Till Keroan
Jag förstår precis hur du har det, är i samma situation själv. Har väl inget råd att ge dig som tröst, mer än att det är OK att sakna, det är OK att vara ledsen. Jag tillåter mig att må riktigt dåligt i saknaden efter min älskling, och även känna lyckan när vi pratar med varandra och kommer varandra nära fast vi finns på olika sidor av jordklotet.
Det här är att leva, att känna djupaste sorg och förtvivlan, och den högsta lyckan och samhörigheten. Det har min älskling gett mig, och jag är så tacksam för det.
Om 5 veckor är min väntan över, då åker jag ner och (om allt går bra med MIG/UT) och hämtar hem min älskling.
Kitung