Prostitution i Thailand målas ofta upp som en moralisk och juridisk fråga, men det är minst lika mycket en ekonomisk historia. Trots att branschen omsätter enorma summor syns den knappt i officiell statistik, och den föder ett helt nätverk av andra branscher som lever gott på den.
Historien går långt tillbaka. Under Ayutthaya-perioden (1351–1767) var prostitution en helt laglig yrkesgrupp som staten till och med beskattade, och sexarbetarna fick regelbundna hälsokontroller. Kung Rama IV inrättade på 1800-talet särskilda "skyddshem" där kvinnor kunde utbilda sig för andra yrken. När slaveriet avskaffades 1905 blev många tidigare konkubiner istället sexarbetare, och 1908 lagstiftades branschen på nytt med medicinskt stöd. Japanska trupper under andra världskriget och amerikanska soldater under Vietnamkriget gjorde sedan branschen till en massindustri med uppskattningsvis 400 000 kvinnor sysselsatta.
Under press från FN kriminaliserades verksamheten i stället 1960 och 1966, och senaste lagen från 1996 säger att prostitution är olagligt om det sker "öppet och skamlöst" eller "stör allmänheten". En kort promenad genom vilket rödljusdistrikt som helst räcker för att undra hur mycket den lagen egentligen betyder i praktiken.
Pengarna rör sig genom en väl inövad koreografi: kunden köper "lady drinks" på gogobarer, betalar sedan en "bar fine" om han vill ta med sig en anställd, och allt som händer efter det förhandlas separat. En natt med en sexarbetare i Bangkok kostar i dag runt 2 500 baht. 2022 uppskattades 3,2 miljoner utländska besökare ha köpt sex, och branschen sades bidra med 1,1 biljoner baht till Thailands BNP – en siffra som bara går ihop om man räknar in allt runt omkring: hotell, taxi, mat och nöjen, inte bara själva tjänsten.
En kväll i Bangkoks Nana-distrikt möter reportern amerikanske Alan och thailändska Ploy, som bjuds på drinkar. Alan räknar med att spendera runt 3 750 dollar på sin tvåveckorsresa, mest på hotell, taxi, mat och nöjen. Ploy kommer från Isaan, landets fattigaste region, har två barn hos sin sjuka mamma och lever på runt 20 000 baht i månaden, varav 7 000 går till hyran nära Nana.
Den moraliska frågan har diskuterats i århundraden, och utnyttjandet av sexarbetare är ett känt problem som politiker sällan tar i med tång – kanske just för att så många andra branscher tjänar grovt på att låta allt fortsätta som det alltid har gjort.
Redaktionens spaning: När en hel biljon baht rullar runt i skuggan är det svårt att inte misstänka att "moralen" i lagstiftningen mest är för syns skull. Vår gissning är att så länge hotell, flygbolag, barägare och skattemyndigheter alla får sin beskurna del av kakan, kommer ingen regering någonsin på allvar vilja lagstifta bort den – oavsett hur många fina tal som hålls om att skydda utsatta kvinnor.
Källa: Thaiger