Rucklet på utkanten av San Carlos

Tack Svarten för en underhållande story,jag levde mej in och var med..bra gjort,har du kvar ditt rymd-intresse?

MVH Thaitobbe

Atom.Mycket bra skrivet,det blir det plus för,Mvh Måne

Quote

Hej Atom!

Tack för din högsta realistiska beskrivning! Det är klart att det inte finns någon Utopia någonstans. Modern samhällsvetenskap har ju hårt kritiserat den Utopia som bl.a. Durkenheim, Marx har beskrivit och återsträvat. Var och när skulle den ha existerat? Under de senaste millenium har världen varit tillräckligt högt befolkat för att rädlsa för livsmedelsförsörjning och attacker från giriga grannar har hört till vardagen för invånare i "fattiga" byar. När moderna stater har uppstod och tryggheten när det gäller livsmedel och skydd säkrades var byarna redan förstörda om inflytandet från omvärlden.

Hur som helst tycker jag ha sett lyckliga och olyckliga människor i alla samhällsklasser. En intressant fråga att diskutera är hur valmöjligheterna påverkar en persons lycka. En annan fråga vilket jag tänkte på när jag skrev min berättelse är hur många människor kan finna lycka i sitt liv trots att de inte har en materiell levnadsstandard att skryta om. Hur kan många människor som har allt ändå vara olycklga?

Det är klart att människor alltid vill ha mer än vad de har. Om jag hade total kontroll över min inkomst skulle jag själv välja den högsta möjliga trots alla mina observationer. Om t.ex. en troll skulle komma och ge mig 3 val:

1) Du får skulder för en miljoner

2) Du får en miljon kronor

3) Du får en miljard kronor

skulle jag nog välja alternativ 3. Men innerst inne tror jag att det inte är hur mycket man har som gör en lycklig utan det är hur man uppskattar det som man har som gör en lycklig.

Hälsning

Svarten

Hej Atom

Visst åker en del iväg och söker lyckan i ekorrhjulet, men det beror nog mycket på att dom har stora familjer och alla kan inte stanna kvar.

Marken räcker bara till några i familjen, men dom som är hemma trivs ofta bra, och dom som är ute på jobb längtar oftast hem.

Men visst om 10 - 20 år kanske den här livsstilen är historia, så det gäller att uppleva den medan den fortfarande finns.

Jag hävdar fortfarande att det här livet är ganska nära det som vi är gjorda för att leva.

Mvh Isan Lover

Hej Isan Lover,

"Jag hävdar fortfarande att det här livet är ganska nära det som vi är gjorda för att leva."

Det har du nog rätt i. Utvecklingen de senaste 100 åren har gått väldigt fort, och generna har inte hängt med.

Ett stillasittande liv i en välfärdsstat är inte riktigt naturligt... min hjärna gillar det men inte min kropp ;-)

Herr Chang har talat.

Quote

Även bondesamhället är bara en liten parantes i mänsklighetens historia, sett ur ett tidsperspektiv. Vi är ju nomader som ska jaga och göra fler nomader.

Jag tycker IL har rätt i en del av det som han säger. Bland annat så tror jag att många ensamma människor i vår del av världen ser med avundjuka på den sociala gemenskap som finns i bla Isaan. Att ha det bra ekonomiskt sätt är inget vidare om man inte har någon att dela det med. Fast det är väl bättre att vara rik och ensam än fattig och ensam.

I rather cry in a rolls royce than in a wolkswagen...

Hej igen

Chang, ja utvecklingen har gått fort och våran inre klocka har inte hängt med riktigt, därför njuter man nog lite extra när man stämplar ut och är fri.

Joints, att även bondesamhället  är en parantes i mänsklighetens historia är ju sant, men folket i Isaan är även just jägare och samlare.

Man kombinerar odling med jakt, fiske, och samlande av snäckor, krabbor, växter, insekter och svamp m.m.

Det gjordes ett Tv program för några år sedan (som visades på TV i Thailand) om byggjobbare i Pattaya som kom från Isaan.

Detta program väckte stor uppmärksamhet just för att dessa byggjobbare efter dagens arbete gick ut i sump markerna utanför stan och fångade sin egen mat, som dom lagade över öppen eld direkt på plats.

Det enda dom hade med sig var ris, fisksås och chili, övrig mat som grodor, ormar, ödlor och fisk m.m fångades.

Detta gjorde att dom kunde leva väldigt billigt och skicka mer pengar till sina familjer.

Dom visste också vilka rötter och blad som var ätbara.

Detta väckte uppseende bland stadsborna som både saknade kunskapen och äcklades av det.

Det finns fortfarande folk som kan göra blåsrör och jaga med dom, men det är inte många kvar.

Dom kan fortfarande spela dom gamla instrumenten, även om det är mindre och mindre som kan det.

Dom kan tyda spåren på marken och sätta ut snaror på rätt plats och fånga djur.

Kvinnorna går ut med en grävkäpp och kommer hem med krabbor och snäckor även under torrtiden.

Dom vet vilka växter som är bra mot olika åkommor.

Det finns så mycket kunskap att det skulle ta en hel livstid att lära sig allt dessa människor vet.

Hoppas myndigheterna dokumenterar detta innan det är försent, och jag är oerhört tacksam att jag får uppleva detta tillsammans med dessa fantastiska människor.

Mvh Isan Lover

Jag tycker det verkar som vi trots allt ar ganska samstammiga bara att vi uttrycker oss olika. Ett lugnt liv pa landsbygden med sina nara

och kara och utan nagra stora problem ar formodligen det som passar de flesta manniskor bast. Sedan skulle jag personligen inte finna

nagon ro i en sadan omgivning om jag visste att jag inte hade rad att ge min dotter en internatinellt konkurrensmassig utbildning och det

kostar pengar i ett land som Thailand. Av den anledningen sitter jag nu pa ett hotell i Shanghai istallet for att vara med min familj vilket

jag hellre skulle vara. Jag tror det finns en mangd manniskor som kan vara nojda med valdigt lite men har man barn sa ar det ytterst

egoistiskt att bara se till sitt eget valbefinnande. Detta ser jag alltfor ofta i Thailand, vuxna man och kvinnor som valjer sanuk och sabai

fore sina egna barns valbefinnande och darfor reagerar jag alltid nar man glorifierar "sjalvpatagen" fattigdom. Man kan kanske ha allt det

som Isan Lover beskriver men inte hela tiden, sa perfekt ar tyvarr inte varlden. 

Quote

Hej Isan Lover!

Det var mycket intressant! Jag tänkte inte på hur mycket av samlar- och jägarsämhälle som är kvar i Isan. Annars är Nordet känd för invånarnas stora intresse av att jaga, fiska, plocka svamp, bär, m.m. i naturen. Magrood har berättat om olika insekter och andra smådjur som byborna tog reda på när hon var barn. Det var till och med så att det de gick långt till speciella platser som till exempel ett tempelområde flera kilometer bort för att hämta någon sorts insekt. Det verkar att det var viktigt att få föda från olika platser för att få de olika mineraler som människan behöver. Det kanske fanns något viktigt mineral just intill templet som inte fanns hemma. Jag lärde mig nyligen i Khao Yai att elefanter rör på sig stora avstånd för att äta salt från olika salttäkter. Detta för att saltet på olika områden innehåller olika mineraler.

Men nu har menyn i byn konsoliderats. Det finns betydligt mindre att välja ifrån ett isaanskt smörgåsbord nuförtiden. Dagen proteinkällor i byn liknar mer och mer den övriga världens massproducerat livsmedel.

Du räknar med att det gamla bylivet försvinner inom 10-20 år. Jag tror att det kommer att gå betydligt snabbare än så. För 20 år sedan hade Magroods by ingen el. Hon fick cykla på leriga vägar med stora hål från och tillbaka till byn. Det var ganska sällsynt att någon reste till Roi Et. Stan var ju mycket långt bort – fem kilometer!

Idag är det förstås ingen konst att ta sig in till Roi Et och delta i stadens moderna arbets- och nöjesliv. Flera nya fabriker har gett byborna och deras grannar 1000-tals nya jobb. De västerlänningar som bor och besöker byn samt lyxsugna bybor behöver inte ta sig till stan längre. De går flera olika större vägar förbi byn vilka har fört med sig restauranger, hotell och seveneleven till landsbygden. Önskar t.ex. en MPR medlem i byn en seveneleven latté eller fin whiskey, surfstund, bekvämt boende, restaurang måltid är det bara att ta sig någon kilometer och njuta.

Idag är byarna som ligger nära storstäderna moderniserade. Moderniseringen sprider sig med löpeld längre och längre bort i takt med att bybornas inkomster och kommunikationsmöjlighet ökar. Men detta behöver inte enbart vara en positiv upplevelse. Gott om slumområden i världen är det där människor har övergivet sin gamla kultur för det moderna livet men hittar inte sin plats och får det mycket sämre.

Hälsning

Svarten

Mycket trevlig story, Svarten!

Bra berättat! 

Quote

Hej Atom!

Det stämmer väl att alla som har skrivit här är ganska samstämmiga. Det enkla bylivet är tilltalande för många. Det är ett vanligt tema för dagens samhällsdebattörer. Hur kan vi återskapa den gamla glada, enkla och trivsamma bykulturen som alla vi tror ha funnits men ändå vet aldrig har funnits på riktigt.

I Sverige kan vi inte leva som fattiga (inte frivilligt i alla fall). Då blir vi isolerade. Det blir väl medelklassen för oss som inte är säkra att rikedom är det bästa.

Vi kan väl flytta till Thailand för att uppleva ett enklare liv men det kostar för att leva fattigt i byn. Jag skulle gärna flytta nu men jag har ju min dotter i Sverige. Vi måste ju kunna träffas. Ett besök till Sverige kostar ju mer än 200 000 baht bara för mig vilket är mer än vad de flesta thailändare tjänar under ett år. Det känns inte rimligt att jag skulle kunna få ett jobb i Thailand som ger sådana inkomster och en mindre stressnivå än vad jag har nu.

Jag förstår dig Atom! Du önskar ett enkelt liv för din familj men du har vuxit upp i västerlandet och behöver samma medelklass standard som finns i Sverige. Detta kostar dock i Thailand. Din dotter är svensk och måste få samma utbildning som svenska barn får i Sverige (eller nära i alla fall). Detta kostar ju också. Resultatet blir att du måste jobba hårt och t.o.m. åka till Kina i stället för vara hemma. Du upplever att ni kanske aldrig kan bo i Sverige.

Detta är paradoxen! Vi kan leva det enkla "fattiga" livet i Isaan men det kostar skjortan och vi måste stressa ihjäl oss för att få råd till det!

Hälsning

Svarten

Hej Svarten, det ar val inte direkt synd om mig. Jag har trots allt ett jobb som jag trivs ratt bra med och som genererar en helt OK lon.

Att man da far vara borta fran familjen lite for ofta ar en bieffekt man far ta. Men visst ar det lite ironiskt med allt det extrajobb manga

lagger ner for att sedan kunna ta igen sig nagra veckor eller ga i pension lite tidigare.

Hejsan Svarten

Intressant berättelse.

Det är naturligtvis fritt fram för dig och alla andra att bosätta sig i ett sådant ruckel och ha en massa skrot omkring sig om man nu tror att det gör en lyckligare.

Ha en god lördag!

MVH Nonki