Hej Baboo,
Nu har jag tagit mig tid att lyssna på dina låtar på mySpace.
Musikaliskt så tycker jag att "Superego" är rätt en cool låt eftersom den har en bra avvägd refräng
och lite lagom rockiga riff som sätter fart på låten.
Texten är också riktigt "catchig", men jag antar att den skrevs av någon yngre pubertal förmåga då den bjuder omvärlden och lyssnaren på ett ganska stöddigt och narcisitiskt långfinger.
********************* TEXTEN **********************************
I don’t care that you’re sorry,
don’t give a shit, I’m a brick,
I don’t care about tomorrow,
don’t give a fuck, I’m a dick.
I got super, super ego . . . . aha, super, super ego . . .
Try to walk in my footsteps,
and I’ll drive you insane.
God love me more than I do,
In the end only’s raise that I was it - (fattar inte riktigt vad detta betyder, eller också hör jag illa)
*******************************************************
Som hormonstinn 16 - 23 åring är det väl helt försvarligt att ha
livsinställningen att ”JAGET” alltid kommer först, och att man obstinat skiter i alla andra och i eventuella konsekvenser för sitt handlande -
i alla fall så länge det är kul och tycks gynna en själv för stunden.
Men om man som sångare strax närmar sig 40-år, och då ska sjunga samma gamla låt så kanske det borde infogas en smula nykter självreflektion och sensmoral i texten?
Varför då?
- Jo, med tanke på att publiken oftast åldras i samma takt som de som står på scen så kanske man som entertainer ibland bör redigera sin repertoar en smula - det blir lite trovärdigare då, tycker jag.
I stället för "don't" så kanske det idag vore mer passande att sjunga "didn't" ?
I stället för "I got super ego" så kanske "I had a super ego" vore lite mer insiktsfullt?
(om nu rock'n roll ska va insiktsfullt och moget överhuvudtaget,
vilket förmodligen är en fråga som man bör ställa sig???)
Men att ibland ta ett steg tillbaka för att få ett nytt perspektiv på det som man har penslat på sin kanvas är oftast inte så dumt i fråga om gott slutresultat.
Och att självkritiskt tänka till, och kanske dämpa sin personliga framtoning något behöver inte innebära en slakt på den konstnärliga friheten.
Devisen "Les is moore" är i alla fall oftast ganska vinnande på ett forum som MPR, och det säger jag som ofta skriver väldigt långa haranger av spretande funderingar.
He he . . . det är inte alltid man lyckas – även om man försöker så gott man kan.
Det skadar dock inte att prova, och gör man så, ja då slipper man oftast att i det oändliga försvara sig mot olika påhopp och sarkastiska
gliringar som gör gällande att "tomma tunnor bullrar mest" .
Fortsätt du att göra mer musik, vilket du är bra på,
och som Herr Chang nämnde så ser även jag fram emot att
du kommer och underhåller vid nästa ”Västgötaträff”.
(200 pers i publiken är inte fy skam det, och både skråla och skåla är vi bra på,
och pengar från gage är ju inte allt här i världen, eller hur?)
Mvh
SN