Ledsen Lappen. Är ju en snäll kille egentligen... Jag vet inte vad jag ska göra men nu kommer dem
igen. Bilderna...
Genom min lins ser jag ett torg i en liten ort som vi kan kalla...Lappträsk. Det är kallt, minst 30 minus
och en medelålders man och hans Thailändska fru liksom vadar fram i den snö som kom natten innan.
Mannen håller hårt om sin partner. På sista tiden har han tyckt sig känna blickar efter sig och sin
bästa vän som han inte gjort förut. Inne på Pressbyrån välkomnas han av den bakomkassanstående
Maj-Britts varma och käcka tillrop.
- Nää men, tjenixen Lappis! Hu ä dä med dej. Du ser lit vissen ut.
-Nää...bar så att det är en djävla messershmitt på Internet som ja retar mej nått så förjordat på.
Han är som en djävla finne i röven på en. Tror han vet allt. Och tjatar, tjatar...
Kassabiträdet, som känt Lappen så länge hon kan minnas, ser riktigt bekymrad ut när hon observerar
hur hårt Lappen verkar knyta den hand som inte håller om sin fru samt hur hans blick tycks bli änn mörkare.
-Men Lappis då. Ta dej en cocosboll här så blir dä bättre ska du se. Dä bjuder ja på...
NOT TO BE CONTINUED 