Skola i Thailand

https://www.expressen.se/nyheter/svensken-driver-lyxskola-i--Thailand-som-lundsberg/

Bangkok. Kim Andersson, 52, adopterades som bebis från ett barnhem i Thailand av klädkoncernen Axelssons ägare – och växte upp i Katrineholm.

I dag driver ”The Golden Child” en internationell skola i Thailand som växer rekordsnabbt, och har själv adopterat en son. 

– Skolan kostar som Lundsberg, ungefär.

Efter en tid som anställd på en annan privatskola startade Kim Andersson det egna skolföretaget Elate, med center både i Hua Hin och Bangkok. 

Undervisningen är på engelska och alla lektioner livesänds över nätet och kan också ses i efterhand. 

Första terminen hade skolan 16 elever som betalade 200 000 kronor var. 

– Skolan kostar som Lundsberg, ungefär, säger Kim. 

I år arrangeras sommarkurser – och antalet platser är redan slut. Samtidigt samarbetar Elate med andra skolor, bland annat i Phuket. Kim Andersson har också fått frågan om att öppna upp en filial i Australien. 

Eleverna får sina uppgifter via skolans hemsida, och kan lösa dem när de vill. 

– Men när barnen får göra saker när de vill, då gör de dem direkt, hävdar Kim.

Lokalerna ligger centralt i både Bangkok och Hua Hin, datorerna är nya och bra, tekniken den senaste. 

Eleverna är både thailändare och utländska. Och skolan växer snabbt. 

Adopterades som bebis

Men hur hamnade den svenska klädkoncernen Axelssons arvtagare här?

Vi tar det från början.

Kim Andersson var åtta månader gammal när entreprenörsparet Barbro och Lars Andersson 1971 kom till det katolska barnhemmet i provinsen Ubon Ratchathani i nordöstra Thailand, på gränsen mot Laos. 

De älskade Asien – och hade också många av sina affärer där, kläderna som såldes i Axelssons butiker tillverkades och köptes därifrån – och de hade sedan tidigare adopterat från både Thailand och Filippinerna. 

– De tog tåget till barnhemmet och träffade en massa barn. Men så såg pappa mig och pekade: Ungen med de där ögonen vill jag ha, sa han. Och det var jag. 

Kläderna som såldes i Axelssons butiker tillverkades och köptes i Thailand.

Det falska thailändska passet tillverkades av en vän till familjen – 20 minuter tog det efter en snabb fotografering – och sen var de på väg till Sverige. 

Det kända företagarparet i Katrineholm adopterade senare ytterligare två barn, totalt fem. 

– När någon i Ubon behövde hjälp så åkte de dit, säger Kim Andersson i dag. 

Paret köpte också en villa i turistorten Hua Hin.

Mötte sin biologiska mamma

Som vuxen ville Kim Andersson veta mer om sitt ursprung och efterlyste sin mamma via barnhemmet. En tid senare, halv fyra på morgonen, kom samtalet: 

– Vi har hittat din mamma!

Tre dagar senare var den nyblivna 40-åringen på väg till Thailand för att träffa sin biologiska mamma. 

– Det första tanten gör är att vrida på mina armar. Hon tittar på min armbåge, sedan säger hon: Det här är rätt unge.

Hon hittade födelsemärket. 

Kim Andersson fick veta att pappan dött, och att mamman skickat den nyfödda bebisen med taxi till barnhemmet. Navelsträngen låg begravd vid grannhuset. 

På barnhemmet möter Kim Andersson nunnan som jobbade på den tiden. 

Och smeknamnet ”The Golden Child” får sin förklaring. Efter mötet med mamman överöstes Kim Andersson med presenter och blommor. 

– Traditionen säger att om man ger gåvor till den som har tur så kan man själv få tur. 

Moder Felicia tog emot nyfödda Kim Andersson (till höger) som besökte barnhemmet på nytt med sin adoptivson Jonathan.

Hemma i Sverige igen jobbade Kim för mammas och pappas företag, precis som syskonen. Men extraknäcken avlöste också varandra: undersköterska, diskplockare på restauranger, gatsopare och lastbilschaufför.

Pengarna behövdes egentligen inte. Lönen och utdelningarna från Axelssons kläder räckte och blev över.

– Jag tog alla de här jobben som ingen ville ha i Sverige. Jag var ingen glidare. Min filosofi var: Har du möjligheten att ha det här livet, varför då inte hjälpa andra?

DNA-matchning ledde till nytt pass

Så småningom ville Kim ha tillbaka sin riktiga identitet – och byta ut det falska passet mot ett äkta. 

Den biologiska mammans blod matchade och myndigheterna godkände begäran.

– Jag är nog den enda som fått tillbaka mitt thai-ID via DNA, säger Kim i dag. 

I samma veva födde en av de thailändska kusinerna ett barn som skulle lämnas bort. I planen ingick inte att skaffa barn, men nu blev det ändå så. 

– Jag ringde mamma och pappa från Thailand och frågade: Vad säger ni om att få barnbarn?

Efter många om och men gick adoptionen igenom – trots att Kim var ensamstående. Och Jonathan fick en ny förälder. 

2012 lämnade de Sverige och flyttade till Thailand, mer eller mindre permanent. Då med äkta pass.

När Kim Andersson såg problemen med det thailändska skolsystemet startade han ett eget skolföretag. Då kunde sonen Jonathan plugga på fler språk än vad som erbjöds.

Året därpå, efter pappans död, började det gå utför för Axelssons kläder. På bara sex månader kollapsade företaget. 

– Jag förlorade ganska mycket pengar, medger Kim Andersson i dag. 

En ny karriär stakades ut:

Mäklare i Bangkok, eget företag, annonser på Facebook. De första lägenheterna såldes – och snart drog Kim Andersson in miljoner. 

Sen väntade jobb som Europachef på ett danskt företag som sålde larmutrustning – tills pandemin slog till. 

Samtidigt såg Kim Andersson problemen med det thailändska skolsystemet på nära håll. Sonen Jonathan vill plugga mer, och på fler språk, än vad som erbjöds. 

Sagt och gjort. Skolan startades. 

Och ”The Golden Child” hade hittat hem.

Fantastisk historia.

On 2023-04-01 at 15:40, skrev Wangthong:

Fantastisk historia.

Helt klart en fantastisk historia, och i det här fallet är nog berättelsen lite mer fantastisk än verkligheten. Någon ”lyxig internationell skola” är det nog inte utan snarare en i mängden av ”institut” (eller after school - schools) som lever på den lägre medelklassens berättigade rädsla att den thailändska skolan inte är tillräcklig.

Expressens nye Bangkokkorre verkar pumpa ut nya artiklar dagligen och då kan man förstå att bakgrundschecken ibland blir lidande. Dessutom är det ju synd att förstöra en feel-good berättelse med petitesser 😉

7 minuter sedan, skrev Atom:

Helt klart en fantastisk historia, och i det här fallet är nog berättelsen lite mer fantastisk än verkligheten. Någon ”lyxig internationell skola” är det nog inte utan snarare en i mängden av ”institut” (eller after school - schools) som lever på den lägre medelklassens berättigade rädsla att den thailändska skolan inte är tillräcklig.

 

Expressens nye Bangkokkorre verkar pumpa ut nya artiklar dagligen och då kan man förstå att bakgrundschecken ibland blir lidande. Dessutom är det ju synd att förstöra en feel-good berättelse med petitesser 😉

Som vanligt kastar jag ur mig två ord som ska beskriva hela historien. Ingen riktig analys där jag som dig går ner i detaljerna. När jag skrev dessa två ord menade jag hela historien som sådan. Orden "Lyxig internationell skola" värderade jag inte överhuvud taget. Tycker heller inte att det är någon mening. Förmodligen finns det ingen standard för vad som ska räknas som en sådan. En thailändare i medelklassen har nog inte samma åsikt som en diplomat från ett I-land. Förmodligen stämmer ej heller alla dessa åsikter ihop med dina åsikter i ämnet. Fast du har naturligtvis en mycket större erfarenhet i ämnet än vad jag har.  Som du skriver ska vi inte haka upp oss på petitesser. Expressen är väl knappast känt för att vara något större sanningsvittne med sansade rubriksättning.  

Vad jag egentligen menade är hela historien från barnhemmet till att idag driva en skola i Thailand. Att han jobbade med allt möjligt tycker jag också hör till mina två ord. Det är inte många som gör en sådan resa. Naturligtvis skulle jag utvecklat vad jag menade, istället för att bara skriva dessa båda ord. One liners ställer ofta till det, fast är enkla att slänga ur sig.  

1 minut sedan, skrev Wangthong:

Som vanligt kastar jag ur mig två ord som ska beskriva hela historien. Ingen riktig analys där jag som dig går ner i detaljerna. När jag skrev dessa två ord menade jag hela historien som sådan. Orden "Lyxig internationell skola" värderade jag inte överhuvud taget. Tycker heller inte att det är någon mening. Förmodligen finns det ingen standard för vad som ska räknas som en sådan. En thailändare i medelklassen har nog inte samma åsikt som en diplomat från ett I-land. Förmodligen stämmer ej heller alla dessa åsikter ihop med dina åsikter i ämnet. Fast du har naturligtvis en mycket större erfarenhet i ämnet än vad jag har.  Som du skriver ska vi inte haka upp oss på petitesser. Expressen är väl knappast känt för att vara något större sanningsvittne med sansade rubriksättning.  

 

Vad jag egentligen menade är hela historien från barnhemmet till att idag driva en skola i Thailand. Att han jobbade med allt möjligt tycker jag också hör till mina två ord. Det är inte många som gör en sådan resa. Naturligtvis skulle jag utvecklat vad jag menade, istället för att bara skriva dessa båda ord. One liners ställer ofta till det, fast är enkla att slänga ur sig.  

Mitt inlägg var absolut ingen kritik mot ditt inlägg. Jag tycker också att det var en fantastisk historia men då jag nyligen hörde talas om ”institutet” från en besviken in-law så gjorde jag en snabb googling.

Det är omöjligt att sätta sig in i allt men tycker nog att Expressenkorren, precis som jag, kunde lagt en minut på att googla; en korre har aningen mer ansvar än en forumskribent att kolla sina källor innan han trycker på ”publicera”.

1 timme sedan, skrev Atom:

Mitt inlägg var absolut ingen kritik mot ditt inlägg. Jag tycker också att det var en fantastisk historia men då jag nyligen hörde talas om ”institutet” från en besviken in-law så gjorde jag en snabb googling.

 

Det är omöjligt att sätta sig in i allt men tycker nog att Expressenkorren, precis som jag, kunde lagt en minut på att googla; en korre har aningen mer ansvar än en forumskribent att kolla sina källor innan han trycker på ”publicera”.

Tog det inte som kritik. Då hade du nog utvecklat den biten, du brukar vara tydlig i vad du menar. Jag tyckte bara att det var nog bra att förklara min "oneliner".

Jag vore egentligen förvånad om han lyckats med att starta en kvalitets skola. Utan större erfarenhet av utbildning och att driva skola så påstår jag att det är svårt att få alla pusselbitarna på plats. Att sedan få till det så att det blir bra och alla drar åt samma håll är ännu svårare. Antar att den biten kan vara lättare i Thailand än i Sverige. Ytterligare en försvårande faktor är att få till det med en stor del distansstudier.  

20 minuter sedan, skrev Wangthong:

Tog det inte som kritik. Då hade du nog utvecklat den biten, du brukar vara tydlig i vad du menar. Jag tyckte bara att det var nog bra att förklara min "oneliner".

 

Jag vore egentligen förvånad om han lyckats med att starta en kvalitets skola. Utan större erfarenhet av utbildning och att driva skola så påstår jag att det är svårt att få alla pusselbitarna på plats. Att sedan få till det så att det blir bra och alla drar åt samma håll är ännu svårare. Antar att den biten kan vara lättare i Thailand än i Sverige. Ytterligare en försvårande faktor är att få till det med en stor del distansstudier.  

Det var kanske onödigt av mig att kommentera men framförallt i Thailand är denna typ av kraftigt överdrivna, ibland närmast uppdiktade, berättelser alldeles för vanliga. Tidningen tjänar på det då de får en populär story och den intervjuade tjänar på det genom att bygga sitt varumärke. Ingen förlorar egentligen men det är säkert många som tänker ”varför är alla andra så lyckade” och det är kanske inte så bra. 
 

Jag vet inget om den här killen och han är säkert duktig. Så vitt jag förstår så är det dock inte ens en skola han startat utan ett ”institut” där föräldrar kan köpa hjälp i NO-ämnen för sina ungar. Inget fel i det, finns tusentals av dessa institut i Bangkok och andra städer, men det är väldigt långt från en ”lyxig internationell skola”.