Hej !
Tänkte jag skulle berätta lite om vad som har hänt så kanske det hjälper någon att inte göra samma misstag som de som jag gjort.
Började för några år sedan då jag hade egen byggfirma med 10 anställda i Stockholm.
Kände redan för 10 år sedan av mina knän som sedan blev sämre och sämre genom åren, jobbade dock på så gott jag kunde på slutet med hjälp av smärtstillande medel som blev flera och fler ju längre tiden gick.
Hade en läkare i Sthlm som endast skrev ut piller och sjukskrev mig, men det hjälpte inte att vara sjukskriven en vecka i taget för efter någon dag återkom smärtorna. Efter att ha ätit smärtstillande åtskilliga år fick jag även problem med magen (magkatarr som sedan visade sig vara kronisk).
Hade även redan då haft problem med en hand efter att ha jobbat mycket med vibrerande verktyg hade en nerv fastnat i armbågen vilket blev konstaterat genom att dom släppte på ström i nerven (ganska obehagligt) blev opererad två gånger utan resultat och någon tredje gång var inte möjligt då ärrbildningen bara skulle göra handen sämre.
Ledsnade totalt och tänkte ta ledigt ett år och bara vila för att se om besvären försvann, skänkte bort firman till min bror och reste till Thailand och kände att mina knän var bättre i värmen och efter ca. ett år kände jag mig så bra att jag tyckte jag kunde försöka att jobba igen.
Sökte och fick jobb på Svalbard, skulle få bra betalt låg skatt fri bostad mm. Så jag återvände till Sverige för att förbereda mig för avresan.
En vecka innan avresan satt jag i bilen på väg att hälsa på min mamma när det hände något konstigt, jag var helt klar i huvudet men kunde inte prata, blev bara en massa konstiga ljud när jag försökte.Blev ju ganska orolig men eftersom det var en lördag väntade jag till måndag innan jag uppsökte läkare, Han trodde det var en lättare hjärnblödning ock skrev remiss till skallröntgen och förbjöd mig att åka och jobba innan den var gjord vilket gjorde att jag fick lov att frånsäga mig Svalbardsjobbet.
Röntgen visade en färsk stroke och jag fick piller som jag måste ta livet ut.
Tog sedan kontakt med jobb nr. 2 som jag var erbjuden, var i Stavanger och skrev på ett kontrakt på 6 månader så länge som dom trodde jobbet skulle ta.
Gick bra till en början men sedan började besvären igen, jobbade ganska hårt och långa dagar och efter ett tag fick jag lov att börja med piller igen för att bara ta mig upp på morgonen.
Jobbet gick dock både fort och bra så vi var klara på 4,5 månader och jag åkte till Sverige igen med full lön 1,5 månader till utan att behöva jobba.
Väl hemma uppsökte jag en läkare som skickade mig för att röntga knäna och det visade på kraftig artros i båda knäna.
Du ska inte jobba sa läkaren du ska ha sjukersättning och så skrev han ett intyg som jag skickade till försäkringskassan tillsammans med ett intyg för sjukskrivning.
Två veckor senare fick jag ett brev där det stod att deras förtroendeläkare ansåg att jag skulle söka ett jobb där jag inte behövde använda benen..
Visade brevet för läkaren och han skakade på huvudet och skrev ett nytt intyg där det stod att jag även hade problem med händerna.
Skickade in även det brevet och en vecka senare fick jag tillbaka ett svar där deras läkare tyckte att jag skulle söka ett jobb där jag inte behövde använda händer och fötter. Fick även ett brev från försäkringskassan där dom meddelade att eftersom jag inte haft någon inkomst föregående år var jag inte berättigad till sjukpenning.
forts.följer