Jag har just läst igenom ett längre inlägg hos Stickman, varning för lång text på engelska:
http://www.stickmanweekly.com/ReadersSubmissions2009/reader5339.htm
Författaren framför en hel del intressant och tänkvärd kritik mot Thailand och thailändare. Bland annat att thailändare undviker att kritisera sina medmänniskor i närheten. Till exempel så skulle man inte gnälla om grannen väljer att spela musik på hög volym mitt i natten. Då förlorar alla parter ansikte... Min begränsade erfarenhet av Thailand gör mig benägen att hålla med.
Men så observerar jag då fru Chang i vår lägenhet i Göteborg. Hon lagar ofta till som tam i vårt kök, och att stå och bånka med morteln på köksbänken tycker hon låter för mycket. Så morteln flyttas ner på golvet. Ändå frågar hon mig för femtielfte gången om hon stör grannarna med detta bånkande.
Min inställning är ju att så länge klockan är innan 23.00 och det inte är något långvarigt oljud så är det inget att bekymra sig om. Dessutom är det inte någon granne som klagat. Likväl bekymrar hon sig om detta nästan varje gång. Detta hänger ju inte ihop med att thailändare skulle strunta i om andra störs av deras oljud?
Kan det vara så att fru Chang noterat den relativa tystnaden i Sverige (åtminstone jämfört med Thailand), och känner behov av att anpassa sig? Tror inte hon skulle oroa sig så mycket i Thailand.
Vad är era erfarenheter?
Herr Chang har talat.
