Av egen erfarenhet vet jag att det inte alls alltid är så roligt att flyga när man är liten, framför allt inte långa sträckor men mina föräldrar var väldigt noga med att i god tid börja prata om vad som är ok på ett flygplan och vad som inte är okay, kan tänka mig att mamma behövde den organisationen när hon flög till Saudi Arabien med fyra ungar 2,5,9 & 11 år gamla... Självklart var det svårt att få minstingen att förstå men det fattade ju vi andra också så att han fick mammas hela uppmärksamhet var ju helt rätt.
Jag tror att föräldrar som är vana resenärer har barn som reser smidigt, jag tror att de är tryggare och därmed något lugnare.
Har dock de senaste resorna upplevt dessa förbaskade curlingföräldrar som låter barnet styra över hela flyget, skriker tills det får som det vill och ångrar sig i nästa sekund för att skrika sig till något annat, barn typ 4 år och uppåt.
Sedan finns de föräldrar som uppenbarligen aldrig flugit och inte ens har försökt sätta sig in i vad barnet kan behöva... barn som inte får tillräckligt med vätska, som inte har en enda leksak med sig, barn som inte får ätit och där föräldrarna inte gör annat än att lyssna på ljudböcker, se på film och utan att prata med barnet trycker ner det i flygstolen så fort den lilla kroppen protesterar mot att sitta still.
Jag tror absolut att med lite planering så kan alla barnfamiljer flyga i lugn och ro men självklart kan det inträffa saker som man inte kan förutse till exempel sjukdomar.
Vet att jag själv vid 12 års ålder fick så ont i öronen vid en landning att jag skrek rakt ut för full hals tills vi hade stått på backen i ett par minuter. det gjorde så dj*skt ont att jag kunde inte styra mina impulser. är fortfarande livrädd för att råka ut för något liknande. rejält pinsamt.
Tror att det är viktigt att skilja på barn som lever i två världsdelar och "en svensk kärnfamilj" . inte bara när det gäller flygandet utan också hur barnen mår när de väl är på plats...
När det gäller fyllon så finns det ju olika sorter men de som blir aggressiva eller de som absolut skall bli bästis är skitjobbiga tycker jag men eftersom jag inte kan påverka varken vuxna eller barn ( förutom när jag tar mig tid att leka titt-ut en stund då och då) så ta jag mitt eget ansvar, öronproppar, hörlurar, tre miniflaskor vin och mina sömntabletter och ögonskydd så är jag helt borta för omvärlden mellan måltiderna. Ganska lagom... funkar väl dock bäst när man inte har mellanlandningar... den enda jag stör är maken som envisas att sitta vid fönstret och som får klättra över mig för att komma ut i gången 
Nej... jag har inte heller några barn! (men jag lånar så många jag kan så ofta jag kan)