Skrota national­sången!

Har ni kollat texten på den Thailänska då Har sett den en gång bara Tyckte den var väldigt störig

Tycker Offe

[size=1]Fänrik Ståls sägner /

Vårt land[/size]

(1848-1860) Author: Johan Ludvig Runeberg

Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,Än våra fäders jord.

Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär, En främling far oss stolt förbi;

Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär

Ett guldland dock det är. Vi älska våra strömmars brus

Och våra bäckars språng, Den mörka skogens dystra sus,

Vår stjärnenatt, vårt sommarljus, Allt, allt, vad här som syn, som sång

Vårt hjärta rört en gång. Här striddes våra fäders strid

Med tanke, svärd och plog, Här, här, i klar som mulen tid,

Med lycka hård, med lycka blid, Det finska folkets hjärta slog,

Här bars, vad det fördrog. Vem täljde väl de striders tal,

Som detta folk bestod, Då kriget röt från dal till dal,

Då frosten kom med hungerns kval, Vem mätte allt dess spillda blod

Och allt dess tålamod?

Och det var här, det blodet flöt, Ja, här för oss det var,

Och det var här, sin fröjd det njöt, Och det var här, sin suck det göt,

Det folk, som våra bördor bar Långt före våra dar. Här är oss ljuvt, här är oss gott,

Här är oss allt beskärt; Hur ödet kastar än vår lott,

Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt

Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land,

Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand

Och visa glatt på sjö och strand Och säga: se det landet där,

Vårt fosterland det är! Och fördes vi att bo i glans

Bland guldmoln i det blå, Och blev vårt liv en stjärnedans,

Där tår ej göts, där suck ej fanns, Till detta arma land ändå

Vår längtan skulle stå.

O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt,

Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land,

Var för din fattigdom ej skyggt, Var fritt, var glatt, var tryggt!

Din blomning, sluten än i knopp Skall mogna ur sitt tvång;

Se, ur vår kärlek skall gå opp. Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,

Och högre klinga skall en gång

Vår fosterländska sång.

[size=1]Fänrik Ståls sägner /

Vårt land[/size]

(1848-1860) Author: Johan Ludvig Runeberg

Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,Än våra fäders jord.

Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär, En främling far oss stolt förbi;

Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär

Ett guldland dock det är. Vi älska våra strömmars brus

Och våra bäckars språng, Den mörka skogens dystra sus,

Vår stjärnenatt, vårt sommarljus, Allt, allt, vad här som syn, som sång

Vårt hjärta rört en gång. Här striddes våra fäders strid

Med tanke, svärd och plog, Här, här, i klar som mulen tid,

Med lycka hård, med lycka blid, Det finska folkets hjärta slog,

Här bars, vad det fördrog. Vem täljde väl de striders tal,

Som detta folk bestod, Då kriget röt från dal till dal,

Då frosten kom med hungerns kval, Vem mätte allt dess spillda blod

Och allt dess tålamod?

Och det var här, det blodet flöt, Ja, här för oss det var,

Och det var här, sin fröjd det njöt, Och det var här, sin suck det göt,

Det folk, som våra bördor bar Långt före våra dar. Här är oss ljuvt, här är oss gott,

Här är oss allt beskärt; Hur ödet kastar än vår lott,

Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt

Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land,

Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand

Och visa glatt på sjö och strand Och säga: se det landet där,

Vårt fosterland det är! Och fördes vi att bo i glans

Bland guldmoln i det blå, Och blev vårt liv en stjärnedans,

Där tår ej göts, där suck ej fanns, Till detta arma land ändå

Vår längtan skulle stå.

O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt,

Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land,

Var för din fattigdom ej skyggt, Var fritt, var glatt, var tryggt!

Din blomning, sluten än i knopp Skall mogna ur sitt tvång;

Se, ur vår kärlek skall gå opp. Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,

Och högre klinga skall en gång

Vår fosterländska sång.

Japp... jag haur allt förblivit fattig

Jag vill helst leva tils jag dör knall och fall

[size=1]Fänrik Ståls sägner /

Vårt land[/size]

(1848-1860) Author: Johan Ludvig Runeberg

Vårt land, vårt land, vårt fosterland, Ljud högt, o dyra ord!

Ej lyfts en höjd mot himlens rand,Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,

Mer älskad än vår bygd i nord,Än våra fäders jord.

Vårt land är fattigt, skall så bli För den, som guld begär, En främling far oss stolt förbi;

Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär

Ett guldland dock det är. Vi älska våra strömmars brus

Och våra bäckars språng, Den mörka skogens dystra sus,

Vår stjärnenatt, vårt sommarljus, Allt, allt, vad här som syn, som sång

Vårt hjärta rört en gång. Här striddes våra fäders strid

Med tanke, svärd och plog, Här, här, i klar som mulen tid,

Med lycka hård, med lycka blid, Det finska folkets hjärta slog,

Här bars, vad det fördrog. Vem täljde väl de striders tal,

Som detta folk bestod, Då kriget röt från dal till dal,

Då frosten kom med hungerns kval, Vem mätte allt dess spillda blod

Och allt dess tålamod?

Och det var här, det blodet flöt, Ja, här för oss det var,

Och det var här, sin fröjd det njöt, Och det var här, sin suck det göt,

Det folk, som våra bördor bar Långt före våra dar. Här är oss ljuvt, här är oss gott,

Här är oss allt beskärt; Hur ödet kastar än vår lott,

Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt

Att hållas dyrt och kärt? Och här och här är detta land,

Vårt öga ser det här; Vi kunna sträcka ut vår hand

Och visa glatt på sjö och strand Och säga: se det landet där,

Vårt fosterland det är! Och fördes vi att bo i glans

Bland guldmoln i det blå, Och blev vårt liv en stjärnedans,

Där tår ej göts, där suck ej fanns, Till detta arma land ändå

Vår längtan skulle stå.

O land, du tusen sjöars land, Där sång och trohet byggt,

Där livets hav oss gett en strand, Vår forntids land, vår framtids land,

Var för din fattigdom ej skyggt, Var fritt, var glatt, var tryggt!

Din blomning, sluten än i knopp Skall mogna ur sitt tvång;

Se, ur vår kärlek skall gå opp. Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp,

Och högre klinga skall en gång

Vår fosterländska sång.

Nja det vart väl de tyska flygarässen som räddade Finland

Nja det vart väl de tyska flygarässen som räddade Finland

Runeberg dog 1860, kriget som syftas till är svensk-ryska kriget 1808-1809.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Finska_kriget

Hej Olas Victor

Jag trodde förts att svara mig men ikke Vet du något mer om tyska flygare i Finland Jag har aldrig hört något Det finns en bra film att Ladda ner från Iso hunt som heter vinterkriget ( Ej Okänd soldat ) Skriv SWESUB och leta

Hälsar Offe

Lägg ner skiten! Att ni orkar.

Den svenska nationalsången hyllar "förtryck" och "imperialism" och måste därför skrotas. Det kräver den tidigare SVT-journalisten Elisabet Höglund i dagens aftonbladet

Källa Aftonbladet.

Ha det

Man kan ändra texten, men inte skrota

Det är häxor som E-------d som fixar medlemstillströmningen till Svergiedemokraterna!

bra eller dåligt-----döm själv

born41

För vadå?

Kat-beroende?

Goat, lamb and camel diseases?

Water pipe addiction?

Renat, Explorer eller Absolut.

Minns nar jag vaxte upp!! Da avslutades alltid radiosandningarna pa kvallen med den svenska nationalsangen...Att texten inte ligger i tiden , faller val sig ganska naturligt..Men det ar val inte det saken det egentligen galler...Tror att manga av oss kanner att vi sakta men sakert haller pa att forlora var identitet var svenskhet nar stora forandringar sker i varat sammhalle.. Ska inte ge mig ut pa djupt vatten som kan ge upphov till rasistiska strommningar...men jag tror att manga med mig kanner en stor sorgsenhet over att sverige inte star att kanna igen langre, kanske da speciellt bland oss som varit oforsiktiga nog att bli lite aldre...MVH pensionaren