Risodling

Idag åker min tjej hem till Sisaket (Isaan) och den kommande risskörden som väl kommer att vara ett par månader. Hon har tagit över lite land från sin far och pratar om att utöka arealen till nästa års skörd,

därav denna tråd. Hon har inte bett om hjälp men jag är ändå sugen på att bli lite involverad på nåt sätt.

Skulle gärna vilja ha tips och råd.

mvh Lelle

Och här står man mitt ute i det gröna guldet[attachment=1]

Är ingen expert men har lite ideer:

*Större areal ger mer skörd

*Tänk rationellt

*Arrendera mark istället för köpa

*Samarbeta. Hyr eller köp maskiner tillsammans med fler intressenter.

* Sälj oxen och plogen !

Risskörden ett par månader??Äger hon hela Issan Mvh Måne 

Nej du Måne, så väl är det inte. Men det är rätt många rai och riset mognar väl inte samtidigt överallt kantänka.

mvh /E

Hej Ernie

Det låter som en bra ide'e om ni får tag i mark som inte är för dyr att arrendera eller köpa.

Lycka till.

Mvh Isan Lover

Quote

Risskörden i Sisaket sker i november och bara en gång per år. Eventuellt kan ytterligare en skörd per år fås om det finns tillgång till vatten som kan pumpas in i risfälten under torrtiden. Men det gissar jag bara gäller högst 1-2% av risfälten i provinsen Sisaket. 98-99% av arealen där får bara en skörd per år.

Min egen familj i grannprovinsen Surin odlar ris på dryga 20 rai och fick i år (som var mindre bra år) in ris till ett avsaluvärde på ca 100 000 baht. Fast nu säljer dom bara en liten del av riset och det mesta är enbart för självhushåll vilket förstås gör "vinsten" större jämfört med om dom skulle tvingas köpa sitt årsbehov av ris.

Nu lever dock inte min svärfamilj på risodling utan har annan mer lönsam och årstidsobunden verksamhet. Så risodlingen är bara för eget behov.

Vad kostnaderna för att driva upp ris för 100 000 baht kan vara har jag dock ingen aning om, men man måste lägga ut en hel del pengar för maskiner samt inhyrd arbetskraft under odlingsåret. Och när man skalar det skördade riset i någon av byarnas "rong si" så betalar man för det jobbet med ris.

Fast å andra sidan, när man säljer ris så är det i oskalat skick och då har man ju inte den kostnaden.

Risfälten måste också skötas om under året för att ge en bra skörd och det finns slarviga och mindre slarviga risbönder och speciellt under missväxtår skiljer det väldigt mycket mellan dom lata och dom mindre latas skördar.

Personligen tror jag nog att det är svårt att som okunnig farang få ut någon vinst överhuvudtaget på risodling eftersom man måste leja bort precis all skötsel och allt arbete. Visst, om dom som sköter fälten åt dig får vinsten så går det säkert att göra en slant och man kan ju eventuellt se en investering som en hjälp till självhjälp till sina nära och kära. Men har man tänkt göra egna pengar på odlingen så krävs mycket tid till eget engagemang samt kunskaper i risodling.

Så vill man göra pengar själv så gör nog dom flesta faranger tyvärr mer vinst på att sätta in pengarna på ett vanligt bankkonto i Sverige. Det är nog den krassa verkligheten.

Eller varför inte istället låna ut pengar mot ockerränta till dom många risbönder som inte har råd med utsäde och hyra av maskiner/arbetskraft i början av risodlaråret. Dom människorna betalar sedan tillbaka efter skörden när riset är sålt eller helt enkelt med ris. Kräver inget eget jobb men ger bra vinst och har alltid varit dom rika bybornas sätt att flytta pengar uppåt i pyramiden. Ett moraliskt mycket tveksamt sätt att tjäna pengar på dock.

Markvärdet sjunker dock nästan aldrig och har man en gång köpt risfält så har man ju pengarna kvar den dag man vill sälja. Men att göra någon vinst till sig själv under ägotiden är nog som farang väldigt svårt om man inte har tid att lägga ner ett eget engagemang samt äger kunskap. Men som sagt, som hjälp till självhjälp kan det nog vara en bra idé att köpa några extra rai odlingsmark till sin familj att använda, än att bara skicka ner kontanta pengar varje månad. Om man nu är i ett sådant läge.

T o m min svärfar, som är duktig på att ta hand om sina risfält, brukar vissa år klaga på att det årets odling blev en förlustaffär. Och jag har inga visioner om att jag skulle kunna klara det bättre än honom. Han har trots allt sysslat med risodling hela sitt liv och jag är industrielektriker, inte bonde. Dock skulle en svenskt utbildad agronom säkert kunna rationalisera och förbättra även en thailändsk risfarm. Men då krävs förstås tid, engagemang och arbete.

Kommer förresten på att jag i vintras en gång träffade en riktigt gammal bygubbe på cykel när jag satt och vilade mig intill en damm ute i buschen under en cykeltur. Han var på väg ut på dom nyskördade fälten för att lägga ut lite råttsnaror och vi kom i samspråk.

Mest var han intresserad av hur mycket jag hade betalt för min cykel, vilket var 6800 baht begagnad av khmerer på gränsmarknaden. Själv hade han köpt sin cykel ny för 2500 och skakade bara på huvudet åt det pris jag hade få ge. Det är bara för att du är farang dom har lurat dig på så mycket ansåg han.. ha ha

Att jag hade en utländskt tillverkad (japansk) mountinbike med 22 shimanoväxlar och han bara en kambodjanskt tillverkad enkel enväxlad cykel la han inget ekonomiskt värde i. Cykel som cykel.

Hur som helst så sa han den gången åt mig att bara han lyckades odla 50 stycken (80-90 kg) säckar ris per år så var han bekymmersfri och behövde inte oroa sig alls under resten av året. Proteinkällor som kycklingar, råttor, krabbor, sniglar, insekter, grodor och fisk fixar man ju själv dag för dag och många vilda ätbara växter finns att äta och grönsaker kan odlas. Fast gubben hade nog inte så stora anspråk på lyxliv. Hade han bara mat för dagen, tak över huvudet och sin 2500 bahts cykel att ta sig runt på i byn var han nog nöjd.

Hur många ytterligare munnar hans hushåll innehöll har jag dock ingen aning om?

Kanske hade han även barn och barnbarn som gav honom en slant då och då?

Quote

Jag har funderat lite på detta och som "Svensk bonde" har jag nog kommit fram till att utökad areal knappast är det mest lönsamma, det är istället ökad mekanisering och eller byte av gröda,  bevattning är nog nummer ett, speciellt om man därmed kan ta en skörd till, min svärfar byggde en damm för att kunna spara vatten och därmed komma igång i tid även om regnet var lite sent, dock inget som ersätter nederbörden, där finns vatten man skulle kunna pumpa men det hela faller på att man inte bor vid fälten och att lämna pumpar och rör obevakade är knappast nåt alternativ.. Sen är nog nästa att skaffa en traktor och köra mycket åt andra, kräver ju säkert en del kunskaper förstås.

Ska man tjäna pengar på lantbruk oavsett var i världen det är så krävs antingen väldigt stora arealer och hög mekanisering om det gäller bulkvara dvs på pris pressade produkter som spannmål/ris, eller att man odlar produkter med högt pris och kanske förädlar i flera steg, typ grönskaker mm, djurproduktion kan även räknas hit även om det ofta får anses som bulk i allfall här i europa.

Hej Ernie!

Dina funderingar verkar intressanta! Jag tycker att Burken har några vettiga förslag.

Det bästa som jag skulle kunna föreslå är att försöka ordna vatten för att kunna erhålla 2 skördar om året från marken. Om grannarna får vara med blir det dessutom något som gagnar hela byn.

Men var försiktig med att inte låta investeringarna växa till stora belopp! Som de andra i denna tråd skriver verkar inte risodling som en särskild lönsam näring!

Lycka till!

Svarten

Hej igen

Jag är nog lite mer optimistisk angående risodling.

Och ev. vinst är lätt att räkna ut eftersom alla kostnader och inkomster är kända.

Har man bara mark kan man låta någon annan odla och göra jobbet,

och få betalt med andel av skörden.

Detta är ett sätt att som många "rika" thailändare som bor i städerna tjänar pengar på.

Flera skördar är också möjligt att få på en del platser i isaan,

bl.a på våran mark som svärfar sköter.

Men han vill inte odla två gånger om året, vi har försökt övertala honom men han vägrar.

Han är inte van att göra så, och vill inte ens prova.

Mvh Isan Lover

Quote

Det beror ju helt på hur finansieringen sker och vilken avkastning på investerat kapital man vill ha, jag misstänker att i fallet med de "rika" thailändarna så är det den realativt säkra värdestegringen på marken som är vinsten knappast de få riskorn som blir över. De kanske har ärvt marken eller fått den billigt men de har säkerligen inte lånat pengarna för att köpa den.

Ser man det ur thaitjejens synvinkel så är det ju en jädrans bra affär, farangen betalar marken, lönerna till halva släkten, och riset som blir över äter man upp.