Baa!
Japp!
Har faktiskt vissa planer på att återvända i november och jobba ett tag igen som engelsklärare.
En betydligt skönare och vänligare stämning normalt sett ute på thailändska skolor. Inte den medvetna förstörelselusta som finns hos många svenska elever.
Visst är thailändska barn högljudda, men vilka barn är inte det?
Den biten kan man lätt klara av.
Det är svårare med de ständiga konflikter, tjafs och bråk som finns på svenska skolor där mobbing och pennalism nästan blivit ett grundbegrepp.
Jag har ofta funderat på skillnaden mellan barn i ex Thailand och Sverige. Varifrån kommer denna medvetna glädje att såra andra och göra dem ledsna som finns hos många barn i Sverige?
Det måste ju vara så att barnen tar efter sina föräldrars beteenden från hemmet och i andra sammanhang.
Jag minns när jag kom tillbaka från Thailand efter att ha varit där i tre år i sträck. Hur stöddiga och oödmjuka jag fann många svenskar vara.
Nästan chockartat att höra hur folk gapade och skrek på varandra, kallade varandra för idi*ter o andra trevliga epitet.
Kanske inte så konstigt att många svenska barn saknar ödmjukhet och sanuk i livet.
BTT