Det tycker jag är en konkret exempel hur det oftast går till. Nu stämplas jag igen som bitter mm, och det är nog sant det med.
De alla storyn som jag hört, sett och läst om kan inte vara påhittade. Tyvärr har jag en egen histori med.
Tog tjejen till Sverige 2007 efter ca ett års sällskapande, betalade allt, boende, kurser i svenska (innan UT) mat, kläder
resor, tobak sprit Hon hade ju inga inkomster. 2009 blev jag sjuk, allvarligt sjuk, hon fick jobb hos en thairestaurang, men
jag fortsatte betala allt, hennes pengar skulle ju till hennes uppgifter, bla sk chair lottery som är vanligt bland thaitjejer i Sverige.
Hon betalade väl en 3 000 SEK i månaden till nån lurendrejare, visserligen fick hon återbetalning efter 6 mån med ca 30 000 SEK
men pengarna räckte inte till gemensam kassa. Den tiden var jag verkligen sjuk, orkade inte mer än att ligga på soffan och hade ingen
aning vad som var fel på mig, inte läkarna heller, infektionsvärden var skyhöga, ingen ork, svettades massvis på nätterna och mentalt
var det en hård tid också, särskild på grund av ovissheten.
Innan dess hade jag startat ett enskild bolag för henne för att sälja lite träskulpturer från Thailand (en bra bisnes förresten, rekommenderar)
men det blev så att jag skulle sälja, importera och sköta allt vis sidan av mitt vanliga jobb, kärde sopbil på den tiden, innan jag insjuknade.
Då fick man sluta med det också för orkar inte vara igång 18-20 timmar om dygnet. Till allt detta skulle man varit social o deltagit i alla deras fester
oavsett om det var arbetsdag dagen efter, till det ska tilläggas att jag dricker inte och ser inte nån nytta att umgås regelbundet med fulla människor
(inte vill jag moralisera eller fördöma, men valet är ju lätt eller hur) När hon fick jobb hos thairestaurang i MiddsommarKransen, vilken jävla thaitjej där
som ägare också, Pigge kanske känner hennes fd för han jobbar hos SAS som flygplans mekanikern, Det blev inget hemlagat mat efter det, utan hon skulle
jobba 16-18 tim varje dag och till råga vill hon att jag skulle hämta henne varje kväll kl 21.00 som jag gjorde ett tag. Mat fick jag hämta från kvarterskrogen.
Fast ofta hade hon med matlådor från jobbet och det är ju inget fel på det ifs.
Sen köpte jag ett gästhus i Pattaya, som jag skulle sitta i o hon skulle sköta annars, första året var jag där själv och inga problem mer än att systern skulle
bli chassier och som alltid är farangen bara dum och iväg, utom när det ska betalas. Hörde rykten från Sverige om andra män i mitt lägenhet, för brorsan
bodde ju mitt i på andra sidan gatan. Och hon åkte ju dit också när jag skulle hämta henne från jobbet en kväll när jag var i Sverige pga sjukhus vistelese.
Hör o häppna var det ett kääk som hon höll ihopp, men jag var inte heller nån söndagskolpojke så jag förlät och livet skulle ha sitt lila gång.
Andra året 2011-2012 kunde jag inte åka till Pattis pga behabndlingar, undersökningar mm om mitt sjukdom, så hon skulle dit o ta hand om busines, det gjorde
hon väl, hörde lite lösa rykten hur det sköttes, bråk med kunder, restaurangen stängt kl 18.00 på kvällen och ut till glada livet med personalen, som betalades
av gästhusets kassa. Nu senast igår har fd gäster sagt till mig att de undrade hur det skulle sluta, med stängt ställe på kvällarna, andra män, som hon sen tog till
Sverige efter att hon slängt mig ut från lägenheten. I gästhuset hade jag satsat 300 000 SEK i runda slängar, och bekostat hennes liv några år innan, säkert med
200 000 SEK under den tiden. Jag hade ju rätt bra på den tiden, hade sålt min transport företag, och bytte min Merca till en billigare Audi A6 Och så hade jag
tjänat rätt bra när jag jobbade, fast det jämnades med långa resor till Thailand. 2012 när hon skulle tillbaka till Sverige hade hon levt upp alla pengar som
gästhuset hade tillbringat, så det fanns inte för hyra, löner eller annat utan dumma jag sålde först tre scootter om 75 000 THB som skulle räcka för att ta igen
kostnaderna och till flygbiljetten, vid detta läget var jag lycligt ovetande om den jävla niggern som hon hade mött på Pattis. Men efter bara två tre veckor kom det
fram att det skulle betalas 100 000 THB på ett lån som hon hade pantat sin mors eller mormors mark, dumma jag skickade 25 000 SEK mer, inte vet jag vad som
hände med pengarna? Ändå var hyror, löner och alla räkningar som telefon, internet, kabelTV mm obetalt.
Sen kom hon hem, första jag fick göra var betala 2 000 SEK för hennes resesällskap, en thai fin par som jag kände sen tidigare, en annan två tusing till en lånehaj
som håller till i Södertälje på Porn thai take away restaurang, Nygatan. Då var jag rätt ledsen o trött på allt. Hon fick jobb igen på en annan restaurang på Söder i
Stockholm, Kho Phangan. En tisdag kväll kommer Hon hem, meddelar att jag har tom lördag att flytta ut från lägenheten? Påpekar att så går det inte till i Sverige
men till slut blir jag bara lättat om att slippa den ångestfyllda atmosfären hemma. Hade ingen möjlighet att skaffa ny lägenhet så snabbt, så jag frågade brorsan
om jag kan slagga i Hans garage en månad eller så att jag hinner skaffa ett skäligt boende. Ingen åd från hennes sida, trots att jag tog henne till Sverige,
betalde upphållet i flera år, såg till att hon lär sig svenska, hjälpte till skaffa jobb, ännu bättre jobb med instegsbidrag, hade hjälpt henne att försöka
med sälja trätavlor, skaffat gästhuset, ingen nåd utan kallt och känslolöst tog hon sin nigger pojkvän istället till Sverige och jag var förbrukat.
Det kan jag lova alla att jag aldrig varit elak mot henne, har haft överseende, förståelse mm, enda som jag kan anklagas i mitt tycke är att jag hade svårt
hålla byxor på i Thailand, och som vi vet inge är hemligt när en farang felar, gör jag nåt i Pattaya vet Södertälje om det på 5 min. Har funderat mycket vad det är som gör
att jag inte lyckas med tjejer, men det är inte alltid fel på mig, tidigare relation slutade med att jag hittade min sambo i vår säng med en polare, och där var jag
aldrig ens otrogen, tog hand om hennes som som mitt eget, skaffade villa mitt i stan med bästa möjliga tomt, renoverade villan och försökte vara en bra husband.
Det är inte pengarna i detta case (thaitjej) utan att bli mentalt bedragen, som är värst. Tycker jag, men visserligen skulle jag ta emot förlorade pengar också
om det var möjligt. En av mina principer är ju att man ska inte gråta efter spilt mjölk, så jag vet att det är ju inte möjligt. Idag är jag väldigt nöjd att vi inte lyckades
skaffa barn som vi faktiskt försökte med alla resurser som finns att tillgå i Sverige, utom provrörsbefrukting, det fick vi inte pga hennes sjukdom. Det var en episod
också 2008/2009 när vi försökte, stackars hon trodde att jag skickar henne tillbaka till Thailand eftersom det kom upp att hon har ett allvarligt sjukdom,som är rätt
vanlig i Thailand. Man ska ju inte döma varandra pga sjukdom som man inte kan ens påverka själv utan är medfödd.
Med spänning väntar jag på respons,sorry om texten är ologiskt eller inte språkligt korrekt, orkar inte rätta till, kanske är det inte kronologiskt heller.
Beklagar!....Hoppas allt ordnar sig! Själv har jag ju haft tur i kärlek, men nån slags sinsod har jag aldrig lyckats få ihop .- Hadde väl en 50 lapp i börsen när vi gifte oss 
men frugan säjer att vi har varit ett par i ett tidigare liv...fan trot . 
Hon skulle aldrig byta ut eller vara lyckligare med en sod. XXede
