Språkligheter.

Denna resan blev på ett vis lite jobbig.
Jag är jättenöjd med resan som sådan, och med mina thailändska värdar.
Jag är faktiskt lyckligt lottad och kommer ner till thailändare som tycks bry sig om mig, och planerar olika aktiviteter o.s.v.
Lilla sötnosen har ju gått engelskakurs så att vi ska kunna förstå varandra, och hennes vän Jum förstår det mesta.
Problemet är att jag kanske inte alltid förstår hennes uttal, men det är ju en bagatell i sammanhanget.

Det jobbiga är när jag ger mig ut i själva samhället och ska försöka göra mig förstådd.
När jag är utomlands så brukar jag glädja mig åt att få gå ut och beställa English Breakfast.
Det är en perfekt början på en dag.
Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  
 

 "Uh, I ordered breakfast!", påpekar jag då för servitören.
 "Yes this is English breakfast tea!", upplyser han då mig om.
Jo det var säkert sant, men det var knappast en frukost.
Jag upplyste skrattande om detta, men sade att jag skulle dricka teet och sedan gå vidare.

Jag beslöt mig för att försöka få min English breakfast nästa, eller någon annan morgon.
Senare samma dag kom mina vänner och vi beslöt att gå och äta på Sizzlers restaurang som bjuder på en helt otrolig Buffé.
Jag plockade åt mig av salladerna och de varma rätterna som bl.a. innehåll spagetti.
I slutenden så skulle jag förse mig med bestick.
Där fanns bara skedar.

Jag stod där ett tag och funderade på hur jag skulle kunna få i mig det där med sked, men insåg att det inte skulle låta sig göras.
Jag gick till den som verkade tjänstgöra so hovmästare och bad om en "Fork!".
 "What folk?", blev svaret.

Jag försöker med teckenspråk.
Skärande rörelser med kniv och något slags stickande/spettsande rörelse med gaffel, men såg snabbt att det inte nådde fram.
Jag vinkade då med mig "Hovmästaren" till ett bord där en dam satt och åt med just en gaffel.

Hon hade förmodligen beställt en rätt från menyn och fått bestick från en servitör.
Andra bestick än de som tillhandahölls vid buffén. 

Jag pekade och sade "Look, that's a fork!".
Damen som satt och åt såg lite förvånad ut, och min vän Jum började se lite smått uppskrämd ut men Servitören/Hovmästeren sprang iallafall iväg och hittade en gaffel.
 

Är det inte liiite märkligt att man jobbar i en restaurang på en internationell turistort och inte vet vad en "Fork" är  för något?
 

Var och varannan restaurang i Pattaya har skyltar utanför att de har "breakfast", att då misslyckas med att hitta frukost i Pattaya är något av en bedrift måste jag säga  

14 minuter sedan, skrev Batting:

Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  

Du får väl göra som jag, knalla in på nåt av alla dom ställen som har en meny utanför där det både står på engelska vad för olika frukostar dom erbjuder samt även foton på dessa.

13 minuter sedan, skrev Fritz:

Du får väl göra som jag, knalla in på nåt av alla dom ställen som har en meny utanför där det både står på engelska vad för olika frukostar dom erbjuder samt även foton på dessa.

Blir lite Boa52 som inte hittar vad han vill ha på en hel dag/vecka/år anpassa dig till landet. Otroligt att inte hitta frukost i Pattaya.

79 baht.

Sailor inn soi 8

Ser att du inte fick bestick heller 😉

48 minuter sedan, skrev Batting:

Denna resan blev på ett vis lite jobbig.
Jag är jättenöjd med resan som sådan, och med mina thailändska värdar.
Jag är faktiskt lyckligt lottad och kommer ner till thailändare som tycks bry sig om mig, och planerar olika aktiviteter o.s.v.
Lilla sötnosen har ju gått engelskakurs så att vi ska kunna förstå varandra, och hennes vän Jum förstår det mesta.
Problemet är att jag kanske inte alltid förstår hennes uttal, men det är ju en bagatell i sammanhanget.

Det jobbiga är när jag ger mig ut i själva samhället och ska försöka göra mig förstådd.
När jag är utomlands så brukar jag glädja mig åt att få gå ut och beställa English Breakfast.
Det är en perfekt början på en dag.
Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  
 

 "Uh, I ordered breakfast!", påpekar jag då för servitören.
 "Yes this is English breakfast tea!", upplyser han då mig om.
Jo det var säkert sant, men det var knappast en frukost.
Jag upplyste skrattande om detta, men sade att jag skulle dricka teet och sedan gå vidare.

Jag beslöt mig för att försöka få min English breakfast nästa, eller någon annan morgon.
Senare samma dag kom mina vänner och vi beslöt att gå och äta på Sizzlers restaurang som bjuder på en helt otrolig Buffé.
Jag plockade åt mig av salladerna och de varma rätterna som bl.a. innehåll spagetti.
I slutenden så skulle jag förse mig med bestick.
Där fanns bara skedar.

Jag stod där ett tag och funderade på hur jag skulle kunna få i mig det där med sked, men insåg att det inte skulle låta sig göras.
Jag gick till den som verkade tjänstgöra so hovmästare och bad om en "Fork!".
 "What folk?", blev svaret.

Jag försöker med teckenspråk.
Skärande rörelser med kniv och något slags stickande/spettsande rörelse med gaffel, men såg snabbt att det inte nådde fram.
Jag vinkade då med mig "Hovmästaren" till ett bord där en dam satt och åt med just en gaffel.

Hon hade förmodligen beställt en rätt från menyn och fått bestick från en servitör.
Andra bestick än de som tillhandahölls vid buffén. 

Jag pekade och sade "Look, that's a fork!".
Damen som satt och åt såg lite förvånad ut, och min vän Jum började se lite smått uppskrämd ut men Servitören/Hovmästeren sprang iallafall iväg och hittade en gaffel.
 

Är det inte liiite märkligt att man jobbar i en restaurang på en internationell turistort och inte vet vad en "Fork" är  för något?
 

Var lite mer ödmjuk,så blir det bra. Gaffel på Thai heter som

1 timme sedan, skrev Batting:

Denna resan blev på ett vis lite jobbig.
Jag är jättenöjd med resan som sådan, och med mina thailändska värdar.
Jag är faktiskt lyckligt lottad och kommer ner till thailändare som tycks bry sig om mig, och planerar olika aktiviteter o.s.v.
Lilla sötnosen har ju gått engelskakurs så att vi ska kunna förstå varandra, och hennes vän Jum förstår det mesta.
Problemet är att jag kanske inte alltid förstår hennes uttal, men det är ju en bagatell i sammanhanget.

Det jobbiga är när jag ger mig ut i själva samhället och ska försöka göra mig förstådd.
När jag är utomlands så brukar jag glädja mig åt att få gå ut och beställa English Breakfast.
Det är en perfekt början på en dag.
Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  


Senare samma dag kom mina vänner och vi beslöt att gå och äta på Sizzlers restaurang som bjuder på en helt otrolig Buffé.
Jag plockade åt mig av salladerna och de varma rätterna som bl.a. innehåll spagetti.
I slutenden så skulle jag förse mig med bestick.
Där fanns bara skedar.

 

 

555  När jag besöker Pattaya äter jag på Sizzler flera gånger per vecka.

Vid salladsbaren har de endast skedar, som är avsedda för den fantastiskt goda tunasoppan som finns där.

Knivar och gafflar finns redan  i förväg i ett ställ  på alla borden.

Sizzler är ju en tysk restaurang, så dom vet att man äter med kniv och gaffel.

Förmodligen var du den förste som frågade efter gaffel, ting tong falang  555

11 minuter sedan, skrev ArneMorales:

555  När jag besöker Pattaya äter jag på Sizzler flera gånger per vecka.

Vid salladsbaren har de endast skedar, som är avsedda för den fantastiskt goda tunasoppan som finns där.

 

Knivar och gafflar finns redan  i förväg i ett ställ  på alla borden.

Sizzler är ju en tysk restaurang, så dom vet att man äter med kniv och gaffel.

 

Förmodligen var du den förste som frågade efter gaffel 555

Sizzler är ett fantastiskt koncept som jag skulle vilja ha till Sverige.
Det fanns inga bestick på borden, och till restaurangens försvar så ska det väl kanske påpekas att den låg i det nya Terminal 21, men ändå.

Denna resan blev på ett vis lite jobbig.
Jag är jättenöjd med resan som sådan, och med mina thailändska värdar.
Jag är faktiskt lyckligt lottad och kommer ner till thailändare som tycks bry sig om mig, och planerar olika aktiviteter o.s.v.
Lilla sötnosen har ju gått engelskakurs så att vi ska kunna förstå varandra, och hennes vän Jum förstår det mesta.
Problemet är att jag kanske inte alltid förstår hennes uttal, men det är ju en bagatell i sammanhanget.

Det jobbiga är när jag ger mig ut i själva samhället och ska försöka göra mig förstådd.
När jag är utomlands så brukar jag glädja mig åt att få gå ut och beställa English Breakfast.
Det är en perfekt början på en dag.
Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  
 
 "Uh, I ordered breakfast!", påpekar jag då för servitören.
 "Yes this is English breakfast tea!", upplyser han då mig om.
Jo det var säkert sant, men det var knappast en frukost.
Jag upplyste skrattande om detta, men sade att jag skulle dricka teet och sedan gå vidare.

Jag beslöt mig för att försöka få min English breakfast nästa, eller någon annan morgon.
Senare samma dag kom mina vänner och vi beslöt att gå och äta på Sizzlers restaurang som bjuder på en helt otrolig Buffé.
Jag plockade åt mig av salladerna och de varma rätterna som bl.a. innehåll spagetti.
I slutenden så skulle jag förse mig med bestick.
Där fanns bara skedar.

Jag stod där ett tag och funderade på hur jag skulle kunna få i mig det där med sked, men insåg att det inte skulle låta sig göras.
Jag gick till den som verkade tjänstgöra so hovmästare och bad om en "Fork!".
 "What folk?", blev svaret.

Jag försöker med teckenspråk.
Skärande rörelser med kniv och något slags stickande/spettsande rörelse med gaffel, men såg snabbt att det inte nådde fram.
Jag vinkade då med mig "Hovmästaren" till ett bord där en dam satt och åt med just en gaffel.

Hon hade förmodligen beställt en rätt från menyn och fått bestick från en servitör.
Andra bestick än de som tillhandahölls vid buffén. 

Jag pekade och sade "Look, that's a fork!".
Damen som satt och åt såg lite förvånad ut, och min vän Jum började se lite smått uppskrämd ut men Servitören/Hovmästeren sprang iallafall iväg och hittade en gaffel.
 
Är det inte liiite märkligt att man jobbar i en restaurang på en internationell turistort och inte vet vad en "Fork" är  för något?
 

5 minuter sedan, skrev wUThai:

Enda märkliga i denna historien är att du inte lyckas beställa en english breakfast!

Skickat från min ONEPLUS 6 via Tapatalk
 

Nja, tycker att det även var märkligt med att han inte fick sig en gaffel.

Knivar brukar det dock vara sämre med.

Inte ger de honom en extra gaffel när det finns knivar och gafflar  utställda på alla borden redan 555.

Sizzler är restauranger av hög kvalite. De skulle aldrig missa detta.

1 timme sedan, skrev Batting:

Denna resan blev på ett vis lite jobbig.
Jag är jättenöjd med resan som sådan, och med mina thailändska värdar.
Jag är faktiskt lyckligt lottad och kommer ner till thailändare som tycks bry sig om mig, och planerar olika aktiviteter o.s.v.
Lilla sötnosen har ju gått engelskakurs så att vi ska kunna förstå varandra, och hennes vän Jum förstår det mesta.
Problemet är att jag kanske inte alltid förstår hennes uttal, men det är ju en bagatell i sammanhanget.

Det jobbiga är när jag ger mig ut i själva samhället och ska försöka göra mig förstådd.
När jag är utomlands så brukar jag glädja mig åt att få gå ut och beställa English Breakfast.
Det är en perfekt början på en dag.
Så jag går ut där i Pattaya en tidig morgon och besteller just en English Breakfast.
Efter en kort väntan på min utvalda restaurang kommer servitören ut med en kopp te!  
 

 "Uh, I ordered breakfast!", påpekar jag då för servitören.
 "Yes this is English breakfast tea!", upplyser han då mig om.
Jo det var säkert sant, men det var knappast en frukost.
Jag upplyste skrattande om detta, men sade att jag skulle dricka teet och sedan gå vidare.

Jag beslöt mig för att försöka få min English breakfast nästa, eller någon annan morgon.
Senare samma dag kom mina vänner och vi beslöt att gå och äta på Sizzlers restaurang som bjuder på en helt otrolig Buffé.
Jag plockade åt mig av salladerna och de varma rätterna som bl.a. innehåll spagetti.
I slutenden så skulle jag förse mig med bestick.
Där fanns bara skedar.

Jag stod där ett tag och funderade på hur jag skulle kunna få i mig det där med sked, men insåg att det inte skulle låta sig göras.
Jag gick till den som verkade tjänstgöra so hovmästare och bad om en "Fork!".
 "What folk?", blev svaret.

Jag försöker med teckenspråk.
Skärande rörelser med kniv och något slags stickande/spettsande rörelse med gaffel, men såg snabbt att det inte nådde fram.
Jag vinkade då med mig "Hovmästaren" till ett bord där en dam satt och åt med just en gaffel.

Hon hade förmodligen beställt en rätt från menyn och fått bestick från en servitör.
Andra bestick än de som tillhandahölls vid buffén. 

Jag pekade och sade "Look, that's a fork!".
Damen som satt och åt såg lite förvånad ut, och min vän Jum började se lite smått uppskrämd ut men Servitören/Hovmästeren sprang iallafall iväg och hittade en gaffel.
 

Är det inte liiite märkligt att man jobbar i en restaurang på en internationell turistort och inte vet vad en "Fork" är  för något?
 

Det kan jag mycket väl tänka mig...

Nästa snubbeltråd uppstod när jag skulle inhandla solskydd på ett Apotek.
Jag letade runt lite, men hittade inget så jag frågade en expedit.
 "Hi I would like some sun protection."
Expediten vinkar med mig bort till en hylla och väljer ut en flaska att ge mig.
Jag tittar på flaskan, men känner liksom inte igen den.
Jag vänder och vrider på den, vad kan detta vara för fabrikat?
Sedan läser jag "Baby Schampo"!?

 "No, no, no, I wanted Sun Protection ... Sun Blocker!"
Hon ställde då tillbaka flaskan i hyllan och gav mig istället en liknande som stod i samma hylla.
Jag fattade då att hon inte förstod, men som en del Thailändare kunde hon inte erkänna detta utan visade bara iväg mig till random hylla.
Varför kan dom inte bara säga att de inte förstår?

Lilla Sötnosen gör ibland samma sak.
Jag kan ställa en fråga om något, och få ett svar om något helt annat.
Att säga att man inte vet, eller inte förstår är ju också ett svar har jag försökt förklara, men jag vet inte om det riktigt gått fram.

Fan "BabySchampo" var ju inte ens nära. 
Jag hittade till slut en flaska på egen hand.
En likadan som tullarna på Arlanda hade snott p.g.a. jag råkat slänga med det i handbagaget.

Sådär, nu var jag riggad, solskydd och badhandduk.
Jag hoppade på en sådan där BathBuss (eller vad det heter) till Jomtien.

Jag strosade runt lite och ville se om något förändrats under de fyra år som förflutit sedan jag var där sist.
Nja allt var ungefär som sist för utom att man höll på att lägga ut nya plattor på gångvägen ovanför stranden.
Lite längre bort på gångvägen hade man försökt att lite nödtorftigt laga det stora hålet som blivit efter ett ras på gångvägen.
Man hade väl i stort sätt bara fyllt igen med sand.

Till slut hyrde jag en solstol och lade mig för att lysna på en ljudbok.
Men jag blev hela tiden avbruten av karlar som frågade hur jag mådde, och var jag var ifrån, eller om jag kanske ville ha massage.
Jag började misstänka att jag lagt mig på fel sektion.
Till slut kom en norsk karl gående så där fjolligt tillbakalutat.
Han hade med sig en Thailändsk tonårspojke och lade sig i solstolarna bredvid min.

Jag lyssnade färdigt på ett kapittel i ljudboken, packade ihop, och tog en buss tillbaka till Pattaya!  


 

Grundfrågan i denna berättelsen är väl om jag som gäst i ett annat land ska lära mej deras språk eller om dom ska lära sig mitt språk.

Samma med kulturskillnader, ska jag lära mej deras kultur eller ska dom lära sej min kultur?

Kyparen kanske hade lärt sej både ryska och kinesiska men om man då som kund pratar svenska och engelska så blir det problem iallafall.

MVH

Nutteman