Svärfar håller ordning

Det går framåt.

Idag var vi ute och tränade igen.

Han gillar det och jag peppar och berömmer honom när han kämpar på. Ingen piska behövs här, bara kamratligt stöd som morot

SN

Brummar du fortfarande omkring på elopeden ...

Brummar du fortfarande omkring på elopeden ...

Den bekväma Elscootern är mitt fordon

på gångstigarna i Rudalsskogen, men den brummar inte.

Den är istället ljudlös till skillnad från mig

Det har varit regn och storm ett par dagar i Gbg.

Så därför har vi inte kommit ut på något träningspass, men en massa mat har vi fått i magre svågern

Idag hade vinden mojnat lite, och därför blev det ett extra rejält träningspass.

Vågen visar nu på 56 kilo (upp 1 kg sedan i söndags)

Vi räknar (hoppas) med 58 kilo nästa söndag

Åhej åhå, öhhhh . . .

Å fy f****n va jobbigt det där var, phuu . . .

(en jäkla slavdrivare, den där Nilsson)

- Nä du Nilsson, nu får det allt vara nog för idag . . .

Miljöombyte på landet

Solen tittade fram i lördags, och samtidigt klagade Taan på att han hade ordentligt med träningsvärk i benen.

Därför tyckte jag och frugan att det passade bra med lite miljöombyte,

och vi beslöt oss snabbt för att dra iväg till stugan i syfte att elda upp lite gammalt skräp.

Det skulle också bli min första åktur på gräsklipparen i år, vilket jag såg fram emot.

På vägen dit stannade vi till vid den populära vägkrogen ”VIP” utanför Mullsjö - Och eftersom

vi hade med oss vår långväga gäst från det främmande landet Thailand,

så ville vi naturligtvis bjuda på lite ”Genuine Swedish Cousine”.

Sagt och gjort så slog vi oss ner vid bordet i syfte att fylla upp buken med lite lagom

stora och feta portioner av krogens digra långtradarkrubb.

Frugan tog färsmedaljonger med kokt potatis, brunsås och lingon.

Jag själv beställde in en furstigt stor wienerschnitzel med pommes och bearnaisesås,

och Taan klämde till med en panerad rödspetta med coleslaw sallad och kokta potatisar.

Allt skulle sköljdas ner med läsk och ett par flaskor lättöl.

Men långtradarrestaurangens tolkning av hur en Coleslow-sallad bör smaka

iöverensstämde inte riktigt med vad den ris-, och chiliberoende Taan hade

förväntat sig.

Efter att ha hivat in ett rejält lass med Coleslow i munnen så fick Taan ett

minst sagt märkligt uttryck i fejan.

Jag trodde för ett ögonblick att allt skulle komma utsprutande över bordet,

men till sist lyckades han svälja ner denna märkligt bleka röra som till största

del, och i bästa fall bestod av strimlad vitkol, majonnäs och gräddfil.

Fega pojkar får ju sällan dansa, och skam den som ger sig – klart att man

ska prova på det utländska käket, när man nu blir bjuden.

Så Taan repade snart mod och högg istället in på den panerade rödspättan.

Han tuggade, hummade, funderade och tuggade lite till, och till slut fick

faktiskt denna del av maträtten betyget "väl godkänd".

Höstbrasa på landet

När vi kom fram till stugan utanför Hjo så rullades vattenslangen ut, och

grepar och högafflar plockades fram för att lufta trädgårdsavfallet.

Tändvätskan applicerades på alla ihopsamlade kvistar och annan bråte,

och efter en stund fick Taan fyr på hela högen.

Frugan gjorde sig gladeligen av med en gammal trasig gungstol som under åren

hade resulterat i både en och annan flisa i våra arslen.

Jag själv fick av någon "märklig" anledning en mer övervakande och

arbetsdistribuerande roll – och det var väl inget som jag opponerade mig mot. He he . . .

När kvällen kom så drog vi oss innåt för att koppla av med mer mat och

lite öl-partaj för mig och Taan.

Taan blev efter en stund rejält talför och till synes även yr i bollen.

Han ville då bestämt visa oss hur det hade gått till vid Helsinki Airport

när han var vilse. Det blev roliga charader där i stugan.

Med hjälp av de finska flygplatsvakternas tydliga "handspråk" hade han

dirigerats iväg till rätt gate.

Och det funkade ju tydligen bra - för fram kom han ju bevisligen

Kul tråd!

Berättar du för Taan vad du skriver?

Kul tråd!

Berättar du för Taan vad du skriver?

I stort sett, men han kollar mest på bilderna och ler . . .

Höstbrasa på landet

När vi kom fram till stugan utanför Hjo så rullades vattenslangen ut, och

grepar och högafflar plockades fram för att lufta trädgårdsavfallet.

Tändvätskan applicerades på alla ihopsamlade kvistar och annan bråte,

och efter en stund fick Taan fyr på hela högen.

Frugan gjorde sig gladeligen av med en gammal trasig gungstol som under åren

hade resulterat i både en och annan flisa i våra arslen.

Jag själv fick av någon "märklig" anledning en mer övervakande och

arbetsdistribuerande roll – och det var väl inget som jag opponerade mig mot. He he . . .

När kvällen kom så drog vi oss innåt för att koppla av med mer mat och

lite öl-partaj för mig och Taan.

Taan blev efter en stund rejält talför och till synes även yr i bollen.

Han ville då bestämt visa oss hur det hade gått till vid Helsinki Airport

när han var vilse. Det blev roliga charader där i stugan.

Med hjälp av de finska flygplatsvakternas tydliga "handspråk" hade han

dirigerats iväg till rätt gate.

Och det funkade ju tydligen bra - för fram kom han ju bevisligen

Är en måne och stjärna någon symbol innom Buddhismen också..?

Nix, dessa ting är bara lite tingel tangel från vår extremt otrendiga inredning som vi ärvde då vi köpte stugan av ett tyskt par. Vi har själva varit för lata för att ta bort inredningsskräpet, och det gäller även klistermärken av rovfåglar som tyskarna har fäst på våra fönsterrutor. He he he

Nix, dessa ting är bara lite tingel tangel från vår extremt otrendiga inredning som vi ärvde då vi köpte stugan av ett tyskt par. Vi har själva varit för lata för att ta bort inredningsskräpet, och det gäller även klistermärken av rovfåglar som tyskarna har fäst på våra fönsterrutor. He he he

Inga älgskyltar??

Inte en chans att tvättäkta tyskar skulle lämna kvar några dylika "dyrgripar"

Grästjuven har avslöjats!

Detta är dagens inkommande nyhetsrapport från vår flärdfulla och stolta vän ”Trädet”!

(Namnet Dtonn = Trädet)

När ”Trädet” plötsligt får för sig att lägga hårkammen åt sidan, och istället beslutar

sig för att höra av sig till oss, ja då kan man liksom ana hur det var när gamla de

redaktionsteleprintrarna helt abrupt likt en journalistisk väckarklocka började knattra

fram diverse illavarslande krigsrubriker och andra bulletiner.

Tidigt under gårdagsmorgonen bjöds Trädet på en rejäl överraskning när han lite

sömnigt och försiktigt trippade ut ur huset för att bege sig iväg till

hårfrisörskaskolan inne i Korat.

- Oj då - Vad fick han se där borta vid husets infart?

Jo det var gammelfarmor som i gryningen satt dubbelvikt med ett långt hackjärn

i ena näven. Som en jättelik mordisk symaskinsnål åkte hackjärnet upp och ner

i gräsmattan med en rytmiskt dödande rörelse.

– Hugg – tjoff – hugg – tjoff, lät det dovt när grästuvorna for all värdens väg.

Trädet förstod genast att nu var den gamla gräshatartanten igång igen på allvar.

Detta beteende var ökänt i grannskapet, och av någon märklig anledning så

tål inte tanten dessa gröna strån som vi människor inte äter upp - till skillnad från bufflarna -

och därför likställer hon resolut allt gräs med just ”ogräs”.

• - Hallå där, gör inte så där med fasters gräsmatta, försökte Trädet ropa med en lite tafatt och gäll röst.
  
  
  Men det blev naturligtvis ett helt döfött försök att påkalla uppmärksamheten
  hos den för ögonblicket lomhörda och beslutsamma 90-åriga tanten.
  
  Detta var riktigt illavarslande för snart skulle ju månadsavgiften till Trädets skola betalas,
  och med en nästan helt tom portmonnä så var goda råd dyra för Trädet.
  Speciellt om nu både faster Ellens återstående gräsmatta och hennes givmilda humör skulle kunna räddas.
  

• Trädet vände genast på klacken och for in i huset för att hämta digitalkameran. Väl ute på verandan igen så förevigades den hukande grästjuven med ett ”klick” och en upplysande blixt som fick gumman att hejda sig ett ögonblick.
  

• Nu du farmor - nu ska allt faster Ellen i Sverige få reda på vad du har gjort, triumferade Trädet nöjd och belåten.
  
  
  
  Då var plötsligt lomhördheten som bortblåst, och gumman for genast upp på sina smala rangliga ben,
  och likt en skygg hustomte hasade hon in bakom buskarna
  för att där söka skydd från fler pinsamma bildbevis.
  

Tja, nu får väl jag och frugan avvakta den slutgiltiga skaderapporten,

och därefter ta ställning till hur många rullar gräsmatta som behöver inhandlas.

Det är inte mycket man kan göra åt gamla tanters upptåg och nycker.

• Hmm . . . men det är väl ändå sjutton att det alltid tycks vara något
  mer eller mindre tokigt som händer på udden där frugans kåk ligger.
  

Mvh

SN

Tack för underhållande rapporter - framför gärna de varmaste hälsningar till Taan, han är mycket bildskön och vi är många som uppskattar det han bidrar med!

Hur fungerar era konversationer, räcker din Thailändska eller har han börjat lära sig Svenska?

Helt underbart berätat SN

Tack för underhållande rapporter - framför gärna de varmaste hälsningar till Taan, han är mycket bildskön och vi är många som uppskattar det han bidrar med!

Hur fungerar era konversationer, räcker din Thailändska eller har han börjat lära sig Svenska?

Tack själv för att du och några till

orkar läsa om dessa små vardagsäventyr.

Ja försöker lära Taan lite svenska ord,

men samtalar gör vi på thai.

Mvh

SN