Utan egna erfarenheter har man inga referenser att kunna bedömma andra.
Och detta är ett av de stora problem som Sverige lidit av under lång tid, och fortfarande lider av i viss mån.
Alldeles för många inbilliska människor med imbecilla åsikter, men som tror att de är snälla, empatiska, socialt rättvisa och jämlikhetssträvande.
Sådana som - bara för att de har en kompis som är fattig - minsann "vet" hur jobbigt det är att vara fattig.
"För man blir ju inte accepterad och känner sig utanför".
Eller känner någon som horar sig - och därför minsann vet hur hemskt det är att hora.
Och vilka men det ger för livet - mer psykologtimmar till alla!
Eller som känner en halvmulatt som bott i Rinkeby och därför vet hur de stackars utsatta internationella
barnen har det i betonggettot. "we shall overcome", någon?
Eller kanske varit i Phuket - och sett alla minderåriga småflickor hålla handen med pedofiler?
- Häng dem högt! (oops.. det var visst hennes pappa.. skit samma.. han hade nog iaf inte helt rent mjöl i påsen.)
Eller varför inte klättrat ett träd i Udon 4 veckor om året de sista 10 åren - och därför "vet" hur förtryckta alla lantisar
egentligen är. Och framför allt hur förtryckande den där "eliten" är. Låt oss jaga de jävlarna. 
Samma fenomen applicerat på olika sammanhang.
Mitt i allt detta glömmer man att man egentligen sätter sig själv i centrum, före de man hävdar sig vilja hjälpa.
Vad de man "hjälper" egentligen tycker, eller hur de resonerar, är inte viktigt och kan skitas i.
Vi vet minsann bättrre. Eller hur?
Sverige är i mångt och mycket ett översittarsamhälle bestående av mängder av skitiga individer med rena kläder.
Och den här sexköpslagen är bara ett resultat av detta.
Det som gör mig förbannad är inte lagen, utan den människotyp den här typen av lagar representerar.
Människor som utan vidare socialt våldtar andra - bara för att de själva ska få må bra och få känna sig som helgon.
Så... nu har jag kräkts färdigt för en liten stund. 