Support Svärföräldrar

Bygga upp åt vem?

Sig själva kanske..

Inte dumt att ha pengar på banken:)

Rock on!

Måste kännas jobbigt att ha en fru, som är med dig enbart för pengarna... Då kan det lika gärna kvitta...

Rock on!

Min fru är inte bara ihop med mig bara för pengarna, det var en av många paramertrar varför hon är ihop med mig.

De andra är för att jag är gammal, fet och skallig, det är alla thaidamers dröm att hitta en sådan man, så hon är lyckligt lottad.

bob

Min fru har läst den här tråden och alltså även dina inlägg.

Hon tycker synd om dig! Då kan du kanske dra slutsatser av det.

Jag tycker synd om dig oxå.

Av dina inlägg att dömma kan matt lätt misstänka att ert äktenskap inte bygger på kärlek.

Om det i stället är en "affärsrelatin" kanske ni skulle ha förhandlat klart vilkoren innan ni gifte er.

Självfallet hoppas jag att er relation bygger på äkta kärlek och då löser ni det här. Annars gör ni det aldrig.

Va bra att både du och frun tycker synd om andra och vet hur man löser det här med riktig kärlek.

Tack och lov så finns det många här som inte är själutnämda relationsexperter.

Mvh jrk

Under alla år jag läst på diverse Thaiforum så verkar det nästan råda konsensus om att 5,000 Baht/månad är OK. Jag antar att det kommer sig av den ofta upprepade "sanningen" att 5,000 Baht klarar man sig bra på ute på landet och en dryg tusing är kanske så mycket som de flesta svenskar kan avvara utan att det svider alltför mycket. Det är helt enkelt svenskt lagom och svenskt logiskt att skicka 5,000 Baht/månad; skickar man mindre är man en snåljåp och skickar man mer är man naiv och lurad.

Grejen är ju att 2,000 kan vara bra nog och 20,000 på tok för lite, allt beroende på givarens och mottagarens ekonomi och framförallt mottagarens förväntningar. Om det finns två generaliseringar man kan göra om thailändare kontra svenskar så är det att familjen och pengar är mycket viktigare för thailändaren och det på grund av sociala och kulturella anledningar. Tar man sig inte tiden och kanske besväret att träffa sina blivandes familj och gå igenom ens ekonomiska status och möjligheter så kommer det nog alltid att bli problem förr eller senare med en fru/man som slits mellan sin nya och gamla familjs förväntningar. Om en tjej från enkla förhållanden tidigare kunnat bidra med 4,000 Baht från en lön på 8,000 Baht så är det ju inte så märkligt om hennes föräldrar och släktingar bygger upp förväntningar på att de nu minst borde få 40,000 Baht. Reder man inte ut de här missförstånden innan tjejen flyttar tvärs över jorden så är det ju nästan ett kontraktsbrott, framförallt om man betalat en hel del pengar tidigare.

Själv har jag aldrig betalat varken sinsod eller månatligt "underhåll" men det är för att det inte behövs då frugan inte har några syskon, inte hade några barn sedan tidigare samt att svärfar har en helt OK pension från armen. Dock har vi tagit med svärmor till Sverige ett antal gånger samt på andra resor samt att vi betalat en del andra grejor för huset. Hade vi inte haft råd med det så hade vi inte gjort det och så länge jag tar hand om deras enda dotter så hade de garanterat varit nöjda ändå.

Eftersom jag redan gett mig in i leken så kan jag väl fortsätta.Jag har en kompis, en polack men han har bott hela sitt liv i sverige och jobbade i min firma

innan min numera berömda stroke.Han ringde till mig i våras och kanske skulle komma på besök.Han hade med sig nya chefens son när dom kom för

en 14 dagars semester i slutet av juni.Jag återkommer.

Varför jag håller på och lallar så här är för att när man börjar få ihop en A4 så ballar internet ofta ur och då är det bara att skriva om eller gå o lägga sig.

Mina vänners planer var att 2 veckor här,hem och jobba 2 och sen 2 veckor i polen.Men som jag misstänkte redan från början så blev det

2+2 veckor här till polackens mammas stora förtret.Min kompis pratar ju bara svenska och polska och hans flickvän dålig engelska.

Jag tycker dock att man inte ska ge upp av sådana bagateller men det kräver lite extra förståelse och jävlaranama.återkommer.

Under alla år jag läst på diverse Thaiforum så verkar det nästan råda konsensus om att 5,000 Baht/månad är OK. Jag antar att det kommer sig av den ofta upprepade "sanningen" att 5,000 Baht klarar man sig bra på ute på landet och en dryg tusing är kanske så mycket som de flesta svenskar kan avvara utan att det svider alltför mycket. Det är helt enkelt svenskt lagom och svenskt logiskt att skicka 5,000 Baht/månad; skickar man mindre är man en snåljåp och skickar man mer är man naiv och lurad.

Grejen är ju att 2,000 kan vara bra nog och 20,000 på tok för lite, allt beroende på givarens och mottagarens ekonomi och framförallt mottagarens förväntningar. Om det finns två generaliseringar man kan göra om thailändare kontra svenskar så är det att familjen och pengar är mycket viktigare för thailändaren och det på grund av sociala och kulturella anledningar. Tar man sig inte tiden och kanske besväret att träffa sina blivandes familj och gå igenom ens ekonomiska status och möjligheter så kommer det nog alltid att bli problem förr eller senare med en fru/man som slits mellan sin nya och gamla familjs förväntningar. Om en tjej från enkla förhållanden tidigare kunnat bidra med 4,000 Baht från en lön på 8,000 Baht så är det ju inte så märkligt om hennes föräldrar och släktingar bygger upp förväntningar på att de nu minst borde få 40,000 Baht. Reder man inte ut de här missförstånden innan tjejen flyttar tvärs över jorden så är det ju nästan ett kontraktsbrott, framförallt om man betalat en hel del pengar tidigare.

Själv har jag aldrig betalat varken sinsod eller månatligt "underhåll" men det är för att det inte behövs då frugan inte har några syskon, inte hade några barn sedan tidigare samt att svärfar har en helt OK pension från armen. Dock har vi tagit med svärmor till Sverige ett antal gånger samt på andra resor samt att vi betalat en del andra grejor för huset. Hade vi inte haft råd med det så hade vi inte gjort det och så länge jag tar hand om deras enda dotter så hade de garanterat varit nöjda ändå.

Förstår inte varför man ska gå igenom ens ekonomiska status, den angår inte dom...

Ser inte varför man ska lägga upp en betalningsplan med sina svärföräldrar..

Har ni uppfunnit en regelbok, som en farang är tvungen att hålla sig till, när man har träffat en thaitjej?

Det är väl upp till varje individ att göra vad som känns rätt för honom... Så inga uppmaningar hur man ska bete sig...

Annars så brukar jag uppskatta din inlägg.

Rock on!

Jag skickar mellan 7000-10000 per månad till min frus gamla pappa som är 86 och där bor även min frus dotter för stunden så pengarna är så att dom kan ha en ok tillvaro. Det är en lagom summa för oss kan vara mindre eller mer för andra men dom klarar sig gott på den summan i Isaan.

Att tillägga har jag bett min fru att enbart fokusera på sina studier för att på så sätt bli klar SFI så snabbt som möjligt och efter det gå en yrkes utbildning. Men sen efter det då hon har en inkomst kommer hon sköta denna bit själv och så klart stöttar jag i de fall det är lämpligt.

Halsningar

Chan2011

Varför jag håller på och lallar så här är för att när man börjar få ihop en A4 så ballar internet ofta ur och då är det bara att skriva om eller gå o lägga sig.

Mina vänners planer var att 2 veckor här,hem och jobba 2 och sen 2 veckor i polen.Men som jag misstänkte redan från början så blev det

2+2 veckor här till polackens mammas stora förtret.Min kompis pratar ju bara svenska och polska och hans flickvän dålig engelska.

Jag tycker dock att man inte ska ge upp av sådana bagateller men det kräver lite extra förståelse och jävlaranama.återkommer.

Innan du klickar på "publicera inlägg" så ta och markera och kopiera din text, ifall något skulle hända.

Vid behov Dvs ytterst sällan.När det blev bestämt att vi skulle bygga eget stoppade jag all sponsring.Känns inte bra att sponsra andras hus när man har eget.

Min fru har varit i sverige i två veckor nu sedan Ut vart klart,hon går på sfi o jag lär nog få dra lasset o försörja det mesta här ett tag.. Min fru är inte direkt på samma linje som mina bröder här på Mpr tyvärr 555

Hon har lagt fram förslaget att 20000 b/mån e drägligt,för så gör dom andra farangerna som har thaifruar i hennes by

Dessutom har hon kostat mej en mindre förmögenhet under tiden hon varit i Thailand o väntat på Ut. Har känt mej ganska korkad sista tiden..Har väl skjutit in lite för mkt utan o ifrågasätta så mkt..

Det här känns lite som o starta en firma i lågkonjuktur,tar tid innan det ger avkastning lixom. Men hursomhelst,arbetar som grävmaskinist.. Gräver inte guld..lutar åt att svärmor får nöja sig med runda slängar 5000 b mån.

Behövde era ord bara..

Det är ju inte så konsigt att hon inte är på samma linje om du skjutit till en mindre förmögenhet till henne när hon varit i Thailand? Att hon då föreslår summan 20 000 Baht känns för säkert helt logiskt för dem och att du föreslår 5 000 Baht uppfattas säkert också helt logiskt som snålt av dem.

Gör det så enkelt du kan för dig själv. Gå igenom er gemensamma ekonomi och bestäm sedan tillsammans hur mycket ni har råd att skicka. Men en inkomst och resor varje år till Thailand (?) förstår säkert hon också hur mycket ni har råd med. Min erfarenhet är att thailändskor har minst lika gott ekonomiskt sinne som svenskar - bara de vet förutsättningarna.

Lycka till - för jag förstår att det inte är helt lätt!

/Krille

Så nu har modsen varit framme och raderat i tråden med! Om ni orka ta bort inlägg från tråden kan ni väl göra er besväret att tala om det med!?

Fan va trött man blir ibland!

Mina svärföräldrar är fattiga farmare utanför Buri Ram.

Jag sponsrar sporadiskt vid behov enligt min och min frus bedömning.

I år har det blivit 4000 Baht till svärmor för läkarebehandling på annan ort samt 12 000 Baht till fruns systerdotter för uppstart till ett ganska stort tandjobb för en senare tandställning (totalt blir det ca 40 000 Baht över 2-3 år).

Aldrig under dessa 8 åren vi har varit gifta har det frågats om farangpengar. Alla pengagåvor är och har varit på mitt och min frus övervägda initiativ.

Jag tror att reguljära pengagåvor t ex månadsvis delvis kan "förlama" egna insatser för att tjäna till uppehället och att det kan gå onödig inflation i pengars värde.

Jag tror och hoppas att min frus familj har fått en viss trygghetskänsla i att svärsonen finns där i bakgrunden om något oväntat skulle hända och att detta räcker för dem.

Så nu har modsen varit framme och raderat i tråden med! Om ni orka ta bort inlägg från tråden kan ni väl göra er besväret att tala om det med!?

Fan va trött man blir ibland!

Putte45 skriver:

Hur mycket kan vara lämpligt?

Det ska ju som sagt vara varje månad under längre tid.

Dom lever extremt torftigt med egen odling av ris o div grönsaker på en areal av 3 rai mark.

Bor i ett halvfärdigt hus..

Det tråkiga är ju att jag redan fått erfara pengahungern från svärmor och att oavsett summan

av pengar som tillförs deras hushåll har pengarna endast gått till skräp konsumtion eller till nåt utanför hushållet.

* * * * * *

Svar från SN.

Det man kan läsa här ovan i kursiv stil är den information som trådskaparen har meddelat oss,

och därefter har åtskilliga här på forumet svarat efter bästa förmåga.

Det är ju ett specifikt fall som berörs där de som svarar bara har en knapphändig information att gå på.

Många av de som svarar trådskaparen har då kommit fram till att 5000 bath bör räcka för ”nödvändigheter” i det berörda fallet.

Det finns väl inget generaliserande i denna uppmaning, tycker jag?

Utifrån den knapphändiga informationen får man förmoda att svärföräldrarna är enkla småbrukarbönder och

att de under större delen av sitt liv har levt i ett torftigt boende utan att det har skett några större förbättringar

i levnadstanden - från tiden då de var unga fram tills tiden nu när de är gamla.

”Status Quo” tycks råda vad det gäller utveckling med andra ord.

Följdfrågan som tredje part (den involverade farangen) då bör ställa sig är:

”- Varför har en positiv social och ekonomisk utveckling uteblivit i denna familj?”.

Det kan bero på olika saker som exempelvis ,

”otur”, ”slarv”, ”lathet”, ”sjukdom”, ”alkoholism”, spelmissbruk”, ”analfabetism” eller också

beror det magra resultatet på att svärföräldrarna har blivit lurade och utnyttjade av de där infernaliskt giriga thaikineserna?

Eller är det helt bara så att det är de onda andarna har gjort livet surt för dem?

(Kanske Putte ska börja med att köpa svärföräldrarna ett nytt och bättre andehus?)

Dock ska det sägas att trådskaparen redan i första inlägget gav oss på forumet en klar hint om svärföräldrarnas karaktärsdrag.

Han meddelade oss att de enligt honom är ekonomiskt slarviga av sig.

Detta eftersom svärföräldrarna vid tidigare tillfällen har valt att spendera hans ekonomiska gåvor

på inköp av ”skräp konsumtion” och på saker som inte tillfaller hushållet.

Skall Putte känna sig manad att underblåsa detta slarviga beteende via fler och kanske även större penninggåvor?

NEJ - Själv säger jag klart Nej till någon utökad generositet, speciellt innan korten har lagts på bordet.

Jag tycker att Putte i samförstånd med sin hustru ska dra upp klara riktlinjer för vad de nedsända kronorna

skall användas till och vad som är ”nödvändigheter” och vad som är ”onyttigheter” enligt Putte och hans frus tankesätt.

Sköter sedan svärföräldrarna denna överenskommelse och får ordning på sin ekonomi

så bör ju detta beteende även vara ett incitament till att Putte och hans fru vill utöka hjälpen till svärföräldrarna i framtiden.

Kanske kan de då börja med att rusta upp den nu torftiga bostaden.

Men Putte45 och hans fru måste börja med att styra upp saker och ting i rätt ände innan de öppnar plånboken på vid gavel,

samt att de tydligt förklarar för svärföräldrarna att ett ekonomiskt bistånd sker utifrån deras regler och

inte utifrån svärföräldrarnas nyckfulla spenderiver.

Piska och morot, ordning och reda, skall gälla med andra ord.

Lycka till Putte45

SN