See The New Hong Kong

Vilket kvalités inlägg från dig Kenneth, du måste vara riktigt stolt över detta..

 

  FF

Nu känner jag HC så väl så jag vet att han tar det med humor

För övrigt hade jag inte skrivit det om han inte varit hemma och vid gott mod

Jag har en annan åsikt om detta, när dom fick hämta min Far med ambulanshelikopter från Finlandsbåten.

Det var ca1/2 timme från döden när magsaften rann ut o hade det tagit längre tid så hade han dött i förtid 15 år..

 

  FF

Jaha och det tycker du att jag skulle ha känt till

Vilket kvalités inlägg från dig Kenneth, du måste vara riktigt stolt över detta..

 

  FF

 

 

 

 

som sagt nu var det efteråt när allt gått väl och herr chang är ju en skämtsam person och han har helt väntat gett karmas för det

Jag kör på med de sista bilderna. Kunde inte undgå att notera att detta knappast kan betecknas som ett internationellt sjukhus. Alla skyltar var på kazakstaniska (ja, de har ett eget språk) och ryska. Engelska och tyska endast på viss apparatur. Har inte susning vad det är tänkt att denna skylt ska förmedla för budskap.

Här kan man ju gissa att det rör sig om besökstider.

Slav under nikotinet som jag är börjar jag efter några dagar bli ordentligt sugen. Men se, det går inte. All rökning på sjukhuset är minsann förbjuden! Jamen,,, det finns ju en park där ute, kan jag inte gå ut dit? Nej.

Det där tror jag inte på… var är utgången till parken? Man bara rycker på axlarna och vill inte tala om det. Men jag hittar med visst tålamod utgången själv. Och här ligger oasen!

En ganska stor park omgärdad av sjukhusbyggnader.

Jag fick inte med det på bild, men det stod minst tio personer här och där och rökte, däribland en del sjukhuspersonal. Ja, då så!

Cirka 25-27 grader så här mitt på dagen, lite kyligare morgon och kväll.

Min favorithörna.

Ljugarbänken. Även om jag inte förstod något av vad som sades, så var det ganska kul att sitta här.

Barsig insisterar på att jag ska smaka en specialitet från Kazakstan. Buljongen var god, de olika sorters köttbitar som fanns i var jag dock tyvärr tvungen att undvika.

Mina eviga följeslagare, påsar för dränering av bukhålan. Det började med tre påsar, här jag tydligen blivit av med en.

Fastspänd igen. När sköterskan märkte att jag tänkte ta kort på henne föste hon undan undan kameran och försvann snabbt.

På måndagen var det många som tyckte att jag såg trött ut. Ja säger jag, det är inte lätt att sova med tre snarkare som håller på hela natten. (Utan tvivel snarkar även jag när jag väl somnat.) En timme senare kommer man och säger att jag ska byta rum. Och ser man på, jag fick ett eget rum de två sista nåtterna!

Min lilla dator och mathörna.

Nu är det bara en irriterande påse kvar.

Äntligen en substansiell frukost och middag.

Till min förfäran och förbluffan upptäcker jag att jag inte har en enda bild av en annan rumskamrat, nämligen Rosten. Han är anställd på ett internationellt företag med säte i USA, Han har åkt många tjänsteresor över hela världen och pratar utmärkt engelska. En helt ovärderlig tolk vid många tillfällen, dessutom mycket hjälpsam med annat.

Det finns ju gott om toaletter på detta sjukhus, vad som däremot ofta inte finns är toalettpapper. Till slut försökte jag klaga hos en snorkig sjuksköterska. Toilet fattade hon ju, men inte paper. Jag tar då ett papper som ligger på hennes bord och säger paper. Hon fattar inget. Jag tar då en penna och gör en grov sketch av en toalettrulle på baksidan av pappret. Då blir hon arg och kommer med en lång harang som jag inte förstår, men gissningsvis tycker hon inte att det är hennes jobb.

Jaha. Jag går då till Rosten och frågar vem man ska kontakta när det saknas toarullar. Rosten blir lätt besvärad, men snäll som han är ger han mig några meter från sitt privata förråd. Äntligen kan jag gå på toaletten, och det finns kvar för ytterligare besök!

Glädjen blir dock kortvarig. Nästa morgon kommer kärringen som absolut ska städa mitt rum 05.30 och 18.30. Jag märker inte förrän det är försent att hon beslagtagit mitt lilla förråd. Hon trodde väl det var skräp.

Honorärkonsuln vid svenska konsulatet i Almaty var vänlig nog att låna ut sin router med SIM-kort, så jag hade i varje fall internet de tre sista dagarna.

På onsdagen var det dags att betala sjukhusräkningen. Kan man betala med kreditkort hade jag frågat när SOS tyckte att det vore mycket smidigare om jag betalade på plats och sedan skickade in räkningen när jag var tillbaka i Sverige. I min enfald trodde jag ju då att de hade några kreditkortsterminaler på sjukhuset… men icke! Vad sjukhuset menar med att de tar kreditkort är att man först nyttjar de bankomater som finns på sjukhuset och sedan kommer med kontanter till deras kassa, ett litet löjligt hål i väggen.

Nu var det inte trivialt att få ut nödvändig summa från dessa bankomater. Det var minst tio försök som misslyckades pga för högt belopp eller tidigare uttag. Det blev till att experimentera med olika belopp och bankomater. Efter sju lyckade försök hade jag äntligen fått ut den summa jag behövde.

Allt var specat i minsta detalj.

Slutsumman blev 355255 pengar, cirka 17700 kronor. Visserligen hade man tvingat Bibben att betala någon slags handpenning på 60000 pengar innan operationen. så vad jag skulle betala blev då 295255 pengar.

Sista måltiden på sjukhuset var nog den bästa, ur flera aspekter

Här har vi KLMs representant i Almaty. Han var till stor hjälp med köp av flygbiljetter och en hel del annat. Vänligt nog körde han mig från sjukhuset till flygplatsen, där han lämnade över mig till annan KLM-personal som ordnade boardingkort och hjälpte mig genom pass och säkerhetskontroll samt parkerade mig i loungen.

Almaty har en ganska kompakt flygplats, och mittemot loungen finns det en hyfsad gaskammare. Betyg 3 cigg av 5.

Loungen däremot… ingen självservering där. Stor menytavla på väggen med priser? Jag beställer vatten och en öl, något starkare finns ej. Kostar inget, jaha. Senare blir jag sugen på en Snickers, och den ska han ha 30 kronor för? Vanudå undrar jag, ölen kostade ju inget? Då får jag veta att endast öl är gratis, upp till 2000 pengar totalt sen får man betala för resten. Maten kostar alltid. Och det kallar dom lounge? Betyg 1 av 5 glas.

Sen blev det inga fler bilder tagna, så jag avslutar min berättelse här.

Herr Chang har talat.

Jag har en annan åsikt om detta, när dom fick hämta min Far med ambulanshelikopter från Finlandsbåten.

Det var ca1/2 timme från döden när magsaften rann ut o hade det tagit längre tid så hade han dött i förtid 15 år..

 

  FF

 

 

Jag kan inte låta bli att lägga mig i lite här. *f'låt*

Alla här på forumet är inte lika när det gäller att dela med sig av sitt privat liv eller sina livserfarenheter och det skall absolut respekteras likaså tycker jag att det an vara viktigt att påpeka att vi aldrig har en susning om hur någon annan kommer att reagera på något de läser, hör eller upplever just för att allt handlar om just en livserfarenhet man har sedan tidigare och det kan vara både till godo och till ondo.

(och detta inlägg kommer givetvis från den på forumet med minst livserfarenhet...)

Vi vet ju att det finns många skämtsamma killar och tjejer på forumet och jag för min del har inga problem att läsa lite komiska inlägg nu när värsta rädslan lagt sig men uppenbarligen har (underbara goa) FF upplevt saker som vi andra inte upplevt och där med reagerar på ett helt annat sätt ...

Egentligen så känns det ganska kymigt att välja att multicitera detta i just denna tråden för det är något jag sett om och om igen i många trådar så jag hoppas att ingen tar illa upp och tycker att jag leker fröken. fast jag tror att de citerade herrarna vet vad jag menar även när jag trasslar till något enkelt med väldigt många ord för mycket...

Huvudsaken nu är att HC är hemma!

Kram Kram

 

Ja, då var det väl dags att lägga in några av de få bilder jag tog.

 

På Landvetter kan man se vuxna män som fotograferar sina kramdjur

 

P1080548.jpg

 

På flyget GOT-AMS.

 

P1080556.jpg

 

P1080558.jpg

 

Trevlig lounge i Amsterdam.

 

P1080564.jpg

 

Hmm ja,,, det här ska väl räcka ett tag.

 

P1080569.jpg

 

Jag blir sugen på en GT. Först en lämplig mängd gin.

 

P1080570.jpg

 

Sedan en lagom mängd is.

 

P1080573.jpg

 

Till sist fylla glaset till brädden med tonic,

 

P1080574.jpg

 

Gott om plats på planet till Hong Kong.

 

P1080575.jpg

 

P1080576.jpg

 

Men sen var det slut på det roliga.

 

P1080579.jpg

 

Vi har landat i Almaty, Kazakatan och aj vad ont det gör i magen.

 

P1080582.jpg

 

Ambulansen väntar.

 

P1080584.jpg

 

Sen är det stora luckor i minnet, först efter operationen och transporterad till mitt rum får jag fram kameran.

 

P1080585.jpg

 

Jag upptäcker att någon satt dropp på mig.

 

P1080588.jpg

 

En sköterska har tröttnat på att jag har en tendens att böja på dropparmen vilket oftast förstör kanylinstallationen. Vilken då måste göras om. Så hon binder fast armen vid sängkanten.

 

P1080589.jpg

 

Så där ja, säkert fastspänd!

 

P1080590.jpg

 

Min spartanska måltid, en tallrik tunn buljong som i och för sig säkert är näringsrik.

 

P1080594.jpg

 

Mittemot mig avnjuter Barsig sin betydligarre matigare måltid.

 

P1080596.jpg

 

P1080597.jpg

 

Rumskamraten till höger om mig har besök av sin fru. Hon var där hela dagen alla dagar.

 

P1080598.jpg

 

Doktorn uppmanar mig att promenera runt i sjukhuset så mycket jag orkar. Ännu en spännande korridor…

 

P1080601.jpg

 

Som tur är finns det sköna fåtöljer lite varstans där man pusta ut lite.

 

P1080602.jpg

 

Fortsättning följer.

 

Herr Chang har talat.

 

KLM is tha shit!

Skönt att det gick bra och att du är hemma igen ! Hoppas att du bli bättre för varje dag som går . 

Nu skall jag skämta borta bra men hemma bäst.Se nu till att hålla dig hemma gubbtjuv.Så vi slipper bli mera oroliga än vad vi varit

Tack för att man fick vara med på avslutningen av ditt äventyr.

Skandal att de inte kan betala din räkning. Det är ett par knapptryckningar på datorn och sen lika mycket för dig när du är hemma. Istället ska du jaga runt efter kontanter. Så fjantigt.

Gött att ha dig hemma iaf.

Sköt om dig.

Gött att du är hemma igen. Magen är ju som sagt ett känsligt område.

Förra året höll jag på att förlora min mor pga sprucken tjocktarm.

Ta det lugnt och fint. Låt allt ha sin tid. Njut nu av livet som har dig kärt

Roligt att höra att du är åter, Herr Chang!

Jag är inte avundsjuk på dig, även om du fick se ett nytt land.

Däremot är det glädjande att du tog dig ur denna pers, med kropp och själ i behåll. En erfarenhet rikare, och en hel del tankar och funderingar kan jag tänka mig du tar med dig framgent.

Du har en skön förmåga att uttrycka dig i skrift, ser fram emot kommande alster - och träffar förstås!

Fint att allt gick bra till slut,hoppas få träffa dig över en chang, Herr Chang nån stans här uppe i ChiangMai..

Krya på dig