Svärfar håller ordning

Hej på dig min bäste Atom, man tackar för synpunkterna,

men jag anar att du inte är riktigt neutral i din hyllning till den blå murfärgen.

Speciellt då du ganska frekvent måste umgås med svärfar och vill undvika allt onödigt familjärt gnissel.

Vad det gäller orsak och verkan, och att lite bekvämt skylla på regnperioden, hmmm, nja. . .?

Jag ser att du till och med bär en blå tröja för att blidka familjens ålderman och "överhuvud"

och att du på detta vis hyllar hans märkliga fäbless till den aktuella kulören.

Alltså blå tröja och ändå syns det en och annan rejäl fläck på din rygg.

Inte kan väl dessa missfärgningar vara ett minne från senaste regnperioden, eller?

Kreativ kan man väl visst få vara om man nu vill det,

och gärna på sitt eget hus istället för på dotterns hus,

och varför inte gå loss rejält, och vara lite uppsluppet kreativ för sina egna pengar ibland?

Min egen ståndpunkt är dock att plötslig uppblossad kreativ anda inte bör gå på tvärs

mot uppdragsgivarens klara färgval och instruktioner.

Man kan i alla fall fråga först om man nu plötsligt får en idé

cut

I mitt fall är svärfar det absolut minsta problemet, får han bara prata om senaste väderleksprognosen, några minnen från tiden i Östra Timor och/eller Yala samt några visdomsord om Thaksins och/eller Banharns förträfflighet så är han nöjd, några synpunkter på mer praktiska ting har han sällan. Däremot har jag fyra generationer kvinnor som verkar vara i rakt nedstigande led från Suriyothai att kämpa mot och det får affärsförhandlingar med korrumperade kineser och sluga indier att framstå som en barnlek. Gammelmor klarar jag oftast av men svärmor Atom, fru Atom och den riktiga Atom är bara för mycket så vill de ha en rosa mur med Dora The Explorer så blir det så

När vi kom tillbaka från Sverige för en knapp månad sedan så var mitt favoritölställe, vårt lusthus, borta och ersatt med några, förvisso väldigt konstnärliga, målade betongpallar. Om jag ska se det som en pik att dricka mindre öl eller att köpa ett nytt lusthus vet jag inte men inte hade jag beställt att det skulle höggas upp till ved iallafall. Nedan ett tribut till mitt före detta lusthus.

När vi kom tillbaka från Sverige för en knapp månad sedan så var mitt favoritölställe, vårt lusthus, borta och ersatt med några, förvisso väldigt konstnärliga, målade betongpallar. Om jag ska se det som en pik att dricka mindre öl eller att köpa ett nytt lusthus vet jag inte men inte hade jag beställt att det skulle höggas upp till ved iallafall. Nedan ett tribut till mitt före detta lusthus.

Ja vad ska man säga om ett dylikt illdåd!

Vem kom på den "fiffiga idén" att fördärva och bortforsla ett sådant utormodentligt trevligt

och mysigt litet lusthus i gammal fin thailändsk allmogestil?

Jag förmodar att det gjordes för att glädja farangen.

För thailändare tror ju ofta att faranger bara gillar och nyttjar det hypermoderna, och

ju modernare inredning och saker man har, ju coolare anses man ju då vara.

Yea - "Lets go inter" i allt man företar sig, för då slipper man riskera att förknippas

med att vara en trög "Khon banaak".

Det var med andra ord bara av omtanke om dig och din "o-coola" image

som de valde att slängde bort ditt fina snidade lusthus i gammal allmogestil.

Istället inköptes sittpallar i modernaste betong att nöta ett stackars tröttkört farangarsle på.

Saknas det ryggstöd på pallen så har du även fått ett inbyggt alkoholvarningsystem

eftersom att du efter X antal öl lär trilla baklänges av pallen.

När de hör en duns, ja då vet de att du ska komma in och lägga dig.

Jag med dig sörjer detta fina lusthus

Mvh

SN

Instämmer i hyllningskören rolig berättelse S N

Jag ändrade det till female för att vi pratde om tvekönade men det förstog du inte att det var någon skillnad

men alla är ju inte så smarta.

This term can now also be used to refer to any male homosexual and was originally used to refer to hermaphrodites

Vad menar du med åvanstående "refer"

mvh pho

nä, jag måste nog vara dum i hövvet, trodde att när man citerade så citerade man och inte ändrade...

är också så dum så jag inte fattar vad du undrar över i citatet ovan, är ju liksom både citerat och jag har översatt det till dig?

Panik i luren!

Livet i Svärfars by rullar vidare på ett eller annat vis.

Ibland sker det på känt maner, men ibland fortlöper händelseutvecklingen i överraskningarnas tecken.

Det är inte alltid som den äldsta ur familjeskaran är den som kliver fram ur ledet

och då tar på sig en ledande roll bland syskon, barn och övriga släktingar.

Ibland är det någon yngre men kanske mer solvet figur som får den exekutiva rollen.

Hos oss är det nämligen frugan som numera dirigerar skaran utanför Korat och

detta får ibland oanade konsekvenser för oss.

En tidig lördagsmorgon för någon vecka sedan ringer det i frugans telefon.

-Vem i hela friden är det som ringer vid 5 tiden på en lördag,

tänkte vi som blev yrvakna och oroliga.

Kärt barn har ju många namn, och snart dog signalerna ut från denna ”sosseringning”

eller ”juderingning” som den yngre förortsgenerationen ofta benämner tilltaget.

Nu var det bara att yrvaket famla efter läsglasögon, och sedan med nervösa fingrar

försöka pilla fram på displayen vem det var som hade ringt.

Så snart detta stod klart, så förväntades det att vi själva och på vår bekostnad

skulle ringa upp vederbörande för att nyfiket fråga vad som stod på?

Påringningen var ifrån Thailand, och numret pekade på att det var Dtonn (familjens katoey)

som hade ringt upp oss vid denna okristliga tid.

- Va sjutton hade nu hänt, klockan är ju 24:00 i Thailand, undrade vi?

Detta var illavarslande och vi befarade att något riktigt ”dyrt” hade inträffat.

Frugan ringer då tillbaka och hon får höra en flämtande och uppskärrad falsettröst i andra änden av tråden.

- Ursäkta na ka! - Sitter faster ner, och vem är faster tillsammans med nu?

- Faster är väl inte ensam, rabblar Dtonn fram med stockande röst?

Nackhåren reser sig och frugan är idel öra och lyssnar vidare utan att få en syl i vädret.

Den snyftade och skärrade yngling sitter lite ihopsjuknen på sitt broderade sängöverkast och är fullkomligt villrådig. Med sitt fortfarande okammade regnvåta långa hår och sina fasta frusna hormontuttar under blusen kramar han sin sista livlina med handen.

Vid sidan av att hans andning då håller på att gå över i hyperventilation

så hörs det hur han nervöst knäpper och trummar med de långa naglarna mot baksidan av luren.

Tack, tack, tack, tack, tack låter det . . . så att orden i luren blir sådär lagom avstavade och därför smått obegripliga att tyda.

Så drar han till slut ett djupt andetag, slutar trumma och frågar sedan om faster har tid att lyssna lite på "Dtonn" ?

Frugan satt alldeles still och lyssnade, och så fick hon äntligen höra det "fruktansvärda" som hade hänt.

- Jag var sent i eftermiddags på väg hem från busstationen på moppen som jag hade

lånat av farfar, . . . och snyft, snyft . . . ja då hoppade plötsligt kedjan av från drevet så jag kunde inte åka hela vägen hem.

-JAG FICK DÅ LEDA MOPPEN EN BIT och det regnade . . . snyft . . ,

och sedan fick jag parkera den vid närmsta reparatör,

och nu vet jag inte vad jag ska göra eftersom jag inte har de 1200 bath

som det kostar att byta ut både drev och kedja ?

-Va, var det allt, ingen är alltså skadad eller död - undrade en märkbart störd,

men ändå lättad fruga som suckandes där i sängen lovade att girera

över summan om några timmar.

Dtonn tackade ödmjukt för penninghjälpen, och var märkbart lättad över att

situationen hade löst sig via fasters konsultativa insats från andra sidan jordklotet.

Naturligtvis skulle ett fotobevis på reparationen sändas över inom kort. (se nedan)

Som sagt, . .

det är även små och till synes triviala beslut som med automatik tycks falla på familjeöverhuvudets axlar och ansvar.

(såvida det nu inte är svärfar, som ibland kan bli farligt kreativ och då vill överraska )

Fler rapporter kommer inom kort.

SN

Den snyftade och skärrade yngling sitter lite ihopsjuknen på sitt broderade sängöverkast och är fullkomligt villrådig. Med sitt fortfarande okammade regnvåta långa hår och sina fasta frusna hormontuttar under blusen kramar han sin sista livlina med handen.

Vad mycket man kan se med dagens moderna telefoner.

En fantastisk formulering f.ö.

Men är inte klockan 11 på förmiddagen i Thailand om den är fem på morgonen här?

Kanske inte alldeles självklart i det nyvakna töcknet ni säkert befann er i och med den skärrade ynglingens förtvivlan i andra änden av luren var den reella tiden av mindre vikt.

Hahahahahahahahah förlåt S-N men fick mig ett gött skratt av detta " och sina fasta frusna hormon tuttar " en underbar berättelse. Mvh Maitan.

Vad mycket man kan se med dagens moderna telefoner.

En fantastisk formulering f.ö.

Men är inte klockan 11 på förmiddagen i Thailand om den är fem på morgonen här?

Kanske inte alldeles självklart i det nyvakna töcknet ni säkert befann er i och med den skärrade ynglingens förtvivlan i andra änden av luren var den reella tiden av mindre vikt.

Nu när du nämner det så var det nog så att vi hade "sovmorgon" den dagen.

Men inte mindre yrvakna var vi för det - ha ha

Det blir nog en del pengar över till smink också, som plåster på såren för vad "den" fick utstå i regnet.

Tror inte drev och kedja kostar så mycket som 1200Bath att byta!

Inga mer gråtoner - allt ska bli vitt !

Lite elakt lyder ett talesätt så här:

”A thai is the best friend money can buy” .

Jag är nog delvis benägen att hålla med i denna tes.

De (thais) har ofta en osedvanlig förmåga att både vara trevliga och mycket behjälpliga,

men samtidigt besitter de en till synes ofrivillig oportunistisk förmåga

som då och då sätter mitt tålamod på prov.

Ta det här med målningen av muren till exempel.

Vi beställer en vitmålad mur, men vi fick istället en blå sådan.

Då fick vi ryta i och styra upp det hela och be dem att måla om muren i den rätta (önskade) kulören.

Polletten trillade då ner, och de förstod då att måla vit, också betyder att man ska måla med vit färg,

och att vit färg förmodligen är något alldeles extra heligt och uppskattat av farangen.

Då thailändare som sagt gärna vill vara andra till lags, så vill de liksom ligga lite på plus om det går.

Detta karmaförhållande grubblade hushållets medlemmar på ett tag innan de likt professor Balthazar fick ännu en snilleblixt.

Det var frugans bror som denna gång kom på en idé.

- Om vi tar och överraskar farang Siam-Nilsson med att måla lite fler saker vita på tomten så kommer väl detta med största säkerhet att kompensera det tidigare misstaget med den blå överraskningen?

Svärfar var dock inte lika tvärsäker på detta ”logiska” förslag , och föresten så ansåg han sig inte ha tid att vara ute i solen och måla den närmsta tiden.

Han själv hade ju fullt upp med att titta på TV och samtidigt ta igen alla de otaliga telefonsamtal som han hade missat under tiden som han var utan telefon.

Den gamla nallen hade han ju för flera månader sedan ”tappat” i bevattningsdammen.

Nu hade han dock en helt ny lur att prata i, och tacka farangen för det.

Svärfar var nämligen övertygad om att det var för att tacka honom för hans eminenta trädgårdsstädning, samt för att gjuta olja på vågorna efter det tidigare så irriterade målningsintermezzot som telefon hade bekostats av herr Nilsson.

Det tog dock några veckor, men sent om sider så förstod nog farangen i Sverige själva fördelningen i skuldfrågan. Hmm. . . nja . . .

- Ja, så måste det vara – plötsligt hade farangen blivit både god och snäll igen, och därför hade han velat hedra Svärfar med en ny mobil till det facila priset av 2500 bath. Denna apparatur måste naturligtvis testas efter alla konstens regler,

och därför fanns ingen tid över till att agera målarkludd, tyckte svärfar.

Sagt och gjort så skramlade de modigaste och flitigaste i familjeskaran ihop några liter vit färg och de skred till verket medans svärfar ägnade sig åt multitasking i vardagsrummet.

De började med några cementbaljor med vattenväxter i som fick sig en rejäl omgång med vit färg.

Sedan letades det fram lite utspridda japanska andehus och andra granithuggna konstföremål som dolde sig under buskar och blad.

Bäst att inte lämna något till slumpen – vitt ska det bli, och vitt ska han naturligtvis få !

Huvudsaken är ju att farangen blir nöjd.

Sittandes här i Sverige kanske man bör vara förbannat glad och tacksam

att det inte fanns mer än några liter färg kvar i burkarna,

annars kanske de hade tagit sig an takpannorna uppe på huset också?

Mvh

SN

Det blir nog en del pengar över till smink också, som plåster på såren för vad "den" fick utstå i regnet.

Tror inte drev och kedja kostar så mycket som 1200Bath att byta!

Det tror jag också.

Att kedjan hoppade var väl indirekt mitt fel - i alla fall vårt gemensamma ansvar.

Man kan bara garva åt det något "annorlunda" men ända roliga landet Thailand

600thb gick det på när jag böt åt förra tjejen, framdrev, bakdrev och kedja plus nått annat som dom gjorde

lika moppe var det å

600thb gick det på när jag böt åt förra tjejen, framdrev, bakdrev och kedja plus nått annat som dom gjorde

lika moppe var det å

Du får tänka på att regnet säkert förstörde grabbens makeup! Sånt kostar..

Du får tänka på att regnet säkert förstörde grabbens makeup! Sånt kostar..

Kollade med frugan, och hon berättade att en del av pengarna (1200 bath) även skulle gå

till timavgiften på internetcafét (han/hon skickar bilder därifrån), samt till inköp av någon övningsperuk på frisörskolan.

Det är väl skit samma tycker jag eftersom det oftast är dumsnålt och improduktivt att räkna några bath hit och dit.

Både mopeder och folk behöver ju någon form av smörjmedel för att gnissel inte ska uppstå.

Visst är det så!