Det är nog dags att skapa en ny tråd om en annan resa nu - resa som ensamstående mamma med två barn på halv tid.
Läs det här med ensamstående mamma rätt nu!
Jag är nöjd med det, stolt med det och trivs bra med det.
Det är ingen smygreklam på att jag vill lämna detta fridfulla tillstånd.
:::
Det har varit en berg- och dalbana vissa stunder.
Men nu verkar det har lugnat sig lite - peppa peppa ta i trä!
:::
Vissa bilder har ni nog sett.
Jag har inte koll.
:::
Flyttade in till en egen lägenhet mitten av juni.
Eftersom man ska vara försiktig med pengar så såg min första soffa ut så här.
Och den funkade väldigt bra.
Jag hade ingen ambition på att skaffa en riktig soffa.
Jo - kanske lite. Om jag ska bjuda hem barnens kompisar någon gång. Vill ju inte riskera att barnen blir mobbade för det.
Själv gillar jag inte att följa andra bara för att slippa bli annorlunda.
Nu när jag har blivit så pass gammal (uchhh) så har jag nog vågat acceptera mer att jag är annorlunda.
Men när det gäller mina barn så har det alltid varit en svår balansgång mellan att lära dem att de är precis värda som de är, och att inte utmana ödet för att bli offer för mobbning.
Jag har jobbat på en skola en gång. Och där har vissa barn och vuxna varit taskigt behandlade ibland, tycker jag.
:::
Men så kom det en dag (egentligen fler dagar) som mina barn satte sig på flyttlådorna trots min "fina hemgjorda thaisoffa - med Ikeaklädsel".
Då insåg jag att det nog var dags att skaffa en riktig soffa.
Barnen har trots sitt halva thaiblod inte lärt sig att sitta på golvet.
Visst sitter de på golvet i större utsträckning än svenska barn. Men det räcker tydligen inte att de ska känna sig att det bekvämaste sättet är att sitta på golvet.
:::
Så fort som sjutton skaffade jag mig en soffa.
Nu tjatar jag mycket om soffa eftersom det är så stort för mig.
Det är första gången i hela mitt liv som jag lägger ned så mycket pengar i något som jag egentligen inte tycker att jag behöver.
Så för att slippa tjata med barnen lägger jag filtar som jag har fått av goda vänner över den för att slippa mat och annat på soffan.
Det underlättar mycket, kan jag säga.
Tills den dagen Liam körde Facetime med mig från sin pappas hem och han såg att soffan var helt svart när han inte var hemma hos mamma.
"Varför är soffan svart?", frågade Liam hysteriskt.
Han blev helt knäckt nästan - att soffan inte hade den klädsel han var van vid.
:::
I skrivande stunden kommer jag på att ... just det... jag är egentligen inte så förtjust i djurmönster.
Men jag var så inne på att skydda soffan från mina barns fingrar så allting som kunde vara skydd var perfekt.
Men jag tror att jag ska skriva till tomten att jag önskar mig svarta/röda filtar till jul.
:::
Faster var på besök.
Och hon är riktigt bra på att "slappna av och vila" - en förmåga som jag har tappat sen jag har bott här ett tag.
:::
Jag har lärt mig på senare år att inte vara rädd för att be om hjälp.
Så nu håller min bror på att hjälpa mig med gardin.
Så kass är jag på inredning så jag hellre ta hjälp av en thailändsk man än att försöka själv.
Det är med gardiner är verkligen inte jag.
Jag vill se ut. Jag gillar inte lugg. Och på samma sätt som jag tycker luggen är störande för synen tycker jag om gardiner.
Men nu när jag är ensam kvinna och även ensam invandrare på typ 1 km radie så måste jag försöka anpassa mig lite.
Jag försöker bete mig lite mer svensk genom gardiner.
Det sa jag också till min svenska mamma.
Och hon sa som jag kanske hade nämnt här tidigare att hon inte hade någon gardin heller.
Då sa jag "Men du är ju redan svenska och behöver inte försöka bli det".
Så nu har jag skaffat gardiner.
Och det blev faktiskt fint.
Jag är väldigt nöjd.
Och i och med det här med att något som jag är emot från början överraskar mig så mycket positivt har jag lärt mig att vara lite mer öppen.
:::
Och tidigare hade jag inte heller tyckt att man behöver tavlor.
Men sen så blev jag riktigt glad och nöjd med de här billiga Ikea tavlor på rea.
Då insåg jag för första gången om varför folk har tavlor hemma hos sig.
I samband med att jag fick upp tavlorna med hjälp av goda vänner började jag också känna att detta är ett HEM.
Jag kände mig så stolt "Första gången jag får till ett HEM är det först när jag bor SJÄLV".
Banken äger stor del av mitt "hus" men jag och barnen äger hela mitt HEM. 
Skön känsla.
:::
Det här med gröna färgen är speciellt för mig.
Hela min universitetstiden sa jag alltid att jag "hatade grönt".
Men sen så visade det att nästan allting som jag gillade var grönt.
Hmm
Jag hade nog väldigt mycket dåligt självkännedom.
Men som tur var - så har jag bättre självkännedom nu när jag är stor och stark (och vacker 555). Ordet i parentesen är min nyaste självkännedom som jag har fått lära mig av Fru och Herr Vax. 555
(Bara jag får styr på mitt risiga hår.)
:::
Två av de viktigaste brev i mitt liv.
Ett från min pappa.
Och ett från min bästa ungdomskompis.
:::
En sån här växt var mycket populär då jag levde ihop med mitt första ex (på den orten, kanske).
Sen dess har jag alltid velat ha en sån fin växt.
Jag gillar den.
Enkel, tålig, fin på sitt grova sätt och är orädd.
Blev så glad när jag första gången såg den på Hemköp efter att jag har flyttat ut.
:::
Vi ska ha fest...
Så det är bäst att sätta igång med städning. he he he
Skojar bara. Den här bilden var tagen långt innan festen.
Och den luftmadrassen av oss många goda skratt under festen.
Det kan Husse, Lynn och de andra berätta om.
Jag har den för syns skull bara.
För jag sover i barnens rum.
Det bästa jag vet som barn är att somna i bredvid min farmor, mamma eller vilken vuxen som helst.
Mamma drog dock med att i faranglandet så sover alla barn själva.
Och fick jag lära mig att sova själv hos mamma när jag var åtta år, om jag minns rätt.
Det var inte kul. Jag var skiträdd.
Men men...
Nu när jag har bott i faranglandet ett tag och sett en hel del så vågar jag gå min egen väg när det gäller sänggången.
Jag tycker att det bästa att avsluta dagen med är väl att somna i mammas värme och vakna i mammas värme.
När de blir äldre kommer de nog att själva köra ut mig från sovrummet.
:::
Då är det kanske dags för en ny värmekälla för min del. 555
:::
