Var tvungen att ta en liten frågestund med frun om lån. Hon borde veta bättre än mig. 
Vi har tydligen två olika sorters lånehajar.
De vanliga som lånar ut endast till dem med säkerhet, såsom landpapper od.
Dessa tar några procents ränta i månaden.
Den andra ovanliga sorten är de ni pratar om.
Hos oss i Surin, säger frun att de tar 100% extra på kapitalet lånats samt 20% om dagen i ränta. Och om de inte får betalt så kan det gå illa, precis som ni skriver.
Hus töms, bilar beslagtas och fingrar bryts.
Men att någon skulle komma på besök hos oss för att någon annan inte lyckats betala tyckte hon var komiskt. Möjligen skulle hon känna ett egenvalt tvång att hjälpa till om det gäller en väldigt nära släkting.
Detta stämmer även med det jag hört under mina år i Thaland. Vi är i Phitsanuloke bekant med en tjej från södern som fungerar som ombud för något maffialiknande gäng ifrån södern. De tar hiskelig ränta, kanske inte de siffror du nämnt utan något lägre. Fast folk vet att om de lånar från dom så ligger de risigt till, så vi har aldrig hört någon som egentligen lånat av dom. Tjejen tyckte väl hur som helst att det skulle skapa en bra kontaktyta att bli bekant med frugan och att de skulle kunna värva några kunder via våran bekantskapskrets.
Det hela slutade med att tjejen för att finansiera sitt eget spelande, lånade pengar av oss och många flera. Hon låg förmodligen också back i redovisningen till "maffiatjomarna". Hon lämnade man och barn och drog iväg. Maken härstammade från Pitsanuloke och hade sina rötter där. Han stannade kvar och hade ett respektabelt jobb. Han hade skrivit under lånepapperen så därför stämde vi honom till rätten. Han förlorade och dömdes att betala 10000 i månaden till oss i ett år. Killen är trevlig och vi är fortfarande vänner. Han berättade att det var samma historia när de träffades när han jobbade i södra Thailand. Hon skötte utlåning till "maffian" men skaffade sig själv spelskulder så att de var tvungna att dra från södern upp till Pitsanuloke. Hans fru har berättat för honom att i värsta fall kunde de döda henne. Men så blev inte fallet, utan han jobbade och betalade tillbaka en del av vad hon förskingrat. Sedan fick hon fortsätta att försöka snärja kunder till denna "maffia". Den här gången gick inte så bra heller. Men något år efter det att hon rymt från maken och barnen levde hon fortfarande. Hennes mamma lever också uppe hos barnbarnen i Pitsanuloke. Hon åker ibland ner och hälsar på sin släkt i södern, men kommer upp till barnbarnen ganska fort igen.
De andra som hon lånat pengar av var lokala ockrare, ofta i anslutning till de svarta lokala och regionala nummerlotterierna. När hon försvann så satte de igång en stor cirkus för att ta reda på henne. Ibland dök det upp motorcycklister, oftast svartklädda, som inte visade ansiktet men frågade efter henne. Hennes man fick också många hotfulla besök. Ingen blev misshandlad men hotfullheten och budskapet de hade gick inte att ta fel på. Om mc killarna hörde till "maffian" eller de lokala ockrarna vet vi väl inte direkt. Men gissningsvis så var det "maffian", vi hade också besök av andra som ställde många frågor men inte var maskerade. Dessa antog vi var utsända från de lokala ockrarna.
Maken har kontakt med sin fd fru ibland. Men numera vet han inte riktigt var hon håller hus. Hon har inte sett barnen på riktigt många år nu, så att visst är hon rädd. Men om de skulle döda henne vet i tusan. Och om de är av värsta sorten lika så. Hur som helst så tror jag nog att det mestadels är mycket väsen och mindre ull. direkt ofarliga tror jag knappast att de är men de har väl ett rykte att leva upp till. Därför skulle jag väl inte bli förvånad om några brutna ben och krossande knässkålar visade sig. Men att något pannben blivit inslaget händer nog inte varje år.
Ockrarna i Pitsanuloke vill ha papper på marken innan de lånar ut, kan jag också nämna i förbifarten. Frugans syster har lånat av de flesta för att betala sina spelskulder, men det går att lura dom om man har deras förtroende. (Inte hur länge som helst heller). Fast sedan må man vara beredd att leva ett liv på annan ort. Systern börjar numera på att våga besöka hemmet, men bara korta stunder. Ingen i familjen har blivit hotad, deras pojke bor hemma fortfarande och går skolan. Mamman kommer hem korta stunder och hälsar på ibland, pappan bor hemma när han inte är borta och arbetar. Ockrarna har fortfarande papperna på marken där huset står. Vad som händer med den marken får väl framtiden utvisa. Ockrarna ville att vi skulle lösa in papperna men systern har blåst oss på de papperna en gång redan, så det får hon klara upp själv.