Jag håller för tillfället på att läsa in mig lite mer extra på kulturella och etniska aspekter inom individuell terapi (ja jag är tvungen, men det är även intressant)
Jag tror alla vi här på forumet som haft relationer där det är stora kulturella skillnader vet hur problematiskt det kan vara, hur otroligt frustrerade det är när man inte kan mötas på ett bra sätt trots att man kämpar som djur.
Vad jag funderade över är om någon sökt hjälp för detta i Sverige? De flesta kommuner erbjuder ofta relationsstödjade samtal, kanske inte direkt terapi, men det är ofta långa köer (från vad jag förstått?) samt hur ser kompetensen ut när det gäller kulturella aspekter av relationsproblem? Har någon haft erfarenheter av detta? Vilka egna personliga erfarenheter av denna typ av problem har folk haft?
Det är ju ingen dans på rosorna när de kulturella skillnaderna är stora mellan parter, och de relationsproblem som alla har kan bli mycket värre och svårare att lösa. Dessa multi-etniska och multi-kulturella relationer blir ju allt mer vanligt också.
Detta kan ju ofta bli extra relevant när man får barn och barnuppfostran kommer med i bilden också, för barn kan det ju blir ganska förvirrade om ens föräldrar har olika perspektiv, de kanske lärt sig leva med detta och acceptera det, men för barnen kan det ju bli svårt med olika direktiv, förebilder och perspektiv.
Vi har ju även den socioekonomiska aspekten som också kan vara relevant. Om en part kommer från ett rikt land och en partner kommer från ett mer fattigt land och familj, då finns det ju en lång rad olika beteenden som utvecklas baserat på det, som man i varandra kan ha mycket svårt att förstå och som kan skapa problem.
I min erfarenhet vill även många helst inte söka "officiell" hjälp när man har problem, speciellt inte män. Finns det då hjälp att få från andra håll? Kanske någon organisation eller liknande? Sverige är ju ganska litet så det brukar inte finns så mycket "extra" hjälp att få.
Det pratas ju ibland om dessa "män" som tar flera Thailändska kvinnor till Sverige under kort tid, som om de vore hemska och egoistiska personer som bara utnyttjar dessa kvinnor. Tänk om det i vissa fall handlar om män som verkligen vill att relationen ska fungera, de är depserata att ha en relation, skaffa familj och vara lyckliga, men det pågrund av deras bakgrund, skillnader i kultur och beteende alltid brakar ihop efter en viss tid, ett par månader eller så?