Hej,
Angående rubruken, så kunde jag inte låta bli att travestera en annan tråd. :clown:
Frugan har terminsstart nu och då skall det naturligtvis inhandlas diverse kurslitteratur. På svenskakursen skall det läsas två skönlitterära böcker:
Khaled Hosseini, "Flyga drake"
Mustafa Can, "Tätt intill dagarna".
Båda böckerna har fått mycket bra kritik, så dom är säkert läsvärda. Den första är dessutom filmatiserad, även filmen skall visst vara mycket bra. Dock är min reaktion inte helt positiv. Den första boken är skriven av en pakistanier/afghanier som lever i Nya Zeeland och den andra av en invandrare som berättar om den sista tiden med sin dödssjuka mor.
Frugan är inte någon direkt "bokmal" och de böcker hon läser är lätt räknade. Min uppfattning är att skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att "lära känna" främmande kulturer och hur man lever och tänker där.
Tycker därför att det är synd att man inte "tvingas" läsa någonting som ger ökad kunskap/förståelse för Sverige/svenskarna istället. Exempelvis Thornbjörn Flyghts "Underdog" eller P-A Fågelströms "Mina drömmars stad". Böckerna är dessutom skrivna på svenska och inte översatta. (Fänrik Ståls Sägner och andra klassiker är säkert överkurs även i Finland
)
Naturligtvis är det roligt för frugans klasskamrater att få läsa om hur det är komma från en muslimsk kultur och assimileras/leva i västvärlden, men inte riktigt alla invandrare är ju från den delen av världen och frugan är måttligt intresserad av deras situatíon.
"Tätt intill dagarna" kanske blir lite känslomässigt jobbig dessutom, då frugan just vårdade sin far under hans sista månader i livet, innan han dog av sin levercancer.
Min poäng är alltså att litteraturvalet i skolorna kanske kunde gjorts någon bättre? Tycker att det verkar tyda på någon vilja att "bekämpa rasim"/vara PK snarare än ge kunskaper om Sverige och det svenska språket! :frown: