbt i den efterföljande diskussion om exakt vilken skillnad han avsåg, men fortfarande verkade det kört med att få ett ID.
Det fixar du, sa jag (kallt), för det förstår du väl att jag inte kan vara kund i en bank som
inte vill ge min fru ett ID kort / ha henne som kund - välj vad du vill...
Vänta, vänta jag ska tala med min chef - din handläggare som känner dig kanske hon kan .
Och vi klagar på Thailändsk byråkrati ![]()
Andra som utsatts för denna svenska variant?
mvh GD