Självmord i Jomtien, min vän är död : del 4

Här kommer del 4

läs helst del 1-3 innan ni läser detta

Sjukhusvistelsen
May, en av Larsas thailändska vänner hade på morgonen hittat Larsa på golvet i en av de uthyrningslägenheter som låg ovanpå kontoret.
Här hade han försökt gömma sig och under natten drack han nästan ett helrör vodka för att sedan avsluta med nästan 200 sömntabletter.
När May hittade honom var han nästan blå i färgen och andades sporadiskt.

Ambulans tillkallades från Bangkok Pattaya hospital och han hamnade självklart direkt på intensivvårdsavdelningen.

När fru Vax och jag kom dit denna morgon så var redan KNIFETOWN och Ben där.

Prognosen var att han troligtvis skulle överleva, men risken var att han ådragit sig bestående hjärnskador på grund av de droger han ätit.
Vi kunde bara vänta och hoppas att allt skulle bli bra.

De höll honom nedsövd i ett par dygn och vi var alla oerhört nervösa för vad som skulle hända när han vaknade upp.

Eftersom Larsa hade en massa gäster i landet så fick jag, Knifetown och Ben försöka lösa detta. Jag vet inte hur Knifetown fixade det men allt det praktiska med att ta gäster till och från golfbanor, skicka hem och ta emot gäster löste han.

Ben som var i närmaste i chocktillstånd fick ansvar för att bevaka Larsa på sjukhuset.

Jag själv blev kassör och skötte att löpande betala sjukhuset, åka runt och betala greenfees och hotell för gästerna samt alla andra ekonomiska transaktioner i bolaget.
Gemensamt så bestämde vi att pengar skulle tas ur min plastpåse för dessa ändamål.

Larsa hade en mycket god vän som hette James och bodde i Sverige. Eftersom Larsa alltid lyssnat mycket på vad James sa så ringde vi till honom och frågade om han kunde tänka sig komma ner till Thailand.
Trots att James hade en nära anhörig som var mycket sjuk så kom han ner till Thailand nästkommande dag,

Efter ca 2 dygn vaknade Larsa, men under ytterligare några dygn var han så full av droger att han i stort sett inte var kontaktbar.
Ben och James satt på sjukhuset på heltid i stort sett.
Knifetown jobbade med gästerna typ 28 timmar per dygn och jag försökte sköta det ekonomiska i företaget.

Efter ca 5 dagar så vaknade Larsa plötsligt upp ur sin drogdvala och vi förstod snabbt att han inte hade fått några hjärnskador. Nu ville han omgående att vi skrev ut honom så att han kunde börja jobba igen.

Det blev nu en ca 2 veckors kamp att hålla Larsa kvar på sjukhuset. Han var oerhört idog i sitt tjat att bli utskriven och få återvända till jobbet.
Eftersom läkarna starkt avrådde från utskrivning då de först ville få igång en fungerande medicinering samt också ville kolla att alla organ fungerade som de skulle, så bestäde vi att han skulle vara kvar.

Efter ca 10 dagar var Larsa så arg på oss p.g.a. att vi höll honom på sjukhuset mot hans vilja att vi kände oss tvingade att göra något.
Vi hyrde en ambulans och 2 sköterskor som tog honom till kontoret i Jomtien där han fick vara några timmar.
Efter 14 dagar på sjukhus skrev han ut sig själv och vi kunde inte stoppa honom.

En lite dråplig episod hände när jag skulle betala sjukhusräkningen.

Notan var på ca. 170 000 baht och när jag tog upp pengarna ur min plånbok så föll ett medlemskort ur Pattaya sportsklubb ut.
Cashiern tog både pengarna och medlemskortet och försvann, jag fattade inte varför.
Det visade sig dock att man som medlem i denna klubb fick 10 % rabatt på sjukhusvistelser, detta hade vi ingen aning om.

Att det var mitt medlemskap var det ingen verkade bry sig om.

Försökskaninen
Under den första månaden ute från sjukhuset bodde James med Larsa i en lägenhet ovanför kontoret.
Fon hade nu tagit över huset och det stod nu till försäljning så det var bara att acceptera att hon var den juridiska ägaren.

James sov på soffan när Larsa sov i sängen, han satt utanför kontoret när Larsa jobbade och han åkte med Larsa till sjukhuset för kontroller i stort sett varje dag.

På sjukhuset gav de Larsa en massa ”antidepp” piller som första veckan gjorde honom så trött så han bara sov. De var tvungna att byta piller.
Sedan gav de Larsa piller så han inte kunde sova överhuvudtaget och de var tvungna och byta piller igen.
Rekordet kom när de gav Larsa 2 olika piller och efter nått dygn blev han hög som ett höghus. Han knallade omkring med ett sort ”smile” och fattade inte ett smack av vad som hände runtomkring honom.
James som är en riktig klippa slog upp pillren i nätversionen av svenska FASS och kunde där se att var och en av pillren verkligen var mycket vanligt förekommande medicinering vid deprisioner. Men han fann också att kombinationen av dessa 2 piller var omöjligt och att om de kombinerades så kunde detta leda till döden, typ.

Han ringde till läkaren och meddelade detta vilket innebar att de fick en ny tid för sjukhusbesök samma dag.
När de kom till sjukhuset var dock denne läkare sjukskriven och honom såg vi aldrig röken av igen.

Efter ca 4 veckor verkade Larsa vara ok, och medicineringen fungerade nu bra enligt både Larsa, James och sjukhuset.

James som hade bevakat Larsa dygnet runt var tvungen att åka hem till Sverige igen och vi andra oroades för vad som nu skulle hända. 

Happy happy
Nu kom en period där Larsa var så oerhört lycklig att han inte kunde sluta tala om detta för oss alla. 
Han tog hand om gästerna på ett extremt bra sätt och gick hela tiden omkring med ett stort smile på läpparna.

Förutom att han jobbade mycket så var han ute och festade, ja faktiskt i stort sett varje kväll eller rättare sagt natt.

Han började tala om framtiden igen och hade stora investeringsplaner.

Och affärerna de gick verkligen fantastiskt bra, pengarna formligen strömmade in.
Han köpte en ny Toyotabuss, den tredje bilen i firman.
Han kom överens med Condogroups ägare Håkan att han skulle driva golfservice på deras anläggning och han planerade till och med att starta en ”lyxbar” på soi Wellcome.

Han var som sagt en helt ny personlighet och mycket av detta berodde säkert på den medicinering han gick på. Vi vänner var dock glada över att han levde och verkade trivas med detta.

När gästerna slutade att komma och säsongen var över i slutet på april 2007 så hade Larsa fullt upp med sina nya affärsplaner och ett intensivt festande.

Han levde och trivdes enormt bra med att göra det.

Bakslag 2
Någon gång i början på maj omkom hans mor i Sverige.
Larsa bestämde sig för att åka hem till sin gamla hemstad och gå på begravningen.

Vad som riktigt hände denna enda vecka som han var i Sverige vet inte jag.

Han bodde hos James och umgicks uteslutande med honom.
Vid ett besök på hans gamla golfklubb blev han utskälld av en gammal kompis fru som ville påtala hur illa han hade betett sig mot sin gamla familj.

Ja han upptäckte denna vecka att gamla vänner nu vänt honom ryggen och dörren till Sverige hade slagit igen, eller rättare sagt det fanns ingen väg tillbaka till ett liv i hans gamla hemstad. Där var han körd och riktigt ökänd.

I slutet av denna vecka i Sverige bjöd han in till en liten fest på en restaurang.
Han ville träffa sina vänner från för och ha en kul kväll, i stort sett ingen kom.

Säsong 2007/2008
När Larsa kom tillbaka till Thailand igen var han inte lika speedad som innan han åkte.
Det tog honom hårt att inse att han inte hade något kvar att återvända till i Sverige om han ville göra detta i framtiden.
Ingen familj och ytterst få vänner.

Affärerna i Thailand gick dock bra och när säsongen startade igen i oktober 2007 var Larsa fullbokad. 
Han jobbade extremt mycket och festade en hel del också. 
Jag var själv ute med honom ibland och detta var faktiskt inte speciellt trevliga upplevelser. Han hade blivet elak och sa obetänksamma saker till allt och alla.

Jag vet att Jive (forummedlem här) och NoBuzz (forummedlem) var med och träffade honom ibland och även de uttryckte sin undran över vad detta var för en typ.

Jag och Larsa tappade under vintern 2007/2008 nästan helt kontakten och så gjorde även Ben och Larsa.
Nä, Larsa var återigen inne på den vägen där han helt skippade att umgås med de bofasta i Thailand och bara umgicks med sina gäster.

En sak som gjorde att han också undvek oss bofasta var att han träffat en ny tjej, men han skämdes för att visa upp henne för oss. Han som butterflyat en hel del hade fortfarande oerhörda fördomar om bardamer och att de inte var fina nog.

Den tjej han nu hängde ihop med hett Nui och ägde en liten bar på Walking Street.

Jag minns att han innan han presenterade henne för mig sa något typ, hon är heltatuerad och har säkert varit med hundratals killar, också så har hon silikonbröst.

Inte för att jag brydde mig om hennes kroppsmålningar eller historia och tjejen var både kul och trevlig när hon var nykter. 
När hon drack alkohol blev hon helt tokig och kunde ta sig för precis vad som helst.

När vi var ute gick vi under en period till denna bar och forum medlemmar såsom Tommy, Buzzen, Jive, Janne och Changen besökte denna bar och spelade pool med mig under säsongen 07/08.

Nåväl, Larsa jobbade, festade och träffade Nui. 

Fon
Fon hade efter det att Larsa försökte ta livet av sig ”nästan” slutat att jävlas med Larsa.

Hon ägde ju ett företag så hon skaffade sig ett kontor i Naklua och började göra egna affärer med golfturister. 

Bilen som hon hade tagit över användes i verksamheten och vad vi hörde gick affärerna mycket bra även för henne. Ingen skall ta ifrån Fon att hon var smart och visste hur man skulle göra gästerna nöjda.

Huset hade hon sålt för 2,9 miljoner baht och dessa pengar satt på banken.
Hon var således både en rik och framgångsrik kvinna och hennes nya pojkvän var dessutom en lite känd racerförare som körde någon typ av Formelbil på en Asiatisk Tour.

I januari 2008 stals företagsbilen utanför Fons kontor och återhittades 2 dagar senare helt demolerad i ett dike utanför Korat.
Bilen var försäkrad så detta skulle antagligen inte ha inneburit några problem om det inte hade varit för Fons halvbror. 
I bilen hittades nämligen också ett antal Jabba piller och utanför bilen satt en dyngrak halvbror och rökte. Ingen tvekan om vem som kört och heller ingen tvekan om vad försäkringsbolaget således tyckte.

Din bror stal inte bilen, nej du lånade ut den fast att du visste att han sålde droger och var alkoholist, nej Fon fick inga pengar för bilen. Det var dessutom nära att hon hade blivet medanklagad för droghandel men hon klarade sig med nöd och näppe från detta.

Hon försökte först stämma försäkringsbolaget men hennes advokat avrådde från detta då deras chanser att vinna var helt obefintliga.

Den nästan kände racerpojkvännen gjorde rätt bra ifrån sig på racerbanan, men detta hjälpte honom inte ekonomiskt. Nä den hjälpen stod Fon för och vipps så hade ca 500 000 baht investerats i ett racingstall som några veckor senare gick i konkurs.
Nåväl i april 2008 hade hon fortfarande kvar sitt framgångsrika företag och mer än 2 miljoner baht på banken. 

Den nästan kände racingpojkvännen var trotts konkursen kvar hos Fon och deltog nu i verksamheten med att ta hand om golfgäster. Man får väl anta att det gick rätt fort för dessa gäster att komma till golfbanan då han var företagets chaufför. 

Affärerna gick så bra så man bestämde sig för att köpa det townhouse där man drev verksamheten. I Naklua blir det ca 3 miljoner för ett townhouse med bra läge.
Sagt och gjort huset köptes men eftersom Fons pengar inte räckte till så var man också tvungen att låna ca 1 miljon av banken.
Fon var inte känd av banken, det var däremot pojkvännen och om han stod för huset så skulle lånet inte vara något problem, så blev det också.

2 veckor senare blev Fon utkastad från townhouset när det visade sig att racingpojkvännen redan var gift och hade två små barn och en fru som hemskt gärna ville bo i ett townhouse i Naklua.

Easy come, easy go.

Sommaren 2008
Larsa hade sina sista gäster för säsongen i slutet på april. Efter detta var det helt tyst och eftersom han inte hade någon kontakt med de vänner som bodde i Thailand längre, så var han helt ensam.

Min familj befann sig i Sverige hela sommaren och jag hade sporadisk kontakt med Larsa.

Larsas bror var nere i Thailand i augusti och när han kom tillbaka till Sverige så fick jag höra att Larsa var mycket deprimerad och det enda han gjorde var att titta på TV.

En restaurang ägarinna på soi Welcome fick gå och hämta Larsa i hans lägenhet så att han fick i sig lite mat. Om hon inte gjorde detta så åt han inget.

Avskedet
Min familj och jag kom tillbaka till Thailand den 1 september 2008.
Eftersom jag visste att Larsa mådde dåligt så ringde jag honom direkt jag kom ner.

Han sa sig vara upptagen och han skulle inte vara tillgänglig förrän den 4 september.

Torsdagen den 4 september åkte jag och fru Vax till hans kontor och där satt han.

Helt grå i ansiktet, när han fick se oss började han gråta och kom fram och kramade både mig och fru Vax, det hade han aldrig gjort innan.

Vi satt och talade med honom i någon timma och så småningom fick jag en känsla av att han tänkte försöka göra ett nytt försök att sluta sitt liv.
Jag frågade honom rätt ut och han sa att han inte orkade mer, men att han ännu hade saker att ta itu med.
Jag försökte intensivt att övertala honom om att vi gemensamt skulle åka till sjukhuset och lägga in honom, men han vägrade.
Vi bestämde att vi skulle träffas dagen därpå vid 12 tiden då han först hade ett läkarbesök att genomföra vid 10 tiden.

När vi gick ut på gatan följde han efter och innan jag klev in i bilen började Larsa gråta.
Han kom framtill mig och sa gråtande, ”förlåt mig för allt dumt jag gjort dig och fru vax”.

Jag kommer så väl ihåg vad jag sa, jag sa, "det är lugnt Larsa".

Han kramade fru vax och bad henne om ursäkt på engelska, hon blev helt likblek och grät.

Vi satte oss i bilen och åkte därifrån, efter ett tag så tittade fru vax på mig och jag sa till henne att jag är rädd för att detta är sista gången vi såg Larsa, hon trodde dock inte det.

Det var sista gången vi såg Larsa och mina sista ord till honom blev, ”det är lugnt Larsa”.
Detta är något jag kommer att ångra resten av mitt liv, ”det är lugnt Larsa”.

Fortsättning och avslutning kommer[/]

Gör Dig ingen onödig sorg, Broder. " Det är lugnt, Larsa" är inte något dåligt avslut, tvärtom. Ingen kan begära mer än vad Du gjort. " Skall då jag taga vara på min broder," frågar vem det nu var som frågade detta i bibeln, och om svaret är ja! Då har Du med råge tagit hand om Din broder. Mer förmår ingen.