Reseberättelser från mikedo58

Så var vi framme vid Pratunam Market, nästan en timme efter att vi började promenera från Silom-området. Vi gick runt på denna marknad i nästan två timmar.

Det var många ställen där de sålde show-kläder av den typ som visas på bilderna nedan.

Vi såg också ett ställe där de jobbade med att designa eller tillverka denna typ av kläder.

Den här butikens namn associerar jag inte med kläder, men det var vad de sålde.

Några ytterligare bilder från marknaden.

Mycket trassliga elkablar var det nästan överallt.

Efter ett tag blev Biby trött och ville bli buren av mamma.

Den här bilden har jag nyss lagt upp under Dagens bild.

Kan köpte tre T-shirts till Biby för 80 baht styck på detta ställe.

Det fanns åtminstone ett ställe som hade kläder med riktigt stora storlekar, upp till 10XL.

Jag ville också shoppa litet, så därför gick vi sedan mot Pantip Plaza. På vägen gick vi dock via andra marknader, så det tog ett tag att komma fram.

Först gick vi till ett shoppingcenter och lånade toaletten, varefter jag och Biby satte oss ned på ett kafé och vilade och drack litet (apelsinjuice respektive vatten), samt åt några kakor, medan Kan gick runt och tittade på shoppingcentret.

Biby lekte också litet med den "fjäril" som syns på bilden. Man kunde dra upp den med en liten vev som spände ett gummiband och sedan kasta den litet grand som ett pappersflygplan, så flög den jättefint.

Jag tog ett par bilder på några Terminator-inspirerade skyltdockor från min stol i kafét.

Denna gång gick vi aldrig in på Platinum Fashion Mall, men vi gick förbi på andra sidan gatan.

Vi stannade till vid denna butik som sålde billiga klockor. Vi får se hur länge de håller, men vi köpte i alla fall en klocka till mig för 100 baht och en till Biby för 79 baht.

Det blev ytterligare litet klädshopping innan vi kom fram till Pantip Plaza. Det här stället heter tydligen Maruay Plaza.

Vi köpte både ananas och vattenmelon av denna försäljerska.

Den här tiggaren släpade sig fram på golvet och jag tyckte synd om honom, men gav ändå inget, då jag undrade hur han över huvud taget skulle kunna göra något med de pengar han eventuellt fick.

Till sist var vi framme vid Pantip Plaza, där Kan och Biby satte sig ned och åt och drack litet, medan jag gick och handlade litet. Det blev ett nytt 10x speed 16 GB SD-minneskort till Kans kamera för 490 baht och ett lika stort USB-minne till henne att spara mina bilder på, för 290 baht. Dessutom köpte jag några DVD-er (både för barn och vuxna) för 70 baht/styck. Alla bilderna nedan är från tredje våningen, där både matcentret och filmkopierarna höll till.

När jag ser din bild på den enbente tiggaren kommer jag att tänka på min resa 2010.

Vi var i Ban Chang under Loj Krathong och i samband med festligheterna var det givetvis en markna/tivoli i nere i byn vid havet.

När vi gick runt där så var det en tiggare mycket lik den på din bild som släpade sig fram.

vi gick först förbi honom men jag fick en plötslig impuls och vände och lade en 100 Bahtsedel i hans skål.

När jag sedan berättade det för min fru så menade hon att det är inte alls säkert att det är så synd om honom. Hon berättade vidare att det inte är så ovanligt att mäniskor skadar sig med flit eller låter amputera en kopsdel för att tigeribranchen är så lukruativ.

För mig lät det helt horibelt men när vi var där dagen efter så tittade jag med lite mer kritiska ögon.

Och självklart var tiggaren där även då och släpade sig fram.

Men vad jag reflekterade över då var att han faktist släpade sig igenom den enda vattenpölen som var på gångvägen i stället för att släpa sig runt den.

Det fick mig att bli lite mer fundersam över hur lättlurad man är egentligen.

När vi var i Venedig för några år sedan fanns det tiggare även där. vår guide berättade dom var tvugna att lösa en licens som givetvis inte var gratis för att överhuvudtaget få tigga där.

Vidare berättade hon att när dagen är slut så trängs många tiggare på sista färjan för att sedan när dom kommer iland hoppa in i sina Mercedes och åka hem till familjen.

Tydligen är yrket tiggare i Venedig ett riktigt välbetalt jobb.

Man känner sig kluven. Man vill ju hjälpa dom som har det svårt. Men om har inte svårt så blir man ju bara utnyttjad och det gillar jag såklart inte. Det är ju att förstöra för dom som faktist behöver tigga.

Ursäkta att jag sabbar din tråd med den här reflektionen.

Jag har förstått att tiggarna i bl.a Bangkok är styrda av någon maffia som placerar ut dom mot en ersättning. Om det är sant vet jag inte men det skulle inte förvåna mig.

Hej Stickan och Peolito,

Tack för kommentarerna. Det är OK med litet OT, bara det inte tar över tråden.

Jag har också stött på tiggare med liknande defekter i Beijing och även där fått höra att det finns de som skadar sig själva med flit för att sedan kunna tigga.

I och för sig är det tragiskt om de känner att de måste göra så, men det känns inte rätt att ge pengar om man inte är säker på hur det ligger till och vem som egentligen får pengarna.

/Mikael

Kolla minnes korten med ett virus program först innan du stoppar in dem, fick virus så förut från Pan Tip plaza.

I söndags (30 sept) och igår (1 okt) var det interna sportdagar på fruns (Kans) skola i Nong Khaem, Krasang, Buriram.

Det var ungefär samma program som vid de sportdagar som hålls mellan olika skolor i Krasang strax före jul, men de här tävlingarna var bara två dagar. Förutom elevernas tävlingar i löpning, cheering, boule, fotboll, sepak takraw och volleyboll var det också en fotbollsmatch mellan byinvånarna i Nong Khaem och rektorerna och biträdande rektorerna i några av de närmaste skolorna, samt en volleybollmatch mellan byinvånarna och lärarna vid skolan i Nong Khaem. I den senare matchen fick även jag vara med, vilket jag tänkte visa litet bilder från senare.

Först några bilder från invigningen på söndag morgon, då det hela startade kl 9. Det var egentligen en parad från byn till skolan kl 7:30 först, men Jag och Kan var litet trötta efter att ha kört från Bangkok sent på kvällen innan och inte kommit hem förrän kl 4 på morgonen, så vi hoppade över det.

Först några bilder på de olika "lagen". Eleverna hade sedan terminens början blivit indelade i grupper med olika färger, lila, blå, rosa och orange och fått T-shirts som matchade dessa färger. Vid dessa sportdagar var det alltså dessa olika färger som tävlade mot varandra. Kan var en av de ansvariga för det blå laget, så jag höll mig mest i närheten av dem. Jag tyckte dock att det kändes litet konstigt att anordna tävlingar mellan slumpvist skapade lag.

Det lila laget längst till höger, med det blå laget närmast och det rosa laget till vänster om det blå.

En litet närmare bild på det blå laget, med Kan till höger i bilden. Man ser även den bakre delen av det rosa laget till vänster.

En litet närmare bild på den främre delen (fanbärare och dansare) av det rosa laget, med det blå laget i bakgrunden.

Slutligen en bild på det orangea laget.

De allra minsta barnen var inte med i tävlingarna, men de var med för att se och lära och ha kul med de andra eleverna.

Det var sedan dags för ett kort tal av chefen för rektorerna i området ("big boss"), följt av flagghissning med nationalsång, då alla skulle stå upp.

Skolans rektor höll också ett kort tal. Bakom honom syns en del av skolans lärare, med Kan längst till höger.

En del av barnens föräldrar fick sitta och titta på i skuggan under tak.

Sedan var det dags för den egentliga invigningen. Först ytterligare ett kort tal av "big boss".

Notera hederssoffan bakom talarstolen, där "big boss", skolans rektor och bychefen satt. Där fick jag faktiskt också sitta dagen efter, när inte "big boss" var med. Jag fick då även vara prisutdelare för en av grenarna (boule för de äldsta pojkarna).

Sedan skulle ett ballongarrangemang släppas upp i luften. Förutom "big boss" är det några andra rektorer och biträdande rektorer, samt bychefen för Nong Khaem (längst till höger) och någon annan av de viktigare byinvånarna med på bilden nedan.

Här ser man prisbordet för tävlingarna. Notera dock att priserna inte får behållas efteråt (varken pokaler eller medaljer), utan de återanvänds under flera år.

Efter ballongsläppningen kom också en tjej med en fackla och tände på en stubintråd.

När stubintråden brunnit färdigt hade den inte bara skapat en massa rök, som på bilden, utan även tänt på en liten raket som satt på en anordning som i sin tur hängde på en lina över gräsplanen, så den åkte med ett visslande ljud över till andra sidan planen.

När raketen kom över till andra sidan tände den på ytterligare en fyrverkeripjäs, som sedan skapade litet knalleffekter och en del gul och blå rök.

Innan utmarschen hölls sedan en liten fanceremoni, med Nong Khaems fana samt flaggor i de fyra olika lagens färger.

Resten av invigningsceremonin visas i detta inlägg. Först kommer en del bilder från utmarschen (som egentligen bara var ett varv runt gräsplanen och tillbaka igen) och sedan några uppställda bilder efteråt. Först gick tamburmajorerna ut.

Sedan orkestern.

Därefter Nong Khaems fanbärare.

De minsta barnen gick också ut före de tävlande lagen.

Först ut av de tävlande lagen var det orangea laget.

Därefter gick det rosa laget.

Sedan det blå laget.

"Big boss" och alla rektorerna, bychefen och de andra viktiga byinvånarna stod alldeles bredvid och tittade på utmarschen.

Sist ut var det lila laget.

Till sist några uppställda bilder. Först en bild med tamburmajorerna, fanbäraren, flickorna som höll lagskyltarna och några av lärarna, med Kan längst till höger.

En bild utan lärare, men med orkestern i bakgrunden.

Ytterligare en bild som ovan, men med litet kortare avstånd mellan dem som står framför respektive bakom. En lärare är också med.

Fotbollen var en av de första grenarna att starta. Första matchen var dock mellan byinvånarna och rektorerna (och biträdande rektorerna) och ingick förstås inte i tävlingarna, men var väldigt uppskattad av åskådarna eftersom både "Big boss" och Nong Khaems rektor var med. Båda gjorde till och med mål. "Big boss" gjorde rektorernas första och Nong Khaems rektor deras tredje, i högra krysset från tio meters håll. Byinvånarna vann dock matchen med 4-3.

"Big boss" är nummer 10 på bilden nedan. Rektorerna hade alltså gula västar medan byinvånarna hade blå.

Nong Khaems rektor är längst till höger i bilden nedan. Killen i orange tröja under den blå västen var en riktigt bra spelare i byinvånarnas lag.

En farlig chans framför byinvånarnas mål. Notera att några av spelarna i byinvånarnas lag spelade barfota. Nong Khaems biträdande rektor är längst till höger i bilden.

Nedan litet fler bilder från matchen mellan rektorerna och byinvånarna.

Här syns även domaren i bild. Han gick sista året på Nong Khaem ifjol och var väldigt duktig både i skolan och i idrott.

Ytterligare en bild på "Big boss" i aktion.

Bilden nedan är från en match mellan det lila och rosa laget i den äldsta flickgruppen (13-15 år). Det blev dock inget mål på straffen som visas på bilden. Det lila laget vann dock matchen med 3-1 och blev till slut även vinnare i den gruppen.

Nästa match ingick inte heller i tävlingen. Det var en match mellan byinvånarnas pojkar i 16-20-årsåldern.

Domaren i denna match var Nong Khaems biträdande rektor.

Nedan några bilder från matchen mellan det blå och det orangea laget i den äldsta flickgruppen.

På den första bilden har lagen just presenterats för publiken på hedersplatserna. De har också hälsat på varandra och är på väg att börja matchen. Domaren i denna match går sista året på Nong Khaem.

Båda lagen hade extremt defensiv taktik och lät inte backarna gå långt utanför straffområdet, åtminstone inte förrän sista tio minuterna av matchen. Därför blev resultatet också 0-0 efter full tid.

Eftersom det var utslagsturnering så blev det därför straffslagning direkt. Här är båda lagens målvakter på väg mot det mål där straffarna skulle slås.

Resten av spelarna (utom den som skulle slå nästa straff) fick stå vid mittlinjen och vänta.

De första fyra straffarna (inklusive den på bilden) gick alla i mål, men det blå laget vann till slut med 4-2, där den sista straffen inte ens borde ha behövt slås.

Slutligen en bild från matchen mellan det rosa och lila laget i den äldre pojkgruppen. Tyvärr vet jag inte resultatet i vare sig matchen eller gruppen.

Fler matcher spelades sedan på måndag förmiddag, men då var jag inte där, så jag har inga ytterligare bilder från fotbollen.

Cheerleading var också en av de viktigare grenarna, som startade direkt efter invigningen på söndag morgon och höll på ända till avslutningen på måndag eftermiddag. Nedan några bilder från det blå lagets aktiviteter, som Kan var ansvarig för. Först ett par bilder med dansgruppen i förgrunden.

Sedan en bild innan de barnen (som var mellan 6 och 15 år gamla) hade fått något i händerna eller på huvudet.

Här har de fått pom-poms att vifta med. Notera att det huvudsakligen är de äldre (15-15-åriga) studenterna som talar om för de övriga vad de skall göra.

Här har dansarna och coacherna fått gula hattar på huvudet och pom-poms lagts undan ett tag.

Här har alla barnen fått gula hattar för att göra det mer färgglatt.

Kan behövde bara hjälpa till då och då.

Här har alla fått både gula hattar och pom-poms.

Slutligen några blder från när en överförfriskad farfar ville hjälpa till att styra dansgruppens övningar.

Här är hela det blå cheering-laget med coacher uppställt, med Kan längst till vänster och jag fick också vara med på bilden, som är lånad från rektorns Facebook-konto. Det blå laget kom till slut tvåa i cheering-tävlingen.

Nedan några bilder (tagna av mig) på de andra cheering-lagen. Först det rosa laget, som kom fyra.

Sedan det orangea laget, som kom trea i cheering-tävlingen.

Till sist några bilder från det lila laget, som vann cheering-tävlingen.

Jag bifogar även några bilder av de olika lagens rytmsektioner.

Att spöka ut småflickor till cheerleaders är ju inget som tilltalar mig, tycker mer eller mindre att det är perverst.

Men förövrigt brukar jag att gilla dina bildserier.

Boule-tävlingarna startade på söndagseftermiddagen, men huvuddelen av den tävlingen gick på måndagsförmiddagen, då jag inte var där, så därför blev det bara några få bilder från den tävlingen. Här spelar det det lila laget mot det blå i äldsta flickgruppen.

Volleybollen startade också på söndagseftermiddagen och fortsatte på måndagsförmiddagen. Nedan en bild från en match i den yngre pojkgruppen.

Nedan en publikbild från volleybollmatchen ovan.

Nedan ett par publikbilder från någon av fotbollsmatcherna på måndagseftermiddagen.

Nedan några blandade bilder från tävlingarna och dess omgivningar.

Så här såg det ut när vi kom till tävlingsarenan på söndag morgon strax efter kl 9.

Här sitter coacherna för de blå laget.

Några bilder från lunchen på söndagen. Som synes var även Biby med.

På den här bilden är det huvudsakligen lärare från skolan, men det kan noteras att han som sitter längst till vänster inte längre är kvar på skolan, sedan han klarat testerna för att bli "Government Official" och fick ett jobb på en annan skola, men han kom ändå för att hjälpa till under söndagen.

Här kan det noteras att några av de mer prominenta byinvånarna, bland annat dem längst till vänster på bilden nedan, blev inbjudna till lunch med lärarna.

Dessa lärare var coacher för det lila laget.

Han i vit jacka på bilden nedan var coach för det rosa laget, medan de två andra var coacher för det blå laget.

Biträdande rektorn ute på en fotograferingsrunda.

Att spöka ut småflickor till cheerleaders är ju inget som tilltalar mig, tycker mer eller mindre att det är perverst.

Men förövrigt brukar jag att gilla dina bildserier.

Hej stefan5300,

Jag tycker också att det känns litet konstigt, men jag har kanske vant mig litet, då alla på skolan verkar tycka att det är naturligt. Jag kommer dock ihåg när fruns dotter Biby hade "examen" från förskoleklassen i februari förra året och alla barnen måste sminkas för att se så fina ut som möjligt.

/Mikael

Att spöka ut småflickor till cheerleaders är ju inget som tilltalar mig, tycker mer eller mindre att det är perverst.

Men förövrigt brukar jag att gilla dina bildserier.

Vad är det för pervers med detta. Klart det är lite konstig men jag ser inget pervers i detta.

Man behöver inte sexualisera allt man ser, då blir det riktig fel.

Vi västerlänningar har lite snedvriden och mycket PK syn på allt.

Jag tycker att det är inger fel i det så länge det är lek och barnen själva tycker det är rolig att leka.