Vi (Aht och jag) har haft många härliga år tillsammans, men tyvärr också två mindre härliga på slutet. Ordet "divorce" har på senare tid allt oftare fräst ur våra munnar.
Vårt hus har stått mer eller mindre tomt den senaste månaden och vi har bott på skilda håll - jag på hotell och Aht hos en väninna.
Det är inte lika enkelt att skilja sej i Thailand som det är i Sverige och jag har därför gått till advikat för att få hjälp. Här räcker det inte med att den ena vill skiljas sådär "rent allmänt". Om inte den ena parten vill, så godtages inte skilsmässan av myndigheterna såvida det inte finns starka, konkreta skäl som t ex fysiskt våld och en del annat.
Det finns två alternativa vägar att gå för att skiljas: 1. Vara överens om att skiljas och hur tillgångarna skall fördelas (50/50 är praxis i Thailand) och sedan gå till Amphure. Detta förfarande går väldigt snabbt.
2. Den ena parten (som vill skiljas) stämmer den andra och ärendet går till domstol. Detta förfarande kan ta upp till ett år innan dom faller.
Efter många samtal med Aht och efter flera besök hos advokatfirman var det dags att ta det dramatiska beslutet att skriva mitt namn på ett papper med många myndighetsstämplar (TiT) som skulle betyda stämning och domstolsförhandlingar. För detta skulle advokatfirman ha 100 000 Baht förutom de 10 000 jag redan hade betalt. Det var väl ok, men ett års väntan tyckte jag inte om.
Ett stort och viktigt beslut alltså. Aht hade tidigare vägrat att följa med mej till advokaten, men nu lyckades jag med hjälp av hennes väninna övertala henne att följa med.
Vi, Aht, hennes väninna och jag, anlände till advokatfirman igår em och tog plats i mötesrummet tillsammans med tre från firman. Detta var alltså det första mötet mellan Aht och advokaterna.
De redogjorde på thai vad den thiländska lagen säger, samt drog ett sammandrag av mötena mellan mej och advokaterna (korten på bordet med min tillåtelse). Mitt i all denna thaisvadan som följde fick jag korta redogörelser på engelska vad som sades.
Efter ca två timmar hade advokaterna fått en bild av Aht och mej och hela situationen och deras bedömning var att vi borde inte alls skilja oss. Det stod helt klart för dem att vi fortfarande har mycket starka känslor för varandra. Därmed tog en försoningsprocess vid, som slutade i tårar och kramar och ett allmänt "hejande" på oss.
Allt känns hur rätt och bra som helst nu.
Chefen på advokatfirman ville inte ha betalt för detta möte på nästan 4 timmar, så idag var jag där och överlämnade några blommor till dessa underbara människor som hjälpte Aht och mej att rädda äktenskapet och få oss att inse hur starka våra känslor är för varandra.
.gif.c1a0cd7426b0b1069dc20fe918ae5550.gif)
!
