Jag har två olika kommentarer till denna tråd.
Angående priserna på passen så vet jag klart besked om hur det ligger till. Priset höjdes i samband med att man lade till biometriska data på chip i passen, d v s fingeravtryck, namnteckning och foto kan lagras på det där chippet. (Fingeravtryck blev inte implementerat från början och jag vet inte om man gjort det nu, men tekniken finns redan.) Alla pass som har chip inbakade har en speciell logo som är internationell standard. Det är den som sitter under riksvapnet på fotot nedanför. Själva chippet sitter strax under "teckning" i ordet Namnteckning på bildsidan av passet.
Det var alltså på grund av att ambassaderna tvingades till en dyr investering för dessa maskiner som tar foto som priset höjdes från 500 till 1500 kronor (då när det infördes alltså, kan ju ha ändrats nu). Jag passade (555) på att skaffa tre nya pass just innan priset höjdes och fick dessa för vad ett enda skulle kosta en månad senare. (Jag har multipla pass.) Priset har alltså inte ett skvatt med kurirkostnader att göra. Passen har skickats med kurir både före och efter prishöjningen. Innan biometrin infördes var skillnaden mellan priserna på ambassad och hemma inte särskilt stor alls.
Numera bor resten av familjen i Sverige och jag reser runt som vanligt. Men eftersom jag har anledning att besöka Sverige oftare numera så skaffar jag alla mina nya pass för 350 kronor hos polisen i Bålsta om jag har bråttom. Det var i alla fall den polisstation som låg närmast som inte hade förbokning av tider. Kan ha ändrats. Annars blir det på polisen hemmavid.
Sedan när det gäller servicen för visum så vill jag berätta en historia som jag aldrig kommer att glömma utan minnas med stor tacksamhet. Jag hade varit hemma i Sverige och besökt min mor tillsammans med min lille son, 3 år, i juni för sex år sedan, medan vi fortfarande bodde heltid i Thailand. Ett par veckor efter att vi kommit hem fick vi besked att min mor avlidit. Som enda barn och egentligen enda nära släkting föll allt ansvar på mig. Min fru och min mor var mycket nära även om dom inte träffats så mycket. Så givetvis ville jag ha henne med på jordfästningen och som hjälp att ta hand om allt praktiskt. Samt ett stöd för hjärtat också, förstås. Jag ringde genast ambassaden och kollade om man kunde få förtur för visum åt min fru under dessa omständigheter. Visst, det skulle gå bra. Fyll i alla papper, ordna alla formaliteter och kom in på ambassaden i morgon direkt när vi öppnar, var beskedet (alltså inte serviceföretaget som nämnts av andra, utan direkt på ambassaden). Då tänkte jag att vi får väl lämna in nästa dag och kanske kan vi få hämta det dagen därpå och då skulle det gå på håret med dom biljetter vi panikbokat - inte så lätt att få platser med bara några dagars varsel. Vi hänger således på låset när man öppnar nästa dag, får direkt träffa handläggaren, lämnar pappren och blir ombedda att återkomma om en timme. OK, då vill dom kolla att allt är riktigt ifyllt innan vi får åka hem igen och vänta tänkte vi. Nix. När vi kom tillbaks en timme senare var visumet klart och inklistrat i passet! Maken till suverän service får man leta efter på femstjärniga hotell. Vi slapp en extra tur till Bangkok och fick mer tid att förbereda vår hemresa och allt som skulle göras. Att denna del av förberedelserna gick så enkelt i denna svåra stund var en oerhörd lättnad.
Så minimitiden för ett visum är alltså cirka en timme, med särskilda skäl. Det är testat och bevisat.