Har varit lite dålig på att lägga in bildberättelser här på mpr trots att jag egentligen har hur mycket material som helst att välja från. Men antar att det beror på den stora tidsåtgång som krävs för dylika trådar och det är oftast svårt att låsa sig så lång tid som det tar när man som vi har barn som väldigt ofta behöver uppmärksamhet. Är ju lite besvärligt att skriva om man då och då måste avbryta för att röra ihop lite mat, bygga lego, byta blöja eller något annat.
Men nu tänkte jag i alla fall göra ett försök att visa en liten ministory från denna helg som handlar om när frugans gamla klasskompis Su kom på besök.
Börjar med att visa det gamla klassfotot från Rajabaht Surin. Su är tjejen som sitter tvåa från vänster i mittenraden, snett ovanför min fru som har oranga blommor i håret.
Su bor numer i Holland med sin kille Ron som hon träffade för många år sedan på Phi Phi Island där hon jobbade på ett Spa och där även vi träffade henne senast, någon gång 2003.
Ron själv hade en liten bungalowby, som han dessutom höll på att bygga ut, på Koh Lanta när tsunamin svepte in, förstörde allt och tog minsta pinal han ägde och hade.
- Jag hade inte ens ett par skor utan bara en t-shirt och shortsen kvar, berättar han själv. Vid det tillfället tog Su hand om Ron, gav han mat, husrum och pengar tills han kom på fötter igen och lyckades ta sig tillbaka till Holland för att försöka bygga upp ett nytt liv. Su följde med och bor alltså numer i Holland samt pratar språket flytande.
Nu några år senare så har Ron ett jobb som för honom till olika delar av Europa och just nu är han på ett några månader långt jobb i Sverige. Och eftersom det bara var 25 mils körning till oss så passade dom på att i helgen förbi en sväng vilket förstås var trevligt.
Ron, som jag träffade för första gången, visade sig vara en väldigt spontan och trevlig man och att Su var detsamma visste vi ju redan från Surin. 
Lite hemgjord nudelsoppa (koitio) passar förstås alldeles utmärkt bra som lunchreunion.
Su och Ron stannade en natt och jag och Ron drack lite öl och whiskey på fredagkvällen men från det kalaset har jag inga bilder. Men på lördag så passade vi däremot på att åka ut till den spelmansstämma som passande nog hölls bara 5-10 min bilresa hemifrån.
Kul att få chansen att visa lite traditionell svensk kultur till holländarna som också tyckte upplevelsen var bra.
Vädret var inte det allra bästa tyvärr, men med tanke på hur det sett ut i andra delar av landet samma dag så var det i alla fall hyfsat och utan regn. Och när det är mulet är det åtminstone ett perfekt, mjukt, fotoljus till skillnad mot när solen skiner.
Så bilderna härefter är uteslutande från närområdet vid denna lilla minispelmansstämma.
För att delge lite av stämningen med både ljud och bild så satte jag ihop några få sekunder film som Ron tog med sin kamera.
Många unga flickor med fioler i händerna, Lampeniuseffekten?
Men det viktigaste var ju inte musiken utan att umgås leka och ha kul. Något som grabben hade fullt upp med.
Hos fåren ovan var björnen på besök några ggr förra året och efter varje gång gick det att räkna in ett får mindre. Få se hur dom klarar sig denna sommar, en björn syntes nämligen jaga en haltande älg över golfbanan intill förra veckan.
Men lek är inte bara för små barn.
Den lokala rätten palt med lingon uppskattades väl sisådär. 
Su passade även på att med lite typiskt thailändskt beräknande slughet lägga krokben för svenska små töser. Dom skall minsan redan från början lära sig vilket lands kvinnor som står högst på skalan.
På ett litet stenutsprång från 1400-tals kyrkan fick minstingen lite behövlig samt smaklig tissemjölk.
Några foton att ta med sig hem till Holland skulle givetvis tas.
Och här följer några av bilderna vi tömde över från Rons kamera innan dom återvände hem.
Glass och Cola på samma gång, vilken drömlunch.
Och som avslutning ett par av dom sällsynta bilderna på antilinslusen själv.
Kyrksalen var tyvärr upptagen med en vigsel just då och den cermonin ville vi förstås inte störa genom att bryskt stövla in.
Ja det var allt, nu är det hög tid att gå ut med grabben och låta han springa av sig lite av överskottsångan.
Hmm, påminner mig om att det börjar bli dags att släpa sig iväg med kärestan på någon "kulturell" tillställning igen. Det är lätt att glömma bort hur vackert i sin enkelhet det kan vara bara runt husknuten, när man alltid har blicken fäst i horisonten 
