Kulmen infattade sig nu bara nån dag efter nyår. då hade jag ändå kämpat under lång tid att försöka hålla humöret positivt utåt, och inte på ngt sätt, visa mitt missnöje som likt en vulkan bara väntade på att visa sig. Men så till slut, givetvis brast det, Ja, jag är en helt vanlig människa jag med, precis som ni alla andra här.
Hur som helst. Jag ville att allt skulle upp på matbordet, på en gång. Efter att ha betraktat bilden nu så här i efterhand. Är jag helt säker på att fattas ett helt gäng enheter.
